Fortsätt till huvudinnehåll

Randigt

Det sägs att sorgen är randig, det verkar stämma. Just nu är det mest svart och ibland lite grått. I de svarta stunderna fokuserar jag bara på att andas. Alla gör olika i sin sorg och vi väljer att fokusera på att få vardagen att fungera. Hästarna vill ha mat, rena boxar och motion. Hundarna vill ha ha mat och motion. Max katt "Musen" vill bara trösta och mysa. Vi har under veckorna som gått kommit underfund med att sorgen, tårarna och saknaden kommer oavsett om man ligger i sängen, mockar eller rider. Fördelen med aktivitet är att det faktiskt gör att vi kan sova lite.

Vi är lyckligt lottade med fina människor i vår närhet som konstant räcker ut en hand. Erbjudanden om samtal, en kram, fika eller en ridtur. Nyårshelgen har erbjudit fin samvaro och samtal med både gamla och nya vänner. Det är så fint att vi kan umgås med människor som vågar prata om vanliga saker varvat med sorgen, vi skrattar och gråter tillsammans. Min man och jag ser gråare ut precis som av färgerna i sorgen. Vi önskar ingen denna erfarenhet men vi är inte ensamma. Fina människor hör av sig och vill dela och hjälpa baserat på sina livskriser, tack <3. 

Varje dag ser jag en tavla som en god vän gav till mig i en annan tid, den säger: "När du står i skit upp till halsen får du inte hänga med huvudet" . Huvudet högt, andas, minut för minut, timma för timma...

Bergasorkens Mamma

Kommentarer

  1. Sara1 januari 2025 kl. 23:20

    Åh vad det gör ont att bara vara i er närhet, kan inte ens förställa mig all smärta ni nu bär. Som Carolina så väl beskrev, "ett ögonblick i sänder" Många kramar

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Midsommarpresent

 Inget är som vanligt ändå börjar det bli vårt nya normala. Vi har vant oss vid enkla saker som att tvättkorgen bara har våra kläder, vi köper mat till två, det är bara våra skor i hallen, inga nya konstiga fordon på gården. Vi har vant oss vi klumpen i magen och våra dagliga besök på kyrkogården. Jag har fått ärva/låna Max cykel så den står faktiskt utanför dörren precis som vanligt. Jag tror att på många sätt ser det ut att fungera ganska bra och vi gör vårt bästa. Jag vet inte när det räknas som att man fungerar? när man kan borsta tänderna? när man kan arbeta? när man kan skratta? när man kan mata djuren? Vi släpper mest fram sorgen och saknaden när vi gömmer oss i vårt hem.  Lagom till midsommar fick Max sin gravsten. Den blev så fin som vi hoppats på och nu vet vi att hästen på stenen symboliserar Max häst Stickan som dog för några veckor sedan. Så vackert men ändå så sorgligt. Mitt hjärta går i bitar och tårarna går inte att hejda när vi går till Max fina plats. Ig...
2 kommentarer
Läs mer

Maktmissbruk

 Idag har vi fått bevis på att i vår kommun är det onormala normaliserats. Vi är helt övertygade om att Max situation i skolan ledde till han inte orkade leva vidare. Vi grundar detta på att vi levde tight i vår lilla familj. Max hade allt färre kompisar och skolan blev ett allt större problem, på högstadiet blev det outhärdligt. Vi lät Max gå till en psykolog som bekräftade att skolan var det största orosmomentet. Vi har efter Max död tagit del av kuratorsjournaler, skolsköterskejournaler och mail att skolan var medveten om att Max kände sig utsatt och på slutet väldigt ensam. Jag kommer berätta mer detaljer i vidare blogginlägg. Jag har spenderat åtskilliga timmar att kartlägga det vi vetat, jagat information från kommunen samt summera allt som vi förstår finns men man vägrar dela med oss. Max lämnade oss 25 november. I mitten på januari hade skolan haft ledig och startade en intern genomlysning. Det är en medarbetare inom Elevhälsan som fått uppdraget. Det är ett omöjligt uppdra...
4 kommentarer
Läs mer

Påsklov men sorgen har inte lov

Det sägs att första året av förlust är det svåraste, man ska klara sig igenom alla högtider och traditioner en gång. Vi gör allt vi kan för att byta våra traditioner, frågan är om det räknas som att klara sig igenom det första året eller inte. Nu kommer första påsklovet utan Max. Påsken har varit en av våra favorit högtider med lång ledighet och få förpliktelser. Vi har njutit av varandras sällskap. Första året vi bodde på Berga så lämnade Max sina nappar till påskharen, i utbyte fick han ett stort påskägg. Jag minns att han var så nöjd ända till det var dags att sova, då krävde han att jag skulle leta upp påskharen och byta tillbaka. Jag "hittade" inte haren så napparna var borta. I år köper jag inget påskägg.  Denna påsken får vi inga gemensamma ridturer. Ridkompisarna i stallet är fantastiska men de ersätter givetvis inte Max. Max hade ett stort intresse för allt som hade motor. Vi den här tiden på året brukade någon av alla hans gräsklippare premiär köras. Nu är det så oä...
En kommentar
Läs mer