Fortsätt till huvudinnehåll

Födelsedag

Idag är det min födelsedag och dessutom fredag. Denna kombination gör det till en svår dag, det är så påtagligt att vi förlorat det finaste vi någonsin haft. Vi brukar inte fira så mycket men i år är det verkligen ingen partystämning.

Saknaden efter Max är obeskrivlig 💔. Ni som är föräldrar kan förstå känslan av den totala samhörighet som man har med sitt barn. Max var väldigt knuten till oss, all ledig tid utanför skolan tillbringades med familjen. Han gjorde gärna saker tillsammans med oss. Crille och Max var som ler och långhalm. Max var iof mest nöjd när de fixade med något av hans olika projekt så som traktorn, gräsklipparen eller veden. Max och jag hade vårt gemensamma intresse med hästarna💕. I helgen var vi på hästtävling där mötte vi Stickan, Max ponny. Det var så svårt att hålla ihop det då💔. Stickan har det bra så inte för hans skull men så mycket minnen…

Vi var på Polisförhör igår. Det väcker många minnen till liv att prata om allt elände. Polisen som vi har kontakt med är helt fantastisk, vänlig men mycket professionell. Nästa vecka ska vi delta i kommunens utredning. Den känns meningslös då kommunchefen tycks anlitat ett företag som bara ska skydda sina kassa tjänstemän. Vi hoppas att anställda och elever vågar höra av sig till Skolinspektionen samt vara ärliga i kommande granskning.

Idag ska Crille och jag försöka finna lite glädje trots elände. Födelsedagen inleds med resa till Skåne då ett sto ska betäckas. Nästa anhalt blir SPA i Falkenberg. Vi försöker finna nya traditioner för alla högtider. Svårt och tungt men vi kämpar💔❤️!

älskade Max vad vi saknar dig💔

Kram från Bergamamman, mamma till den finaste ängeln

Kommentarer

  1. Carinaenet4 april 2025 kl. 01:47

    Stort Grattis och Kramar till Er båda 💖🙏💖 Tänker mycket på Er, o hur ni kämpar🙏för en sak som borde vara självklart men i detta fall är ett totalt misslyckande o en stor skandal
    All styrka till Er

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Normer

 Skit oxå! Idag är ingen bra dag, tårarna flödar vad jag än gör. Ibland känner och tänker jag att vi kommer att klara vara glada lite mer än vi är ledsna men sen kommer en sån här dag. Musik på radion påminner om Max, bilder i telefonen, kvitton som påminner om Max projekt och så den är förbannade tystnaden. Idag är dagen när Sverige går tillbaka till vardagen efter helgerna. Jag ser skolbussen, inte med goda minne bara men en påminnelse om en vardag med vår familj. Jag längtar tillbaka till samtalen från Max " Mamma får jag det, kan jag det, jag har ett nytt projekt". Istället sitter jag här med mängder med gamla mail och  dokument som påminner om allt som inte fungerat i samhället. Dessa personer har haft julledigt när vi nu varit sjukskrivna istället för lediga. Inget i vårt liv är normal, allt är utanför normerna.  Idag ringde läkaren upp mig om eventuellt förnyad sjukskrivning. Där finns tydligen en norm för det här läget vi är i. Det är nämligen snart dags att börja...
2 kommentarer
Läs mer

När ett system kollapsar helt

 Idag är det fredag, Max favorit dag. Max älskade fredagsmys med bara familjen. Han ville gärna ha Enchiladas, kex och ost. Krypa upp i sin fåtölj med katten och bara mysa. Det var lite helig tid och det krävdes mycket förhandling om vi skulle göra något annat en fredags kväll. Nu flyr jag fredag kvällarna, det gör så ont att Max inte är med oss. Vi vet inte ens vad vi skall välja på TV. Tur vi har fina vänner. Nu skall jag försöka beskriva andra delen och kanske den avgörande till Max beslut om att nu är det nog. Det är en del personer som efter händelsen beskrivit att de själva gått i dessa tankar. Det som tycks vara ganska gemensamt för dem är att de längtade inte till döden utan mer att bli av med smärta eller att befria omvärlden från besvär. Det är värt att tänka på då Max behandlat som att han är problemet. Jag är ganska säker på att jag bara vet en liten strimma av det då han tillbringade minst 8 timmar på buss och i skolan. Slutet på denna historien startar redan i Gällsta...
2 kommentarer
Läs mer

35 dagar...

 Det är premiär för mig som "bloggare", jag kommer att använda den här bloggen för att bearbeta livets sorg. Jag kommer framför allt att skriva för mitt eget välbefinnande men kanske är det några där ute som vågar vara en del av vår stora sorg. Det är 35 dagar sedan vår kära son valde att avsluta sitt liv, blott 13 år gammal. 35 dagar där vi börja vänja oss vid att vi är två vuxna och en massa djur i familjen MEN den som var viktigast av oss saknas.  Det känns som om någon sitter på min bröstkorg och gör det omöjligt att andas normalt. Jag tycker jag hör hans steg på natten men vaknar och inser att det är fel. Vi ser hans saker och vill inte ta bort det för då blir det ännu mer tomt. Vi får vardagen att fungera men har ingen plan efter idag.  Jag kommer att dela min sorg och min kamp för Max upprättelse.  Vi ses snart igen
2 kommentarer
Läs mer