Idag är det min dag men aldrig har den känts så oviktig. Födelsedagar har aldrig varit någon stor sak i vår familj men det är ändå en dag som är en milstolpe i livet. När Max föddes blev hans dag den viktigaste. Våra födelsedagar blev viktiga för att Max ville uppvakta oss. Nu vet jag inte om jag bara ska strunta i dagen eller fira att jag faktiskt överlevt förlusten. Varje dag är en kamp men på lite olika sätt, förlusten tar väldigt mycket energi. De dagar som jag är pigg njuter jag av att ha mer ork, förhoppningsvis blir jag starkare med tiden. Just nu försöker jag samla energi till publiceringen av historien om Max. Det känns så viktigt att ge honom upprättelse. Vårt samhälle skapade Max psykiska lidande, många lagar har brutits ändå har samhället inte förmågan att ställa någon till svar. Därav är vi extra tacksamma för den journalist som hjälper Max och oss att berätta sanningen. Några undrar varför vi inte bara går vidare men endast de som upplevt förlust kan förstå. J...