Fortsätt till huvudinnehåll

Svart rand

Det sägs att sorgen är randig och det verkar stämma. Tidigare i veckan var lite lättare men de två senaste dagarna har bara räddats av att vi haft underbara människor runt oss. De jobbiga dagarna har jag en klump i bröstet och tårarna bränner bakom ögonlocken utan att jag ens tänker på Max🖤. Hela min mammakropp skriker att det är fel så helt fel men inget kan ändra på det. Det är exakt ett år sedan vi var i London. Det var en fantastisk resa men när alla foton och minnen dyker upp på sociala medier så gör det mest ont. Resan till London var fantastiskt rolig. Max älskade Harry Potter böckerna så det var ett givet resmål. Vi var på Hamleys, men han var nog lite för stor för leksaksaffär men ett fordon var givet.

Massor med sevärdheter avverkades ändå var nog djuren i Hyde Park bäst av allt 🐿️🐿️🦢🦚🐦🐕🐩🐴. Max förstod givetvis hela konstruktionen på Tower bridge. Han var så otroligt teknisk och såg logiken i alla konstruktioner.

Vi har alltid haft många saker på gång i vardagen så resorna var ett bra sätt att komma från vardagen. Vi har njutit så oändligt av alla de resor vi gjort tillsammans. Max ville alltid veta och förstå så därmed blev det alltid en extra dimension med honom. Crille och jag har inte så många frågor så nu är det så tyst.

Ikväll är det svårt att sova så jag ligger i Max säng och lyssnar på Harry Potter precis som han brukade göra. När jag lägger mig i Max säng kommer både dalmatinern och katten. De saknar sin sovkompis och blir överlyckliga när vi går till Max rum.

Max lyssnade inte på musik utan lyssnade alltid Harry Potter. Max gillade inte sociala medier, på Facebook var det bara marketplace som var intressant. Blocket var mer intressant, alla tips på fynd skickades till pappa. Max gillade att hålla sig uppdaterad så han tittade på nyheter genom Aftonbladets nyhetskanal på YouTube. På YouTube konsumerades det motorer, ångmaskiner, hur man bygger hyddor varvat med djur.

Max älskade att hänga med sin pappa. Vi brukade summera dagen i antal telefonsamtal, ofta upp mot 25 samtal. Nu är telefonen tyst och Crilles bästa vän och son är tyst för alltid. De senaste dagarna har tystnaden och saknaden tagit hårt på oss, många tårar har fallit. Det låter orationellt men idag ville jag bara lägga mig på Max grav och skrika💔💔.

Sorgen och alla känslor ställer många saker på sin spets vilket tar på krafterna. Mycket av det som var viktigt före 25 november är nu oviktigt. Imorgon hoppas jag se en ljusare rand om så bara för en liten stund 🌈

God natt

Max mamma

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Midsommarpresent

 Inget är som vanligt ändå börjar det bli vårt nya normala. Vi har vant oss vid enkla saker som att tvättkorgen bara har våra kläder, vi köper mat till två, det är bara våra skor i hallen, inga nya konstiga fordon på gården. Vi har vant oss vi klumpen i magen och våra dagliga besök på kyrkogården. Jag har fått ärva/låna Max cykel så den står faktiskt utanför dörren precis som vanligt. Jag tror att på många sätt ser det ut att fungera ganska bra och vi gör vårt bästa. Jag vet inte när det räknas som att man fungerar? när man kan borsta tänderna? när man kan arbeta? när man kan skratta? när man kan mata djuren? Vi släpper mest fram sorgen och saknaden när vi gömmer oss i vårt hem.  Lagom till midsommar fick Max sin gravsten. Den blev så fin som vi hoppats på och nu vet vi att hästen på stenen symboliserar Max häst Stickan som dog för några veckor sedan. Så vackert men ändå så sorgligt. Mitt hjärta går i bitar och tårarna går inte att hejda när vi går till Max fina plats. Ig...
2 kommentarer
Läs mer

Maktmissbruk

 Idag har vi fått bevis på att i vår kommun är det onormala normaliserats. Vi är helt övertygade om att Max situation i skolan ledde till han inte orkade leva vidare. Vi grundar detta på att vi levde tight i vår lilla familj. Max hade allt färre kompisar och skolan blev ett allt större problem, på högstadiet blev det outhärdligt. Vi lät Max gå till en psykolog som bekräftade att skolan var det största orosmomentet. Vi har efter Max död tagit del av kuratorsjournaler, skolsköterskejournaler och mail att skolan var medveten om att Max kände sig utsatt och på slutet väldigt ensam. Jag kommer berätta mer detaljer i vidare blogginlägg. Jag har spenderat åtskilliga timmar att kartlägga det vi vetat, jagat information från kommunen samt summera allt som vi förstår finns men man vägrar dela med oss. Max lämnade oss 25 november. I mitten på januari hade skolan haft ledig och startade en intern genomlysning. Det är en medarbetare inom Elevhälsan som fått uppdraget. Det är ett omöjligt uppdra...
4 kommentarer
Läs mer

Påsklov men sorgen har inte lov

Det sägs att första året av förlust är det svåraste, man ska klara sig igenom alla högtider och traditioner en gång. Vi gör allt vi kan för att byta våra traditioner, frågan är om det räknas som att klara sig igenom det första året eller inte. Nu kommer första påsklovet utan Max. Påsken har varit en av våra favorit högtider med lång ledighet och få förpliktelser. Vi har njutit av varandras sällskap. Första året vi bodde på Berga så lämnade Max sina nappar till påskharen, i utbyte fick han ett stort påskägg. Jag minns att han var så nöjd ända till det var dags att sova, då krävde han att jag skulle leta upp påskharen och byta tillbaka. Jag "hittade" inte haren så napparna var borta. I år köper jag inget påskägg.  Denna påsken får vi inga gemensamma ridturer. Ridkompisarna i stallet är fantastiska men de ersätter givetvis inte Max. Max hade ett stort intresse för allt som hade motor. Vi den här tiden på året brukade någon av alla hans gräsklippare premiär köras. Nu är det så oä...
En kommentar
Läs mer