Fortsätt till huvudinnehåll

Meningen med livet


​Vad är meningen med livet? Jag har ett fått ännu ett kall.

I veckan var vi på begravning. Det var en väldigt vacker, sorglig men ändå stark tillställning. För oss var begravningen dubbelbottnad, alla känslor från Max begravning kom tillbaka, de sitter i muskelminnet så tårar och ytlig andning var plötsligt där. Begravningen i sig var för en fin man en bekant som vågade komma nära oss i den svåraste stunden, det finns inte ord som räcker för en så modig människa 💔❤️. Att behöva begrava sin partner är nästan lika omänskligt som sitt barn. Att se en fru förlora sin kära man och bästa vän. Vetskapen att framför finns en enorm ensamhet och många krossade drömmar. Människor runt kan kompensera lite men om sorgen är man helt ensam.

Jag fick där och då insikten varför jag orkar gå till gymmet innan jobbet, varför jag försöker förbättra min hälsa genom forskning och olika blodprover. Jag vill inte vara den som begraver min man men jag vill ännu mindre att han behöver ordna min begravning.

Min man har upplevt tillräckligt med förlust och behöver inte fler svåra händelser. Min man är den mest lojala, vänliga, kärleksfulla, omtänksamma och mest hjälpsamma. Jag lever med en dröm att jag kan skona honom från min begravning. Jag kan givetvis inte påverka livet men jag kan ta ansvar för min hälsa för att kunna finnas för livets nu viktigaste levande person ❤️❤️❤️.  

Oj vad tungt det blev men ibland är det viktigt att skriva ner sina mål. Ingen behöver kommentera mitt mål.

Vi är tacksamma för våra vänner. Kan vi ställa upp för andra gör vi gärna det, det känns bra och det ger oss ovärderliga relationer 🩷💚🩵💙💜💛🧡❤️🤎.

Denna veckan har jag vågat dela lite av livet på LinkedIn. Jag ser det som en viktig arena för att påverka kulturen i samhället. Flera rapporter pekar på att allt fler vuxna och barn blir utsatta för mobbning i skolan eller på arbetet. Det är människor som utsätter andra människor, det borde vara möjligt att förändra.

Tidigare i veckan publicerade Suicide Zero sin årligt kommunrapport. Ulricehamns kommun har sannerligen förskönat sina suicid preventiva åtgärder. Detta till trots att kommunen förutom Max har flera självmord av personer som på ytan ser ut att ha det bra. Det verkar inte finnas några spår av brådska i arbetet trots att en 13 åring föll offer i en kommunalskola. Jag ska läsa mer och söka information hos kommunen. 


// Bergasorkens mamma

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Midsommarpresent

 Inget är som vanligt ändå börjar det bli vårt nya normala. Vi har vant oss vid enkla saker som att tvättkorgen bara har våra kläder, vi köper mat till två, det är bara våra skor i hallen, inga nya konstiga fordon på gården. Vi har vant oss vi klumpen i magen och våra dagliga besök på kyrkogården. Jag har fått ärva/låna Max cykel så den står faktiskt utanför dörren precis som vanligt. Jag tror att på många sätt ser det ut att fungera ganska bra och vi gör vårt bästa. Jag vet inte när det räknas som att man fungerar? när man kan borsta tänderna? när man kan arbeta? när man kan skratta? när man kan mata djuren? Vi släpper mest fram sorgen och saknaden när vi gömmer oss i vårt hem.  Lagom till midsommar fick Max sin gravsten. Den blev så fin som vi hoppats på och nu vet vi att hästen på stenen symboliserar Max häst Stickan som dog för några veckor sedan. Så vackert men ändå så sorgligt. Mitt hjärta går i bitar och tårarna går inte att hejda när vi går till Max fina plats. Ig...
2 kommentarer
Läs mer

Maktmissbruk

 Idag har vi fått bevis på att i vår kommun är det onormala normaliserats. Vi är helt övertygade om att Max situation i skolan ledde till han inte orkade leva vidare. Vi grundar detta på att vi levde tight i vår lilla familj. Max hade allt färre kompisar och skolan blev ett allt större problem, på högstadiet blev det outhärdligt. Vi lät Max gå till en psykolog som bekräftade att skolan var det största orosmomentet. Vi har efter Max död tagit del av kuratorsjournaler, skolsköterskejournaler och mail att skolan var medveten om att Max kände sig utsatt och på slutet väldigt ensam. Jag kommer berätta mer detaljer i vidare blogginlägg. Jag har spenderat åtskilliga timmar att kartlägga det vi vetat, jagat information från kommunen samt summera allt som vi förstår finns men man vägrar dela med oss. Max lämnade oss 25 november. I mitten på januari hade skolan haft ledig och startade en intern genomlysning. Det är en medarbetare inom Elevhälsan som fått uppdraget. Det är ett omöjligt uppdra...
4 kommentarer
Läs mer

Påsklov men sorgen har inte lov

Det sägs att första året av förlust är det svåraste, man ska klara sig igenom alla högtider och traditioner en gång. Vi gör allt vi kan för att byta våra traditioner, frågan är om det räknas som att klara sig igenom det första året eller inte. Nu kommer första påsklovet utan Max. Påsken har varit en av våra favorit högtider med lång ledighet och få förpliktelser. Vi har njutit av varandras sällskap. Första året vi bodde på Berga så lämnade Max sina nappar till påskharen, i utbyte fick han ett stort påskägg. Jag minns att han var så nöjd ända till det var dags att sova, då krävde han att jag skulle leta upp påskharen och byta tillbaka. Jag "hittade" inte haren så napparna var borta. I år köper jag inget påskägg.  Denna påsken får vi inga gemensamma ridturer. Ridkompisarna i stallet är fantastiska men de ersätter givetvis inte Max. Max hade ett stort intresse för allt som hade motor. Vi den här tiden på året brukade någon av alla hans gräsklippare premiär köras. Nu är det så oä...
En kommentar
Läs mer