Fortsätt till huvudinnehåll

Sorgeår

 Tiden går och livet går på något sätt vidare utan vår finaste Max 💗. Jag somnar av utmattning men sover inte så bra. Jag vaknar många gånger och varje gång jag vaknar påminns om att det är sant att det ofattbara har hänt. Det var inte ett val Max gjorde utan jag tror att hans synfält var smalt i stunden, paniken som ett trängt djur som inte kommer undan. Han var en kille som bara ville få vara och göra det som han gillade och tyckte var roligt. Han ville inte bli hånad eller bortgjord stup i kvarten av vuxna och barn.

Max gav mig ett gott skratt en dag när ett av hans många hyss dök upp. Han hade bytt ut alla vitaminer i en burk mot vatten. När jag öppnade burken blev det blött över allt. Det skämtet är så mycket Max, jag blev lite glad i stunden. 

Det har gått snart en månad sedan Max födelsedag och jag har hunnit fundera mycket. Det har varit en sommar med många svåra tankar och jag har faktiskt funderat själv på när når jag botten. När tankarna kommer känner jag så mycket skuld, det kan vara allt från att jag fokuserade på fel saker i livet, onödiga konflikter eller varför slutade jag inte jobbet och var med i skolan. Den logiska delen av hjärna är klok och säger att jag gjort vad jag kunnat men det hindrar inte tankarna från att komma.

 Det verkar finnas en tro, hopp och förväntan om att man går igenom första året sen blir allt lättare. Vi är inte igenom första året utan Max än men jag är säker på att detta går aldrig över och att ett sorgeår är räcker inte när man förlorar ett barn. Varje år kommer en ny födelsedag vi inte fick uppleva, en ny årsdag vi måste uppleva. Vi kommer att ha samma smärta livet ut men lär oss förhoppningsvis att bära den med kropp och själ. Vi begär inte att någon ska förstå eller känna det vi känner. Vi är tacksamma för de människor som vågar prata med oss, prata om Max, lyssna på oss både när vi är glada och ledsna. Vi mår inte ett spår bättre av att inte prata om Max för han finns ändå i vårt medvetande alla vakna timmar på dygnet. Vi har en förmåga att växla mellan olika dimensioner så vi kan faktiskt finna lite glädje eller bry oss om andra saker en del tom helt triviala. Det är jag så oerhört tacksam för. 

Numera arbetar Christian och jag tillsammans på gården. Vår känsla är att vi blir starkare tillsammans och vi behöver all vår styrka. Vi har en gård med många olika områden som vi kan utveckla tillsammans. Just nu byggs en hästklinik för uthyrning. Det är en dröm som jag haft, krisen och önskan att arbeta på gården fick oss att ta steget. Det kan tyckas underligt att vara helt under isen och nedbruten men ändå kunna vara urstark. Jag kan inte förklara hur det går till.

Det finns många platser på gården som är fyllda av Max projekt, oerhört smärtsamt och vackert på samma gång. Jag hoppas Max varit stolt över mina nya kunskaper som att köra maskiner och diverse andra sysslor. Jag vet att Max skulle vara stolt över min kamp för hans upprättelse, den är inte över!

kärlek till er som ger oss styrka, det gäller all nya som gamla bekantskaper❤️

Jag bjuder på ett vackert minne av vår vardag med Max ❤️💔💔. Vi saknar honom så det värker!


Bergasorkens mamma

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Midsommarpresent

 Inget är som vanligt ändå börjar det bli vårt nya normala. Vi har vant oss vid enkla saker som att tvättkorgen bara har våra kläder, vi köper mat till två, det är bara våra skor i hallen, inga nya konstiga fordon på gården. Vi har vant oss vi klumpen i magen och våra dagliga besök på kyrkogården. Jag har fått ärva/låna Max cykel så den står faktiskt utanför dörren precis som vanligt. Jag tror att på många sätt ser det ut att fungera ganska bra och vi gör vårt bästa. Jag vet inte när det räknas som att man fungerar? när man kan borsta tänderna? när man kan arbeta? när man kan skratta? när man kan mata djuren? Vi släpper mest fram sorgen och saknaden när vi gömmer oss i vårt hem.  Lagom till midsommar fick Max sin gravsten. Den blev så fin som vi hoppats på och nu vet vi att hästen på stenen symboliserar Max häst Stickan som dog för några veckor sedan. Så vackert men ändå så sorgligt. Mitt hjärta går i bitar och tårarna går inte att hejda när vi går till Max fina plats. Ig...
2 kommentarer
Läs mer

Maktmissbruk

 Idag har vi fått bevis på att i vår kommun är det onormala normaliserats. Vi är helt övertygade om att Max situation i skolan ledde till han inte orkade leva vidare. Vi grundar detta på att vi levde tight i vår lilla familj. Max hade allt färre kompisar och skolan blev ett allt större problem, på högstadiet blev det outhärdligt. Vi lät Max gå till en psykolog som bekräftade att skolan var det största orosmomentet. Vi har efter Max död tagit del av kuratorsjournaler, skolsköterskejournaler och mail att skolan var medveten om att Max kände sig utsatt och på slutet väldigt ensam. Jag kommer berätta mer detaljer i vidare blogginlägg. Jag har spenderat åtskilliga timmar att kartlägga det vi vetat, jagat information från kommunen samt summera allt som vi förstår finns men man vägrar dela med oss. Max lämnade oss 25 november. I mitten på januari hade skolan haft ledig och startade en intern genomlysning. Det är en medarbetare inom Elevhälsan som fått uppdraget. Det är ett omöjligt uppdra...
4 kommentarer
Läs mer

Påsklov men sorgen har inte lov

Det sägs att första året av förlust är det svåraste, man ska klara sig igenom alla högtider och traditioner en gång. Vi gör allt vi kan för att byta våra traditioner, frågan är om det räknas som att klara sig igenom det första året eller inte. Nu kommer första påsklovet utan Max. Påsken har varit en av våra favorit högtider med lång ledighet och få förpliktelser. Vi har njutit av varandras sällskap. Första året vi bodde på Berga så lämnade Max sina nappar till påskharen, i utbyte fick han ett stort påskägg. Jag minns att han var så nöjd ända till det var dags att sova, då krävde han att jag skulle leta upp påskharen och byta tillbaka. Jag "hittade" inte haren så napparna var borta. I år köper jag inget påskägg.  Denna påsken får vi inga gemensamma ridturer. Ridkompisarna i stallet är fantastiska men de ersätter givetvis inte Max. Max hade ett stort intresse för allt som hade motor. Vi den här tiden på året brukade någon av alla hans gräsklippare premiär köras. Nu är det så oä...
En kommentar
Läs mer