Fortsätt till huvudinnehåll

Gå på lina

​Ett steg i taget, en timma i taget, timmar blir till dagar som blir till år. Ibland när jag är tacksam för det jag har, då tänker jag att nu är jag stark igen. Jag lever med sorgen av vår fina Max så jag är en stålkvinna men även en stålkvinna kan vara svag ibland. Vår med långhelger, mors dag och skolavslutningar gör att mycket kraft åtgår till att hålla fokus. Att leva med förlusten av sitt enda barn, att uppleva ett trauma av detta slag gör att det  känns som att man ska man leva livet med lite kvalitet är det som att gå på lina. Det går men kräver otroligt mycket. 

De senaste dagarna har jag sökt bland mina bilder, det gör alltid ont. Mina fina kort av Max gör bara ont, saknaden skär i kroppen. I juni ska jag delta i en debatt  under Almedals veckan så jag letar bilder för en god sak. I skolans värld har man tagit bort ordet mobbning så som vårt samhälle gör när man inte kan hantera något, bättre att sudda ut det. När ett fenomen eller en diagnos byter namn slipper tjänstemän, samhället och politiker undan en tid. Under Almedalen ska ämnet utanförskap och mobbning debatteras, jag kommer vara Max representant. Trots lagar och styrdokument i företag och skolor ökar problemen med mobbning. Plötsligt är det tillåtet att hacka på varandra och nej långt ifrån allt sker på sociala medier. Kanske är det farligaste med sociala medier att det skapas en falsk bild av fina kroppar och framgång. Få vågar visa ett misslyckande eller ett dåligt mående. Vi lägger gärna skulden på individen för hur de mår. I skolan ska barnen lära sig om psykisk ohälsa. Det är givetvis med god intention men jag är övertygad om att det kommer att lägga ansvaret på den som mår dåligt. Fokus borde vara på korrekta beteenden så att utanförskap minskas. Där med lägger man ansvaret på den som mår dåligt. I vår kommun kostar elevhälsan 25% mindre än riksgenomsnittet. Det är troligen inte så att barnen mår bättre här.

Jag balanserar på min lina samtidigt som jag försöker fylla på mina energidepåer inför kommande månader. Den kommande tiden ska stora uttag göras. Mitt knä ska bytas, SvD ska äntligen publicera dokumentären om Max, gården ska skötas trots operation och jag ska till Almedalen. 

Förresten hörde ett rykte på byn att vi ska sälja gården, de som tror det vet absolut ingenting! 




Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Midsommarpresent

 Inget är som vanligt ändå börjar det bli vårt nya normala. Vi har vant oss vid enkla saker som att tvättkorgen bara har våra kläder, vi köper mat till två, det är bara våra skor i hallen, inga nya konstiga fordon på gården. Vi har vant oss vi klumpen i magen och våra dagliga besök på kyrkogården. Jag har fått ärva/låna Max cykel så den står faktiskt utanför dörren precis som vanligt. Jag tror att på många sätt ser det ut att fungera ganska bra och vi gör vårt bästa. Jag vet inte när det räknas som att man fungerar? när man kan borsta tänderna? när man kan arbeta? när man kan skratta? när man kan mata djuren? Vi släpper mest fram sorgen och saknaden när vi gömmer oss i vårt hem.  Lagom till midsommar fick Max sin gravsten. Den blev så fin som vi hoppats på och nu vet vi att hästen på stenen symboliserar Max häst Stickan som dog för några veckor sedan. Så vackert men ändå så sorgligt. Mitt hjärta går i bitar och tårarna går inte att hejda när vi går till Max fina plats. Ig...
3 kommentarer
Läs mer

Sorgeår

 Tiden går och livet går på något sätt vidare utan vår finaste Max 💗. Jag somnar av utmattning men sover inte så bra. Jag vaknar många gånger och varje gång jag vaknar påminns om att det är sant att det ofattbara har hänt. Det var inte ett val Max gjorde utan jag tror att hans synfält var smalt i stunden, paniken som ett trängt djur som inte kommer undan. Han var en kille som bara ville få vara och göra det som han gillade och tyckte var roligt. Han ville inte bli hånad eller bortgjord stup i kvarten av vuxna och barn. Max gav mig ett gott skratt en dag när ett av hans många hyss dök upp. Han hade bytt ut alla vitaminer i en burk mot vatten. När jag öppnade burken blev det blött över allt. Det skämtet är så mycket Max, jag blev lite glad i stunden.  Det har gått snart en månad sedan Max födelsedag och jag har hunnit fundera mycket. Det har varit en sommar med många svåra tankar och jag har faktiskt funderat själv på när når jag botten. När tankarna kommer känner jag så mycket...
3 kommentarer
Läs mer

Idag har den finaste ängeln födelsedag

 Idag är det Max födelsedag, idag skulle Max fylla 14 år. Det är nu 229 dagar sedan Max lämnade oss och det är fortfarande helt obegripligt och jag vet inte hur jag kan vänja mig vid aldrig mera... Tänk er att fira födelsedagen med att tända ljus och gråta vid en grav. Vi har funderat på vad Max skulle önskat sig i födelsedagspresent, troligen ännu en moped eller kanske en båt till. Det är få gånger som Max faktiskt kunnat säga en sak han önskar sig, det brukade ändra sig ända till sista dagen. Han hade alltid så många projekt och vill inte vänta på födelsedagen utan köpte själv det han ville han, han var trots allt duktig på att jobba ihop pengar. Den mest uppskattade presenten var nog på 4 årsdagen när han fick sin första elektriska 4 hjuling. Max ville gärna vara delaktig i att ordna sina kalas, laga mat och göra tårta eller glass. Det är dock inte lätt att fylla år i juli. När vi hade kalas var det oftast flera som inte kunde komma pga semester och det var alltid svårt att...
En kommentar
Läs mer