FortsÀtt till huvudinnehÄll

En viktig men helt tom födelsedag 🧡💔

En otroligt varm sommardag 12 juli 2011 föddes han, vĂ„r fantastiska son🧡. Livet förĂ€ndrades helt Ă€ndĂ„ kĂ€ndes det sĂ„ naturligt. 

Idag skulle Max fyllt 15 Ă„r, troligen en av hans viktigaste födelsedagar. Det skulle Ă€ntligen bli hans tur att köra EPA traktor. Han Ă€lskade att greja och bygga med motorer och el, hans EPA hade garanterat haft massor med lampor. Max var inte sĂ„ noga med kalas men praktiska presenter eller kanske ett renoveringsobjekt var hans önskan.  Han var sĂ„ otroligt nyfiken och nĂ€rvarande. Vi kĂ€nner inte alls igen diskussionen om att allt kretsar runt skĂ€rmtid, det fanns sĂ„ mycket annat att upptĂ€cka i hans liv. TĂ€nk om nĂ„gon enda vuxen pĂ„ högstadiet sett hans kvaliteter, dĂ„ hade allt varit annorlunda…

Vi har sĂ„ mĂ„nga fantastiska minnen men det hjĂ€lper ingenting! Jag Ă€r sĂ„ tacksam för att vi fick 13 Ă„r och 4 mĂ„nader men den tiden Ă€r Ă€ndĂ„ för kort. Jag tĂ€nker mĂ„nga gĂ„nger varje dag pĂ„ hur hade vĂ„r vardag varit idag? Hur lĂ„ng skulle Max vara nu? Hur skulle hans röst lĂ„ta? Skulle han fortfarande kramas pĂ„ mig? FrĂ„gorna har inget svar Ă€ndĂ„ kommer det konstant nya frĂ„gor. 

Meningen med livet Ă€r en konstant kamp nĂ€r ens enda barn inte finns mer. Vi lever med förlusten av vĂ„rt enda barn men oxĂ„ förlusten av det liv som inte finns kvar. Relationer har förĂ€ndrats, brutits och skapats. Traditioner och högtider har helt förlorat sin betydelse. Den som tror att allt kan lösas med att vĂ€nda blad mĂ„ste vara utan kĂ€nslor. Den som tvingas begrava sitt barn lever livet bak och fram, dĂ€r löften om framtid Ă€r borta. 

Idag har kroppen levt med panik, jag har gömt mig bakom min solbrÀnna. Den kan lÀtt luras att allt Àr bra. Sanningen Àr att tÄrarna kommer hela tiden. SorgeÄr kan vi glömma, denna födelsedagen gjorde lika ont som den förra!

Idag trĂ€ffade vi en bekant frĂ„n förr. Det hade varit sĂ„ lĂ€tt att kallprata och sĂ€ga att allt var bra men min modiga man berĂ€ttade. Han berĂ€ttade om förlust och livskamp! Det Ă€r manligt pĂ„ riktigt att vĂ„ga prata om sitt livs tragedi. Det Ă€r en av mĂ„nga anledningar till att jag Ă€lskar Max pappa, min man💙.

Max mamma Linda  ❤️❤️❤️

Kommentarer

  1. Det smĂ€rtar sĂ„ att lĂ€sa. TĂ€nker pĂ„ Max idag ♥️

    SvaraRadera
  2. Du har den bĂ€sta mannen /Marie-Louise ( din kompisđŸ©·)

    SvaraRadera
  3. Jag beundrar din styrka med allt du gör för att rÀdda andra barn frÄn det som din Max fick utstÄ. Max Àr stolt över dig .

    SvaraRadera
  4. TĂ€nker pĂ„ er 💚💙💜❤️/ Ingela

    SvaraRadera
  5. Nu vÀntar vi bara pÄ att Stenbockskolans rektor Daniel Rundgren och Ulricehamns kommunchef Gustaf Olsson kommer kasta in handduken i och med tjÀnstemannaansvaret den 1 Augusti.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

PopulÀra inlÀgg i den hÀr bloggen

SorgeÄr

 Tiden gĂ„r och livet gĂ„r pĂ„ nĂ„got sĂ€tt vidare utan vĂ„r finaste Max 💗. Jag somnar av utmattning men sover inte sĂ„ bra. Jag vaknar mĂ„nga gĂ„nger och varje gĂ„ng jag vaknar pĂ„minns om att det Ă€r sant att det ofattbara har hĂ€nt. Det var inte ett val Max gjorde utan jag tror att hans synfĂ€lt var smalt i stunden, paniken som ett trĂ€ngt djur som inte kommer undan. Han var en kille som bara ville fĂ„ vara och göra det som han gillade och tyckte var roligt. Han ville inte bli hĂ„nad eller bortgjord stup i kvarten av vuxna och barn. Max gav mig ett gott skratt en dag nĂ€r ett av hans mĂ„nga hyss dök upp. Han hade bytt ut alla vitaminer i en burk mot vatten. NĂ€r jag öppnade burken blev det blött över allt. Det skĂ€mtet Ă€r sĂ„ mycket Max, jag blev lite glad i stunden.  Det har gĂ„tt snart en mĂ„nad sedan Max födelsedag och jag har hunnit fundera mycket. Det har varit en sommar med mĂ„nga svĂ„ra tankar och jag har faktiskt funderat sjĂ€lv pĂ„ nĂ€r nĂ„r jag botten. NĂ€r tankarna kommer kĂ€nner jag sĂ„ mycket...

Det Àr nÄgot som skaver

 Vilken vecka, vilket gensvar pĂ„ vĂ„r tragiska förlust. Vi kĂ€mpade sĂ„ för Max och nu Ă€r det 550 dagar sedan jag fick den sista kramen med orden "jag Ă€lskar dig mamma". Förutom chock, förlust, panik, sorg, meningslöset, funderingar över om man vill leva, kĂ€rlek, ilska och mycket annat har jag fört en kamp för att förstĂ„ varför. Max var inte intresserad av att skriva sĂ„ det fanns inget brev. Vi förstod direkt att det var kopplat till skolan. DokumentĂ€ren Ă€r fruktansvĂ€rd men verkligheten Ă€r sĂ„ mycket vĂ€rre. Det Ă€r bara den som förlorat ett barn som kan förstĂ„ den paniken som uppstĂ„r kroppen.  Vi har under de 550 dagarna som passerat fĂ„tt kĂ€mpa sĂ„ hĂ„rt för att fĂ„ fram sanningen. SvD har kunnat hjĂ€lpa oss mycket. Det hĂ€nder nĂ„got i en mĂ€nniska nĂ€r en kommun anvĂ€nder extremt stora interna resurser och betalar externa konsulter för att fĂ„ en förĂ€lder och god skattebetalare att bli tyst. Kommunen har gjort allt för att skylla över pĂ„ Max, han ville inte byta skola, kommunchefen tror a...

Nu Àntligen - fram för civilkurage

​ Detta mina vĂ€nner Ă€r ett klipp frĂ„n SvD 19 maj 2026. Detta Ă€r ett uttalande av Anna Lundh barnpsykolog som Ă€gnat mycket tid att förstĂ„ varför barn begĂ„r sjĂ€lvmord. Jag har sĂ„ mĂ„nga gĂ„nger tidigare pĂ„pekat effekten av den ihĂ„llande utsatthet som Max fick utstĂ„. LĂ€rare som inte tyckte hans geniala kunskaper var mĂ€rkvĂ€rdiga. LĂ€rare som tittade bort nĂ€r Max och andra barn blev utsatta. Redan nĂ€r Max gick pĂ„ lĂ„gstadiet fick ett av barnen byta kommun pga utsatthet, jag sĂ„g med egna ögon hur lĂ€raren bidrog till den lille killens utsatthet. FörĂ€ldrar som försvarar att deras barn höll fast Max mot hans vilja och filmade. Barn som allt mer frös ut en liten klick. Detta har varit och Ă€r vardag i GĂ€llstad och Ulricehamn. Inför veckans publicering av SvD om Max har jag gĂ„tt igenom rapporter och ljudupptagningar igen. Saknaden och förlusten Ă€r lika tung som alltid, skuldkĂ€nslorna för det vi inte gjorde ligger alltid som ett tyngdtĂ€cke över kroppen. Jag kan aldrig vĂ€nja mig över hur cyniskt vuxna o...