Fortsätt till huvudinnehåll

Gravplats

Vi ägnade helgen år att stärka oss inför dagens uppgift. Vi har haft förmånen att umgås med hästar, god mat och fina samtal med människor som ger oss kraft och styrka i denna orimliga sorg. Vi missunnar ingen sina barn men det betyder inte att det gör mindre ont att se barn och deras föräldrar att njuta av samvaron. Vi saknar Max💗 så det gör ont i hela kroppen. I garaget finns många av Max byggen och bra och ha saker kvar. Crille har fortfarande svårt att tillbringa tid i garaget utan att gråta. I sadelkammaren ligger fortfarande Max hjälm och chaps på sin hylla men jag förmår mig inte att lägga undan det. Det känns fint att hans jacka hänger på kroken i hallen. Max säng är fortfarande inte rena lakan då jag vill ha en bit kvar av honom. 
Vi startade dagen med att åka till kyrkogården för att välja en plats för Max kommande grav. Uppgiften var en i raden av saker som vi inte ens tänkt på att man skall behöva göra. Ironiskt nog ligger kyrkogården bredvid skolgården, vi valde en plats så långt från skolgården som möjligt. Max kommer att få en fin plats vid en stenmur, under ett träd. Placerad på en plats som vi kan ta oss till även när vi blir gamla och behöver halka dit med varsin rullator. Jag är så otroligt glad att jag ha min fina man vid min sida💓.

Vi har under dagen stärkts av de otroligt varma människorna från Kyrkan. Jag har inte varit troende men i krisen möts vi av både diakon och kyrkoherde som lyfter oss upp till ytan igen. Idag har vi skickat blanketterna till återinträde i kyrkan, Jag skulle inte säga att jag är troende men är så tacksam för den styrka som kyrkans representanter ger oss i sorgen. 
Jag mötte en psykolog idag men det var en besvikelse, jag får nog försöka finna någon som matchar bättre med mig. Några samtal med arbetskamrater och vänner avslutade dagen, vilket var en ljusglimt i mörkret.

Avslutningsvis, tänk om de som var tillsatta att ge barnen trygghet och  utbildning gjort sitt jobb då hade vi varit på jobbet istället för att välja en grav. Jag hoppas att ni som läser denna bloggen kan hjälpa mig att bidra till en förändring. Se till att vara rättvisa mot varandra. Tro inte att era barn är trygga i skolan utan säkerställ att de är trygga. 

Max, du har vår eviga kärlek!

Bergamamman

 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Midsommarpresent

 Inget är som vanligt ändå börjar det bli vårt nya normala. Vi har vant oss vid enkla saker som att tvättkorgen bara har våra kläder, vi köper mat till två, det är bara våra skor i hallen, inga nya konstiga fordon på gården. Vi har vant oss vi klumpen i magen och våra dagliga besök på kyrkogården. Jag har fått ärva/låna Max cykel så den står faktiskt utanför dörren precis som vanligt. Jag tror att på många sätt ser det ut att fungera ganska bra och vi gör vårt bästa. Jag vet inte när det räknas som att man fungerar? när man kan borsta tänderna? när man kan arbeta? när man kan skratta? när man kan mata djuren? Vi släpper mest fram sorgen och saknaden när vi gömmer oss i vårt hem.  Lagom till midsommar fick Max sin gravsten. Den blev så fin som vi hoppats på och nu vet vi att hästen på stenen symboliserar Max häst Stickan som dog för några veckor sedan. Så vackert men ändå så sorgligt. Mitt hjärta går i bitar och tårarna går inte att hejda när vi går till Max fina plats. Ig...
2 kommentarer
Läs mer

Maktmissbruk

 Idag har vi fått bevis på att i vår kommun är det onormala normaliserats. Vi är helt övertygade om att Max situation i skolan ledde till han inte orkade leva vidare. Vi grundar detta på att vi levde tight i vår lilla familj. Max hade allt färre kompisar och skolan blev ett allt större problem, på högstadiet blev det outhärdligt. Vi lät Max gå till en psykolog som bekräftade att skolan var det största orosmomentet. Vi har efter Max död tagit del av kuratorsjournaler, skolsköterskejournaler och mail att skolan var medveten om att Max kände sig utsatt och på slutet väldigt ensam. Jag kommer berätta mer detaljer i vidare blogginlägg. Jag har spenderat åtskilliga timmar att kartlägga det vi vetat, jagat information från kommunen samt summera allt som vi förstår finns men man vägrar dela med oss. Max lämnade oss 25 november. I mitten på januari hade skolan haft ledig och startade en intern genomlysning. Det är en medarbetare inom Elevhälsan som fått uppdraget. Det är ett omöjligt uppdra...
4 kommentarer
Läs mer

Påsklov men sorgen har inte lov

Det sägs att första året av förlust är det svåraste, man ska klara sig igenom alla högtider och traditioner en gång. Vi gör allt vi kan för att byta våra traditioner, frågan är om det räknas som att klara sig igenom det första året eller inte. Nu kommer första påsklovet utan Max. Påsken har varit en av våra favorit högtider med lång ledighet och få förpliktelser. Vi har njutit av varandras sällskap. Första året vi bodde på Berga så lämnade Max sina nappar till påskharen, i utbyte fick han ett stort påskägg. Jag minns att han var så nöjd ända till det var dags att sova, då krävde han att jag skulle leta upp påskharen och byta tillbaka. Jag "hittade" inte haren så napparna var borta. I år köper jag inget påskägg.  Denna påsken får vi inga gemensamma ridturer. Ridkompisarna i stallet är fantastiska men de ersätter givetvis inte Max. Max hade ett stort intresse för allt som hade motor. Vi den här tiden på året brukade någon av alla hans gräsklippare premiär köras. Nu är det så oä...
En kommentar
Läs mer