Bergamamman

  Idag är det nyårsafton, sociala medier svämmar över av fantastiska händelser som upplevts under året som gått. De som har något att fira vill gärna visa upp det och hoppas på ännu ett år med framgång. I en annat tideräkning hade några av mina händelser känts som helt magiska MEN just i denna nu känns det som att bara överleva är en bedrift. När nytt år skålas in och andra planerar för framtiden känns det som att jag är den enda som vill tillbaka till tiden före katastrofen. Jag försöker vara tapper varje dag, vill inte visa hur kämpigt det är. Vem orkar vara med någon som konstant kämpar för överlevnad? Våra vänner ger oss så fantastiskt mycket energi och i deras sällskap kan vi ibland få lite vila från kampen om överlevnad. Jag är tacksam för dessa fantastiska människor. Jag är stolt över att vår styrka att stå upp varje dag trots sorgen och tomheten. Relationer är alltid svårt men tycks ännu svårare när man har det svårt. Jag har människor som kommit mig väldigt nära under det ...

idag är det Måns dag, det är hans födelsedag. Det kunde varit Måns 34 födelsedag men han blev bara 13 år. Det har gått 20 år sedan Måns inte orkade leva till följd av en långvarig utsatthet i skolan, en skola som visste precis vad som pågick. Måns var en smart och klok kille som troligen skulle klarat sig utmärkt utan skolan men ändå gick han dit var dag. Han hade en bra hemmiljö med en varm familj. Skolan och kommunen visste om problemen men har kämpat emot allt ansvar. De förstod troligen inte vilka konsekvenser det kunde få men det är förfärligt och fel jävligt att ingen vaknade. Det finns ett antal personer i den kommunen som inte tog sitt ansvar, jag hoppas de förstår att de har ett liv på sitt samvete. De har absolut inte bemött Måns familj med den respekt de förtjänar.  Jag har tänkt så mycket på Måns idag, hans fina pappa som jag haft förmånen att möta. Denna obeskrivliga sorg som inte kan gå över man kan bara lära sig att bära den.  Jag förfäras över att historien upp...

​Det har varit en vecka med ett mentalt maraton. Jag ville vara så förberedd som möjligt inför det utlovade mötet med kommunen. Mötet där vi äntligen skulle få svar på vad skolan gjort åt Max utsatta situation.  När allt fokus sen blev på hur mötet skulle genomföras så tog allt bara för mycket energi. Det blev inget möte eftersom kommunens tjänstemän har personliga åsikter om M som skulle vara mitt stöd på mötet med kommunens 4 tjänstemän. Vi har i skrift att det inte fanns en rättslig grund för att inte låta M som jobbar som jurist att delta på mötet. De tycker det är olämpligt med dubbla roller då M hjälper till i ett annat elevärende.  Detta med dubbla roller är intressant. KSO är både politisk och driver egna bolag. Kommunchefens fru arbetar inom skolan. Lärare ger vänners barn fördelar. Tjänstemän och politiker är släkt och delar gärna information eller far med skvaller. Man skulle kunna tro att med professionalism så kan saker hållas isär men vi det att så inte är fallet...

Jag är så tacksam för alla som orkar höra av sig när det är tungt. Denna dagen har varit helt full späckad utan att vi kommit någonstans. Tanken var att idag var dagen när vi skulle få lite mer svar på varför tjänstemännen tittat åt andra hållet när Max blev utsatt. Det blev precis som vanligt. De har helt glömt att vi talar om ett barn som inte orkat leva, inte att skydda tjänstemännens inkompetens. Allt handlar om vår Max som inte orkade leva med den utsatthet han fick utstå. Vi har för länge sedan förstått att det hade varit svårt att få rätsida på detta. Vi hade behövt skydda Max från skolan.  Idag har allt handlat om hur mötet skulle genomföras. Våra välavlönade kommuntjänstemän i form av Grundskolechef, två rektorer och chefen för elevhälsan vägrade möta mig tillsammans med min vän M. Enligt Grundskolechefen handlade det först om att de kände sig otrygga då M är jurist. I nästa skede var det olämpligt då M hjälper en flicka i ett annat ärende. Det finns ingen rättslig grund f...

 Nu är jag riktigt heligt förbannad, så förbannad att jag är säker på att Max är stolt över mig. Jag kan höra honom "mamma du är grym, ge på idioterna". Det är 372 dagar sedan Max inte orkade leva, vi visste att det var förfärligt i skolan men den bild som framträder i vårt sökande är långt mycket värre än vad vi kunnat ana.  Jag har varit naiv i min uppfattning om kommuner, jag hade en illusion om att de är tillför invånarna och staden. Den bild som framträder allt tydligare av Ulricehamn är att de är till för tjänstemännen. Den som vågar ifråga sätta blir noterade på "svarta listan" och kallas för kommunens fiende. Ledande politiker verkar älska makten så de är mer intresserade av att LÅTA bra än att VARA bra. När invånare, företag eller andra politiker kritiserar kommunens handlingar så blir man satt på svarta listan. Det är kanske ännu värre för de enskilda medarbetare som vågar kritisera, de riskerar jobb och inkomst. Det allra värsta blir för barn och gamla, n...