Fortsätt till huvudinnehåll

Gravplats

Vi ägnade helgen år att stärka oss inför dagens uppgift. Vi har haft förmånen att umgås med hästar, god mat och fina samtal med människor som ger oss kraft och styrka i denna orimliga sorg. Vi missunnar ingen sina barn men det betyder inte att det gör mindre ont att se barn och deras föräldrar att njuta av samvaron. Vi saknar Max💗 så det gör ont i hela kroppen. I garaget finns många av Max byggen och bra och ha saker kvar. Crille har fortfarande svårt att tillbringa tid i garaget utan att gråta. I sadelkammaren ligger fortfarande Max hjälm och chaps på sin hylla men jag förmår mig inte att lägga undan det. Det känns fint att hans jacka hänger på kroken i hallen. Max säng är fortfarande inte rena lakan då jag vill ha en bit kvar av honom. 
Vi startade dagen med att åka till kyrkogården för att välja en plats för Max kommande grav. Uppgiften var en i raden av saker som vi inte ens tänkt på att man skall behöva göra. Ironiskt nog ligger kyrkogården bredvid skolgården, vi valde en plats så långt från skolgården som möjligt. Max kommer att få en fin plats vid en stenmur, under ett träd. Placerad på en plats som vi kan ta oss till även när vi blir gamla och behöver halka dit med varsin rullator. Jag är så otroligt glad att jag ha min fina man vid min sida💓.

Vi har under dagen stärkts av de otroligt varma människorna från Kyrkan. Jag har inte varit troende men i krisen möts vi av både diakon och kyrkoherde som lyfter oss upp till ytan igen. Idag har vi skickat blanketterna till återinträde i kyrkan, Jag skulle inte säga att jag är troende men är så tacksam för den styrka som kyrkans representanter ger oss i sorgen. 
Jag mötte en psykolog idag men det var en besvikelse, jag får nog försöka finna någon som matchar bättre med mig. Några samtal med arbetskamrater och vänner avslutade dagen, vilket var en ljusglimt i mörkret.

Avslutningsvis, tänk om de som var tillsatta att ge barnen trygghet och  utbildning gjort sitt jobb då hade vi varit på jobbet istället för att välja en grav. Jag hoppas att ni som läser denna bloggen kan hjälpa mig att bidra till en förändring. Se till att vara rättvisa mot varandra. Tro inte att era barn är trygga i skolan utan säkerställ att de är trygga. 

Max, du har vår eviga kärlek!

Bergamamman

 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sorgeår

 Tiden går och livet går på något sätt vidare utan vår finaste Max 💗. Jag somnar av utmattning men sover inte så bra. Jag vaknar många gånger och varje gång jag vaknar påminns om att det är sant att det ofattbara har hänt. Det var inte ett val Max gjorde utan jag tror att hans synfält var smalt i stunden, paniken som ett trängt djur som inte kommer undan. Han var en kille som bara ville få vara och göra det som han gillade och tyckte var roligt. Han ville inte bli hånad eller bortgjord stup i kvarten av vuxna och barn. Max gav mig ett gott skratt en dag när ett av hans många hyss dök upp. Han hade bytt ut alla vitaminer i en burk mot vatten. När jag öppnade burken blev det blött över allt. Det skämtet är så mycket Max, jag blev lite glad i stunden.  Det har gått snart en månad sedan Max födelsedag och jag har hunnit fundera mycket. Det har varit en sommar med många svåra tankar och jag har faktiskt funderat själv på när når jag botten. När tankarna kommer känner jag så mycket...

Det är något som skaver

 Vilken vecka, vilket gensvar på vår tragiska förlust. Vi kämpade så för Max och nu är det 550 dagar sedan jag fick den sista kramen med orden "jag älskar dig mamma". Förutom chock, förlust, panik, sorg, meningslöset, funderingar över om man vill leva, kärlek, ilska och mycket annat har jag fört en kamp för att förstå varför. Max var inte intresserad av att skriva så det fanns inget brev. Vi förstod direkt att det var kopplat till skolan. Dokumentären är fruktansvärd men verkligheten är så mycket värre. Det är bara den som förlorat ett barn som kan förstå den paniken som uppstår kroppen.  Vi har under de 550 dagarna som passerat fått kämpa så hårt för att få fram sanningen. SvD har kunnat hjälpa oss mycket. Det händer något i en människa när en kommun använder extremt stora interna resurser och betalar externa konsulter för att få en förälder och god skattebetalare att bli tyst. Kommunen har gjort allt för att skylla över på Max, han ville inte byta skola, kommunchefen tror a...

Nu äntligen - fram för civilkurage

​ Detta mina vänner är ett klipp från SvD 19 maj 2026. Detta är ett uttalande av Anna Lundh barnpsykolog som ägnat mycket tid att förstå varför barn begår självmord. Jag har så många gånger tidigare påpekat effekten av den ihållande utsatthet som Max fick utstå. Lärare som inte tyckte hans geniala kunskaper var märkvärdiga. Lärare som tittade bort när Max och andra barn blev utsatta. Redan när Max gick på lågstadiet fick ett av barnen byta kommun pga utsatthet, jag såg med egna ögon hur läraren bidrog till den lille killens utsatthet. Föräldrar som försvarar att deras barn höll fast Max mot hans vilja och filmade. Barn som allt mer frös ut en liten klick. Detta har varit och är vardag i Gällstad och Ulricehamn. Inför veckans publicering av SvD om Max har jag gått igenom rapporter och ljudupptagningar igen. Saknaden och förlusten är lika tung som alltid, skuldkänslorna för det vi inte gjorde ligger alltid som ett tyngdtäcke över kroppen. Jag kan aldrig vänja mig över hur cyniskt vuxna o...