Fortsätt till huvudinnehåll

Depression?

Livet är så mycket svårare i vår nya tideräkning e241125. Vi kämpar för att hitta fotfäste igen utan Max💔. Vi gör vårt bästa för att göra det som var roligt innan. Det innebär tid med vänner och hästar. Denna helgen är det dressyrkurs på Borås Fältrittklubb. Ridningen är bra på många sätt, den kräver full uppmärksamhet men den ger oxå värdefull gemenskap med hästen. Det kan se ut som att vi är som vanligt men det är en fasad. Få vet att vi sover med lampan tänd, det hjälper när någon av oss vaknar med hemska minnesbilder. Kroppen gör ont i varje cell så även fysiska smärtor är vardag. Vi gråter varje dag av saknad. Jag har insett att de senaste veckorna har jag varit nära eller i en depression. Förra veckan reste vi till Spanien med en fantastisk vän. Det blev en semester med hästar, sightseeing, vin och många fina stunder. Det var väldigt hälsosamt att bryta mönster. Jag känner mig lite starkare men min psykolog är fortfarande orolig. Min man och jag har en urkraft att gå men just nu är det bara ren invand motorik inlärd i kroppen. Jag inser att jag balanserar på en tunn linje.

Jag jobbar 25% just nu. Jag har alltid tyckt om att gå till arbetet, jag uppskattar mitt jobb nu också men det är svårt när jag inte kan ge allt. Jag lyckas på något sätt att arbeta men det verkar vara få på jobbet som förstår hur svårt det är. Jag har riktiga vänner på jobbet de vet. De som är kollegor tycks tro att nu är allt som vanligt. Kan man begära det på 25%? Ingen vill byta liv med mig ändå tycks det finnas krav och förväntningar. En klok person sa i veckan: ”Never push a lojal person to the point they don't care”. Jag är livrädd för att sluta bry mig. Jag är lojal men ibland mer mot jobbet och annat än mig själv. Trots min situation kämpar jag med att vara lojal mot mig själv men jag börjar upptäcka att jag kanske kan lära mig att vara lojal mot mig själv.

Vi får så mycket post och meddelanden från människor vi inte känner. Jag beundrar att de tar kontakt ❤️. Det innebär att det finns hopp om mänskligheten. Det är lätt att tappa tron på mänskligheten när vi sett allt Max fått utstå från vuxna och barn i skolan. Tack till er som ger oss lite hopp💕

God natt från Bergamamman

Jag bjuder på en av mina värdefulla bilder💔💔

Kommentarer

  1. Bra och tänkvärt ordspråk!
    Det är fint att läsa att ni har en sorts strategi för att försöka finna mening och lite lust i tillvaron.
    Tänker så på er.
    Va rädd om er ❤️

    SvaraRadera
  2. Hej, jag vill börja med att beklaga er stora förlust. Jag har själv förlorat min dotter Emma 2015 i suicid. Sedan dess har jag arbetat mycket med frågor kring suicidprevention och efterlevandestöd. För ett år sedan startade jag en podd, Efterlevandepodden, för att ge hopp och stöd till andra drabbade, kanske kan den hjälpa er i er svåra sorg? Om du vill får du gärna kontakta mig, du hittar mig enklast på min instagramsida sorg_efter_suicid. Varm kram

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Midsommarpresent

 Inget är som vanligt ändå börjar det bli vårt nya normala. Vi har vant oss vid enkla saker som att tvättkorgen bara har våra kläder, vi köper mat till två, det är bara våra skor i hallen, inga nya konstiga fordon på gården. Vi har vant oss vi klumpen i magen och våra dagliga besök på kyrkogården. Jag har fått ärva/låna Max cykel så den står faktiskt utanför dörren precis som vanligt. Jag tror att på många sätt ser det ut att fungera ganska bra och vi gör vårt bästa. Jag vet inte när det räknas som att man fungerar? när man kan borsta tänderna? när man kan arbeta? när man kan skratta? när man kan mata djuren? Vi släpper mest fram sorgen och saknaden när vi gömmer oss i vårt hem.  Lagom till midsommar fick Max sin gravsten. Den blev så fin som vi hoppats på och nu vet vi att hästen på stenen symboliserar Max häst Stickan som dog för några veckor sedan. Så vackert men ändå så sorgligt. Mitt hjärta går i bitar och tårarna går inte att hejda när vi går till Max fina plats. Ig...

Sorgeår

 Tiden går och livet går på något sätt vidare utan vår finaste Max 💗. Jag somnar av utmattning men sover inte så bra. Jag vaknar många gånger och varje gång jag vaknar påminns om att det är sant att det ofattbara har hänt. Det var inte ett val Max gjorde utan jag tror att hans synfält var smalt i stunden, paniken som ett trängt djur som inte kommer undan. Han var en kille som bara ville få vara och göra det som han gillade och tyckte var roligt. Han ville inte bli hånad eller bortgjord stup i kvarten av vuxna och barn. Max gav mig ett gott skratt en dag när ett av hans många hyss dök upp. Han hade bytt ut alla vitaminer i en burk mot vatten. När jag öppnade burken blev det blött över allt. Det skämtet är så mycket Max, jag blev lite glad i stunden.  Det har gått snart en månad sedan Max födelsedag och jag har hunnit fundera mycket. Det har varit en sommar med många svåra tankar och jag har faktiskt funderat själv på när når jag botten. När tankarna kommer känner jag så mycket...

Idag har den finaste ängeln födelsedag

 Idag är det Max födelsedag, idag skulle Max fylla 14 år. Det är nu 229 dagar sedan Max lämnade oss och det är fortfarande helt obegripligt och jag vet inte hur jag kan vänja mig vid aldrig mera... Tänk er att fira födelsedagen med att tända ljus och gråta vid en grav. Vi har funderat på vad Max skulle önskat sig i födelsedagspresent, troligen ännu en moped eller kanske en båt till. Det är få gånger som Max faktiskt kunnat säga en sak han önskar sig, det brukade ändra sig ända till sista dagen. Han hade alltid så många projekt och vill inte vänta på födelsedagen utan köpte själv det han ville han, han var trots allt duktig på att jobba ihop pengar. Den mest uppskattade presenten var nog på 4 årsdagen när han fick sin första elektriska 4 hjuling. Max ville gärna vara delaktig i att ordna sina kalas, laga mat och göra tårta eller glass. Det är dock inte lätt att fylla år i juli. När vi hade kalas var det oftast flera som inte kunde komma pga semester och det var alltid svårt att...