Fortsätt till huvudinnehåll

Kommuntjänstemännens paradis del 2



Jag är så tacksam för alla som orkar höra av sig när det är tungt. Denna dagen har varit helt full späckad utan att vi kommit någonstans. Tanken var att idag var dagen när vi skulle få lite mer svar på varför tjänstemännen tittat åt andra hållet när Max blev utsatt. Det blev precis som vanligt. De har helt glömt att vi talar om ett barn som inte orkat leva, inte att skydda tjänstemännens inkompetens. Allt handlar om vår Max som inte orkade leva med den utsatthet han fick utstå. Vi har för länge sedan förstått att det hade varit svårt att få rätsida på detta. Vi hade behövt skydda Max från skolan. 

Idag har allt handlat om hur mötet skulle genomföras. Våra välavlönade kommuntjänstemän i form av Grundskolechef, två rektorer och chefen för elevhälsan vägrade möta mig tillsammans med min vän M. Enligt Grundskolechefen handlade det först om att de kände sig otrygga då M är jurist. I nästa skede var det olämpligt då M hjälper en flicka i ett annat ärende. Det finns ingen rättslig grund för att M inte skulle kunna delta pga sitt yrke eller det andra ärendet. Det handlar bara om ynkliga tjänstemän.
De tyckte däremot att det var lämpligt att de var fyra personer och jag var själv. De har inte för en enda sekund funderat på hur lämpligt deras eget beteende var mot Max, hur rädd han var, hur osäker han var. Det handlar nämligen om tjänstemännens bekvämlighet. 

Jag har haft långa samtal med vår KSO- Kommunstyrelsens ordförande som faktiskt försökt jobba för att vi skulle kunna få till ett möte. KSO har lite svårt att kritisera att M är inblandad i annat uppdrag då KSO själv är både politiker och företagare.
Problemet blir när vi kommer till kommunens tjänstemän, det verkar som om de gör lite som de vill. Kommunchefen brukar säga att tjänstemännen "skicklig gör politiken" - jag tolkar att det betyder att det tycker att de vet vad som är bäst så de gör som de vill...  
För att få till mötet beslutades att jag skulle ha möte med bara Grundskolechefen men i sista stund ville de hellre svara i skrift. Gärna för mig för det är vad vi bett om i 8 månader! Frågorna som skulle besvaras har varit väl beskriva för kommunen i 6 månader! Ikväll om svaret. Det var precis så slarvigt gjort som jag trodde eller så är kompetensen så låg. Ingen av frågorna är besvarad i sin helhet, andra frågor har bara bla bla bla svar. 
Förutom den extremt dåliga kvaliteten så säger man nu "Case Closed" dvs nu svarar man inte på fler frågor. Det är ändå intressant att ingen är lite noga med vilken information man delar och att den är korrekt.

Jag har noterat att sektor lärande har ett sofistikerat sätt att kommunicera för att minska spårbarhet:
-Rubriker nämner inte ämnet 

-De startar alltid ett nytt mail när det svarar för att undvika en komplett mailtråd.

-De projicerar sina egna beslut på andra. Idag beskrev de saken som att jag inte ville ha ett möte, men det var tjänstemännen som inte ville möta mig om de inte fick vara flera i rummet.
-Inga dokument har hänvisning till Diarienummer
-Inga dokument är daterade eller undertecknade

Vore jag ansvarig politiker eller tjänsteman skulle jag skämmas över nivån. Tänk att vi alla finansierar detta paradis för tjänstemän.  Till er som har barn i Ulricehamn säger jag bara håll koll på era barn, även i skolan. 

Jag kommer att publicera en del av svaren men då det pågår andra utredningar kan det ta lite tid. 

// Max mamma - en mamma som är helt vilse men ändå med fötterna på jorden

foto på Max studieresultat Stenbock ÅK 7

Kommentarer

  1. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är värdefullt att ni vågar säga er mening. Det känns så
      fel när rädsla gör att ni tar bort era värdefulla kommentarer och berättelser
      Max mamma

      Radera
  2. Finaste ni❤️💔. Det är under all kritik det som händer er. Man häpnar! Hur har det förresten gått med SvD?

    SvaraRadera
  3. SvD kommer att berätta Max historia 💔❤️‍🩹. Vi är tacksamma att de belyser den grymma behandling Max fått i kommunal verksamhet 💔
    Max mamma

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Normer

 Skit oxå! Idag är ingen bra dag, tårarna flödar vad jag än gör. Ibland känner och tänker jag att vi kommer att klara vara glada lite mer än vi är ledsna men sen kommer en sån här dag. Musik på radion påminner om Max, bilder i telefonen, kvitton som påminner om Max projekt och så den är förbannade tystnaden. Idag är dagen när Sverige går tillbaka till vardagen efter helgerna. Jag ser skolbussen, inte med goda minne bara men en påminnelse om en vardag med vår familj. Jag längtar tillbaka till samtalen från Max " Mamma får jag det, kan jag det, jag har ett nytt projekt". Istället sitter jag här med mängder med gamla mail och  dokument som påminner om allt som inte fungerat i samhället. Dessa personer har haft julledigt när vi nu varit sjukskrivna istället för lediga. Inget i vårt liv är normal, allt är utanför normerna.  Idag ringde läkaren upp mig om eventuellt förnyad sjukskrivning. Där finns tydligen en norm för det här läget vi är i. Det är nämligen snart dags att börja...

När ett system kollapsar helt

 Idag är det fredag, Max favorit dag. Max älskade fredagsmys med bara familjen. Han ville gärna ha Enchiladas, kex och ost. Krypa upp i sin fåtölj med katten och bara mysa. Det var lite helig tid och det krävdes mycket förhandling om vi skulle göra något annat en fredags kväll. Nu flyr jag fredag kvällarna, det gör så ont att Max inte är med oss. Vi vet inte ens vad vi skall välja på TV. Tur vi har fina vänner. Nu skall jag försöka beskriva andra delen och kanske den avgörande till Max beslut om att nu är det nog. Det är en del personer som efter händelsen beskrivit att de själva gått i dessa tankar. Det som tycks vara ganska gemensamt för dem är att de längtade inte till döden utan mer att bli av med smärta eller att befria omvärlden från besvär. Det är värt att tänka på då Max behandlat som att han är problemet. Jag är ganska säker på att jag bara vet en liten strimma av det då han tillbringade minst 8 timmar på buss och i skolan. Slutet på denna historien startar redan i Gällsta...

35 dagar...

 Det är premiär för mig som "bloggare", jag kommer att använda den här bloggen för att bearbeta livets sorg. Jag kommer framför allt att skriva för mitt eget välbefinnande men kanske är det några där ute som vågar vara en del av vår stora sorg. Det är 35 dagar sedan vår kära son valde att avsluta sitt liv, blott 13 år gammal. 35 dagar där vi börja vänja oss vid att vi är två vuxna och en massa djur i familjen MEN den som var viktigast av oss saknas.  Det känns som om någon sitter på min bröstkorg och gör det omöjligt att andas normalt. Jag tycker jag hör hans steg på natten men vaknar och inser att det är fel. Vi ser hans saker och vill inte ta bort det för då blir det ännu mer tomt. Vi får vardagen att fungera men har ingen plan efter idag.  Jag kommer att dela min sorg och min kamp för Max upprättelse.  Vi ses snart igen