FortsÀtt till huvudinnehÄll

En viktig men helt tom födelsedag 🧡💔

​

En otroligt varm sommardag 12 juli 2011 föddes han, vĂ„r fantastiska son🧡. Livet förĂ€ndrades helt Ă€ndĂ„ kĂ€ndes det sĂ„ naturligt. 

Idag skulle Max fyllt 15 Ă„r, troligen en av hans viktigaste födelsedagar. Det skulle Ă€ntligen bli hans tur att köra EPA traktor. Han Ă€lskade att greja och bygga med motorer och el, hans EPA hade garanterat haft massor med lampor. Max var inte sĂ„ noga med kalas men praktiska presenter eller kanske ett renoveringsobjekt var hans önskan.  Han var sĂ„ otroligt nyfiken och nĂ€rvarande. Vi kĂ€nner inte alls igen diskussionen om att allt kretsar runt skĂ€rmtid, det fanns sĂ„ mycket annat att upptĂ€cka i hans liv. TĂ€nk om nĂ„gon enda vuxen pĂ„ högstadiet sett hans kvaliteter, dĂ„ hade allt varit annorlunda…

Vi har sĂ„ mĂ„nga fantastiska minnen men det hjĂ€lper ingenting! Jag Ă€r sĂ„ tacksam för att vi fick 13 Ă„r och 4 mĂ„nader men den tiden Ă€r Ă€ndĂ„ för kort. Jag tĂ€nker mĂ„nga gĂ„nger varje dag pĂ„ hur hade vĂ„r vardag varit idag? Hur lĂ„ng skulle Max vara nu? Hur skulle hans röst lĂ„ta? Skulle han fortfarande kramas pĂ„ mig? FrĂ„gorna har inget svar Ă€ndĂ„ kommer det konstant nya frĂ„gor. 

Meningen med livet Ă€r en konstant kamp nĂ€r ens enda barn inte finns mer. Vi lever med förlusten av vĂ„rt enda barn men oxĂ„ förlusten av det liv som inte finns kvar. Relationer har förĂ€ndrats, brutits och skapats. Traditioner och högtider har helt förlorat sin betydelse. Den som tror att allt kan lösas med att vĂ€nda blad mĂ„ste vara utan kĂ€nslor. Den som tvingas begrava sitt barn lever livet bak och fram, dĂ€r löften om framtid Ă€r borta. 

Idag har kroppen levt med panik, jag har gömt mig bakom min solbrÀnna. Den kan lÀtt luras att allt Àr bra. Sanningen Àr att tÄrarna kommer hela tiden. SorgeÄr kan vi glömma, denna födelsedagen gjorde lika ont som den förra!

Idag trĂ€ffade vi en bekant frĂ„n förr. Det hade varit sĂ„ lĂ€tt att kallprata och sĂ€ga att allt var bra men min modiga man berĂ€ttade. Han berĂ€ttade om förlust och livskamp! Det Ă€r manligt pĂ„ riktigt att vĂ„ga prata om sitt livs tragedi. Det Ă€r en av mĂ„nga anledningar till att jag Ă€lskar Max pappa, min man💙.

Max mamma Linda  ❤️❤️❤️

Kommentarer

  1. Anonym12 juli 2026 kl. 13:08

    Det smĂ€rtar sĂ„ att lĂ€sa. TĂ€nker pĂ„ Max idag ♥️

    SvaraRadera
  2. Anonym12 juli 2026 kl. 13:20

    Du har den bĂ€sta mannen /Marie-Louise ( din kompisđŸ©·)

    SvaraRadera
  3. Anonym13 juli 2026 kl. 05:18

    Jag beundrar din styrka med allt du gör för att rÀdda andra barn frÄn det som din Max fick utstÄ. Max Àr stolt över dig .

    SvaraRadera
  4. Anonym13 juli 2026 kl. 06:04

    TĂ€nker pĂ„ er 💚💙💜❤️/ Ingela

    SvaraRadera
  5. Anonym13 juli 2026 kl. 06:07

    Nu vÀntar vi bara pÄ att Stenbockskolans rektor Daniel Rundgren och Ulricehamns kommunchef Gustaf Olsson kommer kasta in handduken i och med tjÀnstemannaansvaret den 1 Augusti.

    SvaraRadera
  6. Anonym13 juli 2026 kl. 06:48

    ❤️

    SvaraRadera
  7. Anonym23 juli 2026 kl. 04:50

    ❤️❤️❤️

    SvaraRadera
  8. Anonym31 juli 2026 kl. 05:01

    All styrka till dig och din man. Kan inte förestĂ€lla mig den smĂ€rta som kommer efter nĂ„got sĂ„dant❤️ ingen ska behöva gĂ„ igenom de ni gĂ„r igenom❤️ skickar massa styrkekramar❤️

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

PopulÀra inlÀgg i den hÀr bloggen

Det Àr nÄgot som skaver

 Vilken vecka, vilket gensvar pĂ„ vĂ„r tragiska förlust. Vi kĂ€mpade sĂ„ för Max och nu Ă€r det 550 dagar sedan jag fick den sista kramen med orden "jag Ă€lskar dig mamma". Förutom chock, förlust, panik, sorg, meningslöset, funderingar över om man vill leva, kĂ€rlek, ilska och mycket annat har jag fört en kamp för att förstĂ„ varför. Max var inte intresserad av att skriva sĂ„ det fanns inget brev. Vi förstod direkt att det var kopplat till skolan. DokumentĂ€ren Ă€r fruktansvĂ€rd men verkligheten Ă€r sĂ„ mycket vĂ€rre. Det Ă€r bara den som förlorat ett barn som kan förstĂ„ den paniken som uppstĂ„r kroppen.  Vi har under de 550 dagarna som passerat fĂ„tt kĂ€mpa sĂ„ hĂ„rt för att fĂ„ fram sanningen. SvD har kunnat hjĂ€lpa oss mycket. Det hĂ€nder nĂ„got i en mĂ€nniska nĂ€r en kommun anvĂ€nder extremt stora interna resurser och betalar externa konsulter för att fĂ„ en förĂ€lder och god skattebetalare att bli tyst. Kommunen har gjort allt för att skylla över pĂ„ Max, han ville inte byta skola, kommunchefen tror a...
6 kommentarer
LĂ€s mer

Nu Àntligen - fram för civilkurage

​ Detta mina vĂ€nner Ă€r ett klipp frĂ„n SvD 19 maj 2026. Detta Ă€r ett uttalande av Anna Lundh barnpsykolog som Ă€gnat mycket tid att förstĂ„ varför barn begĂ„r sjĂ€lvmord. Jag har sĂ„ mĂ„nga gĂ„nger tidigare pĂ„pekat effekten av den ihĂ„llande utsatthet som Max fick utstĂ„. LĂ€rare som inte tyckte hans geniala kunskaper var mĂ€rkvĂ€rdiga. LĂ€rare som tittade bort nĂ€r Max och andra barn blev utsatta. Redan nĂ€r Max gick pĂ„ lĂ„gstadiet fick ett av barnen byta kommun pga utsatthet, jag sĂ„g med egna ögon hur lĂ€raren bidrog till den lille killens utsatthet. FörĂ€ldrar som försvarar att deras barn höll fast Max mot hans vilja och filmade. Barn som allt mer frös ut en liten klick. Detta har varit och Ă€r vardag i GĂ€llstad och Ulricehamn. Inför veckans publicering av SvD om Max har jag gĂ„tt igenom rapporter och ljudupptagningar igen. Saknaden och förlusten Ă€r lika tung som alltid, skuldkĂ€nslorna för det vi inte gjorde ligger alltid som ett tyngdtĂ€cke över kroppen. Jag kan aldrig vĂ€nja mig över hur cyniskt vuxna o...
9 kommentarer
LĂ€s mer

1 Ă„r

Imorgon Ă€r det exakt ett Ă„r sedan Max lĂ€mnade oss.  Det Ă€r 1 Ă„r sedan utanförskapet gjorde att han inte sĂ„g nĂ„gon annan vĂ€g Ă€n sjĂ€lvmord. 25 november kommer alltid vara ett datum nĂ€r blodet fryser i Ă„drorna. Max sista dagar i livet Ă€gnades Ă„t att göra saker som han Ă€lskade, kanske var det menat att vi bara gjorde saker som han verkligen uppskattade hans sista dagar. Max och hans pappa var i skogen och högg ved, Max var duktig med motorsĂ„gen. Besök pĂ„ Biltema och Jula, jag tror Max kunde det mesta av deras sortiment utantill. Max red sin ponny Stickan och vi hann med ett restaurang besök. Den 25e november var en mĂ„ndag. Max var uppe och gav mig en kram innan jag reste till Holland. Under skoldagen ringde Max flera gĂ„nger dĂ„ han var ensam. Han gick Ă€nnu en gĂ„ng till skolsyster och fick Ă€nnu mer Paracetamol, inte heller denna gĂ„ngen ringde hon till oss. Det samtalet kanske kunde varit livrĂ€ddande... Förlusten av ett barn kan inte beskrivas, man kan inte förestĂ€lla sig smĂ€rtan. NĂ€r jag...
3 kommentarer
LĂ€s mer