Bergamamman

​Det har varit en vecka med ett mentalt maraton. Jag ville vara så förberedd som möjligt inför det utlovade mötet med kommunen. Mötet där vi äntligen skulle få svar på vad skolan gjort åt Max utsatta situation.  När allt fokus sen blev på hur mötet skulle genomföras så tog allt bara för mycket energi. Det blev inget möte eftersom kommunens tjänstemän har personliga åsikter om M som skulle vara mitt stöd på mötet med kommunens 4 tjänstemän. Vi har i skrift att det inte fanns en rättslig grund för att inte låta M som jobbar som jurist att delta på mötet. De tycker det är olämpligt med dubbla roller då M hjälper till i ett annat elevärende.  Detta med dubbla roller är intressant. KSO är både politisk och driver egna bolag. Kommunchefens fru arbetar inom skolan. Lärare ger vänners barn fördelar. Tjänstemän och politiker är släkt och delar gärna information eller far med skvaller. Man skulle kunna tro att med professionalism så kan saker hållas isär men vi det att så inte är fallet...

Jag är så tacksam för alla som orkar höra av sig när det är tungt. Denna dagen har varit helt full späckad utan att vi kommit någonstans. Tanken var att idag var dagen när vi skulle få lite mer svar på varför tjänstemännen tittat åt andra hållet när Max blev utsatt. Det blev precis som vanligt. De har helt glömt att vi talar om ett barn som inte orkat leva, inte att skydda tjänstemännens inkompetens. Allt handlar om vår Max som inte orkade leva med den utsatthet han fick utstå. Vi har för länge sedan förstått att det hade varit svårt att få rätsida på detta. Vi hade behövt skydda Max från skolan.  Idag har allt handlat om hur mötet skulle genomföras. Våra välavlönade kommuntjänstemän i form av Grundskolechef, två rektorer och chefen för elevhälsan vägrade möta mig tillsammans med min vän M. Enligt Grundskolechefen handlade det först om att de kände sig otrygga då M är jurist. I nästa skede var det olämpligt då M hjälper en flicka i ett annat ärende. Det finns ingen rättslig grund f...

 Nu är jag riktigt heligt förbannad, så förbannad att jag är säker på att Max är stolt över mig. Jag kan höra honom "mamma du är grym, ge på idioterna". Det är 372 dagar sedan Max inte orkade leva, vi visste att det var förfärligt i skolan men den bild som framträder i vårt sökande är långt mycket värre än vad vi kunnat ana.  Jag har varit naiv i min uppfattning om kommuner, jag hade en illusion om att de är tillför invånarna och staden. Den bild som framträder allt tydligare av Ulricehamn är att de är till för tjänstemännen. Den som vågar ifråga sätta blir noterade på "svarta listan" och kallas för kommunens fiende. Ledande politiker verkar älska makten så de är mer intresserade av att LÅTA bra än att VARA bra. När invånare, företag eller andra politiker kritiserar kommunens handlingar så blir man satt på svarta listan. Det är kanske ännu värre för de enskilda medarbetare som vågar kritisera, de riskerar jobb och inkomst. Det allra värsta blir för barn och gamla, n...