Fortsätt till huvudinnehåll

Födelsedag

Idag är det min födelsedag och dessutom fredag. Denna kombination gör det till en svår dag, det är så påtagligt att vi förlorat det finaste vi någonsin haft. Vi brukar inte fira så mycket men i år är det verkligen ingen partystämning.

Saknaden efter Max är obeskrivlig 💔. Ni som är föräldrar kan förstå känslan av den totala samhörighet som man har med sitt barn. Max var väldigt knuten till oss, all ledig tid utanför skolan tillbringades med familjen. Han gjorde gärna saker tillsammans med oss. Crille och Max var som ler och långhalm. Max var iof mest nöjd när de fixade med något av hans olika projekt så som traktorn, gräsklipparen eller veden. Max och jag hade vårt gemensamma intresse med hästarna💕. I helgen var vi på hästtävling där mötte vi Stickan, Max ponny. Det var så svårt att hålla ihop det då💔. Stickan har det bra så inte för hans skull men så mycket minnen…

Vi var på Polisförhör igår. Det väcker många minnen till liv att prata om allt elände. Polisen som vi har kontakt med är helt fantastisk, vänlig men mycket professionell. Nästa vecka ska vi delta i kommunens utredning. Den känns meningslös då kommunchefen tycks anlitat ett företag som bara ska skydda sina kassa tjänstemän. Vi hoppas att anställda och elever vågar höra av sig till Skolinspektionen samt vara ärliga i kommande granskning.

Idag ska Crille och jag försöka finna lite glädje trots elände. Födelsedagen inleds med resa till Skåne då ett sto ska betäckas. Nästa anhalt blir SPA i Falkenberg. Vi försöker finna nya traditioner för alla högtider. Svårt och tungt men vi kämpar💔❤️!

älskade Max vad vi saknar dig💔

Kram från Bergamamman, mamma till den finaste ängeln

Kommentarer

  1. Carinaenet4 april 2025 kl. 01:47

    Stort Grattis och Kramar till Er båda 💖🙏💖 Tänker mycket på Er, o hur ni kämpar🙏för en sak som borde vara självklart men i detta fall är ett totalt misslyckande o en stor skandal
    All styrka till Er

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Det är något som skaver

 Vilken vecka, vilket gensvar på vår tragiska förlust. Vi kämpade så för Max och nu är det 550 dagar sedan jag fick den sista kramen med orden "jag älskar dig mamma". Förutom chock, förlust, panik, sorg, meningslöset, funderingar över om man vill leva, kärlek, ilska och mycket annat har jag fört en kamp för att förstå varför. Max var inte intresserad av att skriva så det fanns inget brev. Vi förstod direkt att det var kopplat till skolan. Dokumentären är fruktansvärd men verkligheten är så mycket värre. Det är bara den som förlorat ett barn som kan förstå den paniken som uppstår kroppen.  Vi har under de 550 dagarna som passerat fått kämpa så hårt för att få fram sanningen. SvD har kunnat hjälpa oss mycket. Det händer något i en människa när en kommun använder extremt stora interna resurser och betalar externa konsulter för att få en förälder och god skattebetalare att bli tyst. Kommunen har gjort allt för att skylla över på Max, han ville inte byta skola, kommunchefen tror a...
6 kommentarer
Läs mer

Nu äntligen - fram för civilkurage

​ Detta mina vänner är ett klipp från SvD 19 maj 2026. Detta är ett uttalande av Anna Lundh barnpsykolog som ägnat mycket tid att förstå varför barn begår självmord. Jag har så många gånger tidigare påpekat effekten av den ihållande utsatthet som Max fick utstå. Lärare som inte tyckte hans geniala kunskaper var märkvärdiga. Lärare som tittade bort när Max och andra barn blev utsatta. Redan när Max gick på lågstadiet fick ett av barnen byta kommun pga utsatthet, jag såg med egna ögon hur läraren bidrog till den lille killens utsatthet. Föräldrar som försvarar att deras barn höll fast Max mot hans vilja och filmade. Barn som allt mer frös ut en liten klick. Detta har varit och är vardag i Gällstad och Ulricehamn. Inför veckans publicering av SvD om Max har jag gått igenom rapporter och ljudupptagningar igen. Saknaden och förlusten är lika tung som alltid, skuldkänslorna för det vi inte gjorde ligger alltid som ett tyngdtäcke över kroppen. Jag kan aldrig vänja mig över hur cyniskt vuxna o...
9 kommentarer
Läs mer

1 år

Imorgon är det exakt ett år sedan Max lämnade oss.  Det är 1 år sedan utanförskapet gjorde att han inte såg någon annan väg än självmord. 25 november kommer alltid vara ett datum när blodet fryser i ådrorna. Max sista dagar i livet ägnades åt att göra saker som han älskade, kanske var det menat att vi bara gjorde saker som han verkligen uppskattade hans sista dagar. Max och hans pappa var i skogen och högg ved, Max var duktig med motorsågen. Besök på Biltema och Jula, jag tror Max kunde det mesta av deras sortiment utantill. Max red sin ponny Stickan och vi hann med ett restaurang besök. Den 25e november var en måndag. Max var uppe och gav mig en kram innan jag reste till Holland. Under skoldagen ringde Max flera gånger då han var ensam. Han gick ännu en gång till skolsyster och fick ännu mer Paracetamol, inte heller denna gången ringde hon till oss. Det samtalet kanske kunde varit livräddande... Förlusten av ett barn kan inte beskrivas, man kan inte föreställa sig smärtan. När jag...
3 kommentarer
Läs mer