Det krävs en enorm ansträngning att hålla ihop som människa. Jag använder all mental träning jag fått genom åren att hålla känslorna i schack, ibland räcker det inte hela vägen. Fysiken sviker trots att en hel del investeras i att träna. Jagar jag inte på mig själv blir jag långsam, då känner jag inte igen mig själv. När jag inte kan hålla ihop känslor, kropp och tempo kommer tårarna och frustrationen över livet vi missar. Logiskt vet jag att vi måste lära oss sorgen och att åka med i denna känslomässiga bergodalbana men det är ändå väldigt svårt. Jag vet att vi har många vi kan prata med men ändå är det svårt och jag känner allt oftare att det är lättare att vara tyst eller helt enkelt prata om något som inte betyder något. Allt är lättare när jag fokuserar på hästarna och livet på farmen. På farmen och med hästarna känner jag igen mig själv och kan vila mig mentalt.
Denna veckan är det skolavslutning och jag känner att det är svårt att tänka att vi kommer gå till graven inte till en skolavslutning. ännu en påminnelse om vad vi saknar💔. Max ville inte börja skolan på Stenbock. Att vuxna och barn skulle bete sig så illa att Max inte överlevde en termin på högstadiet hade vi givetvis aldrig kunnat föreställa oss. Inte ens i vår värsta fantasi!!
Max förstod aldrig vitsen med skolavslutning, varför gå till skolan i någon timma? Han var inte förtjust i sång och tal så han hade gärna sluppit just den dagen. Max älskade däremot sommarlovet. Känslan av att bara få vara hemma med pappa, sovmorgon tillsammans med katten, bada, semester, båtar, köra gräsklippare, fixa med traktorn och rida i skogen. Han hade nästan inte tid att gå in på kvällarna för alla sina projekt och aktiviteter. Max njöt av att kunna ha sina favorit kläder t-shirt, shorts och foppa tofflor.
Vi ska försöka se denna veckan som en juni vecka med farmen, jobb, hästarna och skörd. Förhoppningsvis får vi en god kopp kaffe i solen. Värmen på kroppen lindrar sorgen lite i alla fall.
Idag fick vi besked om att Max ponny, Stickan lämnat jordelivet. Jag vet inte om det finns ett liv efter detta men jag hoppas att Max återförenats med sin älskade Stickan och sin katt Morris. Dessa två har varit så viktiga för honom. Vi vet att Stickan hade det så fint hos sin nya ryttare så vi känner lite extra för henne nu när Stickan återförenats med Max. Ingen vet om det finns ett liv efter detta men det kan inte skada att hoppas på det.
Denna veckan ska jag delta i Efterlevandepodden. Den känns hedrande att få en fråga att vara med då den hjälper mig att hantera sorgen efter vår älskade Max❤️.
Kram
Bergasorkens Mamma
Es nekad nebūtu iedomājies, ka mana sieva atgriezīsies pēc gandrīz diviem gadiem, kad bijām šķirti. Mana sirds bija salauzta un es biju izsmēlis visus spēkus, lai izlīgtu. Draugs mani iepazīstināja ar Ilehodzi, kura vadība mani iedrošināja pieiet situācijai ar pacietību, godīgu komunikāciju un cerību. Laika gaitā spriedze starp mums mazinājās, un mēs atkal sākām sarunāties. Šīs sarunas noveda pie sapratnes, piedošanas, un galu galā mana sieva nolēma atgriezties mājās. Mūsu attiecības joprojām attīstās, bet tagad mēs kopā ar atjaunotu apņemšanos un cieņu saskaramies ar izaicinājumiem. Esmu dziļi pateicīgs par atbalstu un iedrošinājumu, ko saņēmu no Ilehodzi vienā no manas dzīves grūtākajiem periodiem. Šī pieredze ar Ilehodzi deva man cerību uz izlīgumu. Es pateicos Dievam par mūsu ģimenes atjaunošanu un novērtēju Ilehodzi par pozitīvo darbu, ko viņš paveica manā labā. Lūdziet viņam palīdzību jau šodien. Rakstiet uz e-pastu: gethelp05@gmail.com vai WhatsApp/zvaniet pa tālruni +2348147400259
SvaraRadera