Det sägs att sorgen är randig, det verkar stämma. Just nu är det mest svart och ibland lite grått. I de svarta stunderna fokuserar jag bara på att andas. Alla gör olika i sin sorg och vi väljer att fokusera på att få vardagen att fungera. Hästarna vill ha mat, rena boxar och motion. Hundarna vill ha ha mat och motion. Max katt "Musen" vill bara trösta och mysa. Vi har under veckorna som gått kommit underfund med att sorgen, tårarna och saknaden kommer oavsett om man ligger i sängen, mockar eller rider. Fördelen med aktivitet är att det faktiskt gör att vi kan sova lite.
Vi är lyckligt lottade med fina människor i vår närhet som konstant räcker ut en hand. Erbjudanden om samtal, en kram, fika eller en ridtur. Nyårshelgen har erbjudit fin samvaro och samtal med både gamla och nya vänner. Det är så fint att vi kan umgås med människor som vågar prata om vanliga saker varvat med sorgen, vi skrattar och gråter tillsammans. Min man och jag ser gråare ut precis som av färgerna i sorgen. Vi önskar ingen denna erfarenhet men vi är inte ensamma. Fina människor hör av sig och vill dela och hjälpa baserat på sina livskriser, tack <3.
Varje dag ser jag en tavla som en god vän gav till mig i en annan tid, den säger: "När du står i skit upp till halsen får du inte hänga med huvudet" . Huvudet högt, andas, minut för minut, timma för timma...
Bergasorkens Mamma
Åh vad det gör ont att bara vara i er närhet, kan inte ens förställa mig all smärta ni nu bär. Som Carolina så väl beskrev, "ett ögonblick i sänder" Många kramar
SvaraRadera