Fortsätt till huvudinnehåll

Kommuntjänstemännens paradis del 2



Jag är så tacksam för alla som orkar höra av sig när det är tungt. Denna dagen har varit helt full späckad utan att vi kommit någonstans. Tanken var att idag var dagen när vi skulle få lite mer svar på varför tjänstemännen tittat åt andra hållet när Max blev utsatt. Det blev precis som vanligt. De har helt glömt att vi talar om ett barn som inte orkat leva, inte att skydda tjänstemännens inkompetens. Allt handlar om vår Max som inte orkade leva med den utsatthet han fick utstå. Vi har för länge sedan förstått att det hade varit svårt att få rätsida på detta. Vi hade behövt skydda Max från skolan. 

Idag har allt handlat om hur mötet skulle genomföras. Våra välavlönade kommuntjänstemän i form av Grundskolechef, två rektorer och chefen för elevhälsan vägrade möta mig tillsammans med min vän M. Enligt Grundskolechefen handlade det först om att de kände sig otrygga då M är jurist. I nästa skede var det olämpligt då M hjälper en flicka i ett annat ärende. Det finns ingen rättslig grund för att M inte skulle kunna delta pga sitt yrke eller det andra ärendet. Det handlar bara om ynkliga tjänstemän.
De tyckte däremot att det var lämpligt att de var fyra personer och jag var själv. De har inte för en enda sekund funderat på hur lämpligt deras eget beteende var mot Max, hur rädd han var, hur osäker han var. Det handlar nämligen om tjänstemännens bekvämlighet. 

Jag har haft långa samtal med vår KSO- Kommunstyrelsens ordförande som faktiskt försökt jobba för att vi skulle kunna få till ett möte. KSO har lite svårt att kritisera att M är inblandad i annat uppdrag då KSO själv är både politiker och företagare.
Problemet blir när vi kommer till kommunens tjänstemän, det verkar som om de gör lite som de vill. Kommunchefen brukar säga att tjänstemännen "skicklig gör politiken" - jag tolkar att det betyder att det tycker att de vet vad som är bäst så de gör som de vill...  
För att få till mötet beslutades att jag skulle ha möte med bara Grundskolechefen men i sista stund ville de hellre svara i skrift. Gärna för mig för det är vad vi bett om i 8 månader! Frågorna som skulle besvaras har varit väl beskriva för kommunen i 6 månader! Ikväll om svaret. Det var precis så slarvigt gjort som jag trodde eller så är kompetensen så låg. Ingen av frågorna är besvarad i sin helhet, andra frågor har bara bla bla bla svar. 
Förutom den extremt dåliga kvaliteten så säger man nu "Case Closed" dvs nu svarar man inte på fler frågor. Det är ändå intressant att ingen är lite noga med vilken information man delar och att den är korrekt.

Jag har noterat att sektor lärande har ett sofistikerat sätt att kommunicera för att minska spårbarhet:
-Rubriker nämner inte ämnet 

-De startar alltid ett nytt mail när det svarar för att undvika en komplett mailtråd.

-De projicerar sina egna beslut på andra. Idag beskrev de saken som att jag inte ville ha ett möte, men det var tjänstemännen som inte ville möta mig om de inte fick vara flera i rummet.
-Inga dokument har hänvisning till Diarienummer
-Inga dokument är daterade eller undertecknade

Vore jag ansvarig politiker eller tjänsteman skulle jag skämmas över nivån. Tänk att vi alla finansierar detta paradis för tjänstemän.  Till er som har barn i Ulricehamn säger jag bara håll koll på era barn, även i skolan. 

Jag kommer att publicera en del av svaren men då det pågår andra utredningar kan det ta lite tid. 

// Max mamma - en mamma som är helt vilse men ändå med fötterna på jorden

foto på Max studieresultat Stenbock ÅK 7

Kommentarer

  1. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är värdefullt att ni vågar säga er mening. Det känns så
      fel när rädsla gör att ni tar bort era värdefulla kommentarer och berättelser
      Max mamma

      Radera
  2. Finaste ni❤️💔. Det är under all kritik det som händer er. Man häpnar! Hur har det förresten gått med SvD?

    SvaraRadera
  3. SvD kommer att berätta Max historia 💔❤️‍🩹. Vi är tacksamma att de belyser den grymma behandling Max fått i kommunal verksamhet 💔
    Max mamma

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Det är något som skaver

 Vilken vecka, vilket gensvar på vår tragiska förlust. Vi kämpade så för Max och nu är det 550 dagar sedan jag fick den sista kramen med orden "jag älskar dig mamma". Förutom chock, förlust, panik, sorg, meningslöset, funderingar över om man vill leva, kärlek, ilska och mycket annat har jag fört en kamp för att förstå varför. Max var inte intresserad av att skriva så det fanns inget brev. Vi förstod direkt att det var kopplat till skolan. Dokumentären är fruktansvärd men verkligheten är så mycket värre. Det är bara den som förlorat ett barn som kan förstå den paniken som uppstår kroppen.  Vi har under de 550 dagarna som passerat fått kämpa så hårt för att få fram sanningen. SvD har kunnat hjälpa oss mycket. Det händer något i en människa när en kommun använder extremt stora interna resurser och betalar externa konsulter för att få en förälder och god skattebetalare att bli tyst. Kommunen har gjort allt för att skylla över på Max, han ville inte byta skola, kommunchefen tror a...

Nu äntligen - fram för civilkurage

​ Detta mina vänner är ett klipp från SvD 19 maj 2026. Detta är ett uttalande av Anna Lundh barnpsykolog som ägnat mycket tid att förstå varför barn begår självmord. Jag har så många gånger tidigare påpekat effekten av den ihållande utsatthet som Max fick utstå. Lärare som inte tyckte hans geniala kunskaper var märkvärdiga. Lärare som tittade bort när Max och andra barn blev utsatta. Redan när Max gick på lågstadiet fick ett av barnen byta kommun pga utsatthet, jag såg med egna ögon hur läraren bidrog till den lille killens utsatthet. Föräldrar som försvarar att deras barn höll fast Max mot hans vilja och filmade. Barn som allt mer frös ut en liten klick. Detta har varit och är vardag i Gällstad och Ulricehamn. Inför veckans publicering av SvD om Max har jag gått igenom rapporter och ljudupptagningar igen. Saknaden och förlusten är lika tung som alltid, skuldkänslorna för det vi inte gjorde ligger alltid som ett tyngdtäcke över kroppen. Jag kan aldrig vänja mig över hur cyniskt vuxna o...

1 år

Imorgon är det exakt ett år sedan Max lämnade oss.  Det är 1 år sedan utanförskapet gjorde att han inte såg någon annan väg än självmord. 25 november kommer alltid vara ett datum när blodet fryser i ådrorna. Max sista dagar i livet ägnades åt att göra saker som han älskade, kanske var det menat att vi bara gjorde saker som han verkligen uppskattade hans sista dagar. Max och hans pappa var i skogen och högg ved, Max var duktig med motorsågen. Besök på Biltema och Jula, jag tror Max kunde det mesta av deras sortiment utantill. Max red sin ponny Stickan och vi hann med ett restaurang besök. Den 25e november var en måndag. Max var uppe och gav mig en kram innan jag reste till Holland. Under skoldagen ringde Max flera gånger då han var ensam. Han gick ännu en gång till skolsyster och fick ännu mer Paracetamol, inte heller denna gången ringde hon till oss. Det samtalet kanske kunde varit livräddande... Förlusten av ett barn kan inte beskrivas, man kan inte föreställa sig smärtan. När jag...