Fortsätt till huvudinnehåll

Födelsedag

Idag är det min födelsedag och dessutom fredag. Denna kombination gör det till en svår dag, det är så påtagligt att vi förlorat det finaste vi någonsin haft. Vi brukar inte fira så mycket men i år är det verkligen ingen partystämning.

Saknaden efter Max är obeskrivlig 💔. Ni som är föräldrar kan förstå känslan av den totala samhörighet som man har med sitt barn. Max var väldigt knuten till oss, all ledig tid utanför skolan tillbringades med familjen. Han gjorde gärna saker tillsammans med oss. Crille och Max var som ler och långhalm. Max var iof mest nöjd när de fixade med något av hans olika projekt så som traktorn, gräsklipparen eller veden. Max och jag hade vårt gemensamma intresse med hästarna💕. I helgen var vi på hästtävling där mötte vi Stickan, Max ponny. Det var så svårt att hålla ihop det då💔. Stickan har det bra så inte för hans skull men så mycket minnen…

Vi var på Polisförhör igår. Det väcker många minnen till liv att prata om allt elände. Polisen som vi har kontakt med är helt fantastisk, vänlig men mycket professionell. Nästa vecka ska vi delta i kommunens utredning. Den känns meningslös då kommunchefen tycks anlitat ett företag som bara ska skydda sina kassa tjänstemän. Vi hoppas att anställda och elever vågar höra av sig till Skolinspektionen samt vara ärliga i kommande granskning.

Idag ska Crille och jag försöka finna lite glädje trots elände. Födelsedagen inleds med resa till Skåne då ett sto ska betäckas. Nästa anhalt blir SPA i Falkenberg. Vi försöker finna nya traditioner för alla högtider. Svårt och tungt men vi kämpar💔❤️!

älskade Max vad vi saknar dig💔

Kram från Bergamamman, mamma till den finaste ängeln

Kommentarer

  1. Carinaenet4 april 2025 kl. 01:47

    Stort Grattis och Kramar till Er båda 💖🙏💖 Tänker mycket på Er, o hur ni kämpar🙏för en sak som borde vara självklart men i detta fall är ett totalt misslyckande o en stor skandal
    All styrka till Er

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Midsommarpresent

 Inget är som vanligt ändå börjar det bli vårt nya normala. Vi har vant oss vid enkla saker som att tvättkorgen bara har våra kläder, vi köper mat till två, det är bara våra skor i hallen, inga nya konstiga fordon på gården. Vi har vant oss vi klumpen i magen och våra dagliga besök på kyrkogården. Jag har fått ärva/låna Max cykel så den står faktiskt utanför dörren precis som vanligt. Jag tror att på många sätt ser det ut att fungera ganska bra och vi gör vårt bästa. Jag vet inte när det räknas som att man fungerar? när man kan borsta tänderna? när man kan arbeta? när man kan skratta? när man kan mata djuren? Vi släpper mest fram sorgen och saknaden när vi gömmer oss i vårt hem.  Lagom till midsommar fick Max sin gravsten. Den blev så fin som vi hoppats på och nu vet vi att hästen på stenen symboliserar Max häst Stickan som dog för några veckor sedan. Så vackert men ändå så sorgligt. Mitt hjärta går i bitar och tårarna går inte att hejda när vi går till Max fina plats. Ig...
2 kommentarer
Läs mer

Maktmissbruk

 Idag har vi fått bevis på att i vår kommun är det onormala normaliserats. Vi är helt övertygade om att Max situation i skolan ledde till han inte orkade leva vidare. Vi grundar detta på att vi levde tight i vår lilla familj. Max hade allt färre kompisar och skolan blev ett allt större problem, på högstadiet blev det outhärdligt. Vi lät Max gå till en psykolog som bekräftade att skolan var det största orosmomentet. Vi har efter Max död tagit del av kuratorsjournaler, skolsköterskejournaler och mail att skolan var medveten om att Max kände sig utsatt och på slutet väldigt ensam. Jag kommer berätta mer detaljer i vidare blogginlägg. Jag har spenderat åtskilliga timmar att kartlägga det vi vetat, jagat information från kommunen samt summera allt som vi förstår finns men man vägrar dela med oss. Max lämnade oss 25 november. I mitten på januari hade skolan haft ledig och startade en intern genomlysning. Det är en medarbetare inom Elevhälsan som fått uppdraget. Det är ett omöjligt uppdra...
4 kommentarer
Läs mer

Påsklov men sorgen har inte lov

Det sägs att första året av förlust är det svåraste, man ska klara sig igenom alla högtider och traditioner en gång. Vi gör allt vi kan för att byta våra traditioner, frågan är om det räknas som att klara sig igenom det första året eller inte. Nu kommer första påsklovet utan Max. Påsken har varit en av våra favorit högtider med lång ledighet och få förpliktelser. Vi har njutit av varandras sällskap. Första året vi bodde på Berga så lämnade Max sina nappar till påskharen, i utbyte fick han ett stort påskägg. Jag minns att han var så nöjd ända till det var dags att sova, då krävde han att jag skulle leta upp påskharen och byta tillbaka. Jag "hittade" inte haren så napparna var borta. I år köper jag inget påskägg.  Denna påsken får vi inga gemensamma ridturer. Ridkompisarna i stallet är fantastiska men de ersätter givetvis inte Max. Max hade ett stort intresse för allt som hade motor. Vi den här tiden på året brukade någon av alla hans gräsklippare premiär köras. Nu är det så oä...
En kommentar
Läs mer