Fortsätt till huvudinnehåll

Kommuntjänstemännens paradis del 2



Jag är så tacksam för alla som orkar höra av sig när det är tungt. Denna dagen har varit helt full späckad utan att vi kommit någonstans. Tanken var att idag var dagen när vi skulle få lite mer svar på varför tjänstemännen tittat åt andra hållet när Max blev utsatt. Det blev precis som vanligt. De har helt glömt att vi talar om ett barn som inte orkat leva, inte att skydda tjänstemännens inkompetens. Allt handlar om vår Max som inte orkade leva med den utsatthet han fick utstå. Vi har för länge sedan förstått att det hade varit svårt att få rätsida på detta. Vi hade behövt skydda Max från skolan. 

Idag har allt handlat om hur mötet skulle genomföras. Våra välavlönade kommuntjänstemän i form av Grundskolechef, två rektorer och chefen för elevhälsan vägrade möta mig tillsammans med min vän M. Enligt Grundskolechefen handlade det först om att de kände sig otrygga då M är jurist. I nästa skede var det olämpligt då M hjälper en flicka i ett annat ärende. Det finns ingen rättslig grund för att M inte skulle kunna delta pga sitt yrke eller det andra ärendet. Det handlar bara om ynkliga tjänstemän.
De tyckte däremot att det var lämpligt att de var fyra personer och jag var själv. De har inte för en enda sekund funderat på hur lämpligt deras eget beteende var mot Max, hur rädd han var, hur osäker han var. Det handlar nämligen om tjänstemännens bekvämlighet. 

Jag har haft långa samtal med vår KSO- Kommunstyrelsens ordförande som faktiskt försökt jobba för att vi skulle kunna få till ett möte. KSO har lite svårt att kritisera att M är inblandad i annat uppdrag då KSO själv är både politiker och företagare.
Problemet blir när vi kommer till kommunens tjänstemän, det verkar som om de gör lite som de vill. Kommunchefen brukar säga att tjänstemännen "skicklig gör politiken" - jag tolkar att det betyder att det tycker att de vet vad som är bäst så de gör som de vill...  
För att få till mötet beslutades att jag skulle ha möte med bara Grundskolechefen men i sista stund ville de hellre svara i skrift. Gärna för mig för det är vad vi bett om i 8 månader! Frågorna som skulle besvaras har varit väl beskriva för kommunen i 6 månader! Ikväll om svaret. Det var precis så slarvigt gjort som jag trodde eller så är kompetensen så låg. Ingen av frågorna är besvarad i sin helhet, andra frågor har bara bla bla bla svar. 
Förutom den extremt dåliga kvaliteten så säger man nu "Case Closed" dvs nu svarar man inte på fler frågor. Det är ändå intressant att ingen är lite noga med vilken information man delar och att den är korrekt.

Jag har noterat att sektor lärande har ett sofistikerat sätt att kommunicera för att minska spårbarhet:
-Rubriker nämner inte ämnet 

-De startar alltid ett nytt mail när det svarar för att undvika en komplett mailtråd.

-De projicerar sina egna beslut på andra. Idag beskrev de saken som att jag inte ville ha ett möte, men det var tjänstemännen som inte ville möta mig om de inte fick vara flera i rummet.
-Inga dokument har hänvisning till Diarienummer
-Inga dokument är daterade eller undertecknade

Vore jag ansvarig politiker eller tjänsteman skulle jag skämmas över nivån. Tänk att vi alla finansierar detta paradis för tjänstemän.  Till er som har barn i Ulricehamn säger jag bara håll koll på era barn, även i skolan. 

Jag kommer att publicera en del av svaren men då det pågår andra utredningar kan det ta lite tid. 

// Max mamma - en mamma som är helt vilse men ändå med fötterna på jorden

foto på Max studieresultat Stenbock ÅK 7

Kommentarer

  1. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är värdefullt att ni vågar säga er mening. Det känns så
      fel när rädsla gör att ni tar bort era värdefulla kommentarer och berättelser
      Max mamma

      Radera
  2. Finaste ni❤️💔. Det är under all kritik det som händer er. Man häpnar! Hur har det förresten gått med SvD?

    SvaraRadera
  3. SvD kommer att berätta Max historia 💔❤️‍🩹. Vi är tacksamma att de belyser den grymma behandling Max fått i kommunal verksamhet 💔
    Max mamma

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Midsommarpresent

 Inget är som vanligt ändå börjar det bli vårt nya normala. Vi har vant oss vid enkla saker som att tvättkorgen bara har våra kläder, vi köper mat till två, det är bara våra skor i hallen, inga nya konstiga fordon på gården. Vi har vant oss vi klumpen i magen och våra dagliga besök på kyrkogården. Jag har fått ärva/låna Max cykel så den står faktiskt utanför dörren precis som vanligt. Jag tror att på många sätt ser det ut att fungera ganska bra och vi gör vårt bästa. Jag vet inte när det räknas som att man fungerar? när man kan borsta tänderna? när man kan arbeta? när man kan skratta? när man kan mata djuren? Vi släpper mest fram sorgen och saknaden när vi gömmer oss i vårt hem.  Lagom till midsommar fick Max sin gravsten. Den blev så fin som vi hoppats på och nu vet vi att hästen på stenen symboliserar Max häst Stickan som dog för några veckor sedan. Så vackert men ändå så sorgligt. Mitt hjärta går i bitar och tårarna går inte att hejda när vi går till Max fina plats. Ig...

Maktmissbruk

 Idag har vi fått bevis på att i vår kommun är det onormala normaliserats. Vi är helt övertygade om att Max situation i skolan ledde till han inte orkade leva vidare. Vi grundar detta på att vi levde tight i vår lilla familj. Max hade allt färre kompisar och skolan blev ett allt större problem, på högstadiet blev det outhärdligt. Vi lät Max gå till en psykolog som bekräftade att skolan var det största orosmomentet. Vi har efter Max död tagit del av kuratorsjournaler, skolsköterskejournaler och mail att skolan var medveten om att Max kände sig utsatt och på slutet väldigt ensam. Jag kommer berätta mer detaljer i vidare blogginlägg. Jag har spenderat åtskilliga timmar att kartlägga det vi vetat, jagat information från kommunen samt summera allt som vi förstår finns men man vägrar dela med oss. Max lämnade oss 25 november. I mitten på januari hade skolan haft ledig och startade en intern genomlysning. Det är en medarbetare inom Elevhälsan som fått uppdraget. Det är ett omöjligt uppdra...

Påsklov men sorgen har inte lov

Det sägs att första året av förlust är det svåraste, man ska klara sig igenom alla högtider och traditioner en gång. Vi gör allt vi kan för att byta våra traditioner, frågan är om det räknas som att klara sig igenom det första året eller inte. Nu kommer första påsklovet utan Max. Påsken har varit en av våra favorit högtider med lång ledighet och få förpliktelser. Vi har njutit av varandras sällskap. Första året vi bodde på Berga så lämnade Max sina nappar till påskharen, i utbyte fick han ett stort påskägg. Jag minns att han var så nöjd ända till det var dags att sova, då krävde han att jag skulle leta upp påskharen och byta tillbaka. Jag "hittade" inte haren så napparna var borta. I år köper jag inget påskägg.  Denna påsken får vi inga gemensamma ridturer. Ridkompisarna i stallet är fantastiska men de ersätter givetvis inte Max. Max hade ett stort intresse för allt som hade motor. Vi den här tiden på året brukade någon av alla hans gräsklippare premiär köras. Nu är det så oä...