Fortsätt till huvudinnehåll

Depression?

Livet är så mycket svårare i vår nya tideräkning e241125. Vi kämpar för att hitta fotfäste igen utan Max💔. Vi gör vårt bästa för att göra det som var roligt innan. Det innebär tid med vänner och hästar. Denna helgen är det dressyrkurs på Borås Fältrittklubb. Ridningen är bra på många sätt, den kräver full uppmärksamhet men den ger oxå värdefull gemenskap med hästen. Det kan se ut som att vi är som vanligt men det är en fasad. Få vet att vi sover med lampan tänd, det hjälper när någon av oss vaknar med hemska minnesbilder. Kroppen gör ont i varje cell så även fysiska smärtor är vardag. Vi gråter varje dag av saknad. Jag har insett att de senaste veckorna har jag varit nära eller i en depression. Förra veckan reste vi till Spanien med en fantastisk vän. Det blev en semester med hästar, sightseeing, vin och många fina stunder. Det var väldigt hälsosamt att bryta mönster. Jag känner mig lite starkare men min psykolog är fortfarande orolig. Min man och jag har en urkraft att gå men just nu är det bara ren invand motorik inlärd i kroppen. Jag inser att jag balanserar på en tunn linje.

Jag jobbar 25% just nu. Jag har alltid tyckt om att gå till arbetet, jag uppskattar mitt jobb nu också men det är svårt när jag inte kan ge allt. Jag lyckas på något sätt att arbeta men det verkar vara få på jobbet som förstår hur svårt det är. Jag har riktiga vänner på jobbet de vet. De som är kollegor tycks tro att nu är allt som vanligt. Kan man begära det på 25%? Ingen vill byta liv med mig ändå tycks det finnas krav och förväntningar. En klok person sa i veckan: ”Never push a lojal person to the point they don't care”. Jag är livrädd för att sluta bry mig. Jag är lojal men ibland mer mot jobbet och annat än mig själv. Trots min situation kämpar jag med att vara lojal mot mig själv men jag börjar upptäcka att jag kanske kan lära mig att vara lojal mot mig själv.

Vi får så mycket post och meddelanden från människor vi inte känner. Jag beundrar att de tar kontakt ❤️. Det innebär att det finns hopp om mänskligheten. Det är lätt att tappa tron på mänskligheten när vi sett allt Max fått utstå från vuxna och barn i skolan. Tack till er som ger oss lite hopp💕

God natt från Bergamamman

Jag bjuder på en av mina värdefulla bilder💔💔

Kommentarer

  1. Lisa22 mars 2025 kl. 22:19

    Bra och tänkvärt ordspråk!
    Det är fint att läsa att ni har en sorts strategi för att försöka finna mening och lite lust i tillvaron.
    Tänker så på er.
    Va rädd om er ❤️

    SvaraRadera
  2. Kristina B Rosenius23 mars 2025 kl. 06:12

    Hej, jag vill börja med att beklaga er stora förlust. Jag har själv förlorat min dotter Emma 2015 i suicid. Sedan dess har jag arbetat mycket med frågor kring suicidprevention och efterlevandestöd. För ett år sedan startade jag en podd, Efterlevandepodden, för att ge hopp och stöd till andra drabbade, kanske kan den hjälpa er i er svåra sorg? Om du vill får du gärna kontakta mig, du hittar mig enklast på min instagramsida sorg_efter_suicid. Varm kram

    SvaraRadera
  3. Jennie23 mars 2025 kl. 11:27

    ❤️

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Midsommarpresent

 Inget är som vanligt ändå börjar det bli vårt nya normala. Vi har vant oss vid enkla saker som att tvättkorgen bara har våra kläder, vi köper mat till två, det är bara våra skor i hallen, inga nya konstiga fordon på gården. Vi har vant oss vi klumpen i magen och våra dagliga besök på kyrkogården. Jag har fått ärva/låna Max cykel så den står faktiskt utanför dörren precis som vanligt. Jag tror att på många sätt ser det ut att fungera ganska bra och vi gör vårt bästa. Jag vet inte när det räknas som att man fungerar? när man kan borsta tänderna? när man kan arbeta? när man kan skratta? när man kan mata djuren? Vi släpper mest fram sorgen och saknaden när vi gömmer oss i vårt hem.  Lagom till midsommar fick Max sin gravsten. Den blev så fin som vi hoppats på och nu vet vi att hästen på stenen symboliserar Max häst Stickan som dog för några veckor sedan. Så vackert men ändå så sorgligt. Mitt hjärta går i bitar och tårarna går inte att hejda när vi går till Max fina plats. Ig...
2 kommentarer
Läs mer

Maktmissbruk

 Idag har vi fått bevis på att i vår kommun är det onormala normaliserats. Vi är helt övertygade om att Max situation i skolan ledde till han inte orkade leva vidare. Vi grundar detta på att vi levde tight i vår lilla familj. Max hade allt färre kompisar och skolan blev ett allt större problem, på högstadiet blev det outhärdligt. Vi lät Max gå till en psykolog som bekräftade att skolan var det största orosmomentet. Vi har efter Max död tagit del av kuratorsjournaler, skolsköterskejournaler och mail att skolan var medveten om att Max kände sig utsatt och på slutet väldigt ensam. Jag kommer berätta mer detaljer i vidare blogginlägg. Jag har spenderat åtskilliga timmar att kartlägga det vi vetat, jagat information från kommunen samt summera allt som vi förstår finns men man vägrar dela med oss. Max lämnade oss 25 november. I mitten på januari hade skolan haft ledig och startade en intern genomlysning. Det är en medarbetare inom Elevhälsan som fått uppdraget. Det är ett omöjligt uppdra...
4 kommentarer
Läs mer

Påsklov men sorgen har inte lov

Det sägs att första året av förlust är det svåraste, man ska klara sig igenom alla högtider och traditioner en gång. Vi gör allt vi kan för att byta våra traditioner, frågan är om det räknas som att klara sig igenom det första året eller inte. Nu kommer första påsklovet utan Max. Påsken har varit en av våra favorit högtider med lång ledighet och få förpliktelser. Vi har njutit av varandras sällskap. Första året vi bodde på Berga så lämnade Max sina nappar till påskharen, i utbyte fick han ett stort påskägg. Jag minns att han var så nöjd ända till det var dags att sova, då krävde han att jag skulle leta upp påskharen och byta tillbaka. Jag "hittade" inte haren så napparna var borta. I år köper jag inget påskägg.  Denna påsken får vi inga gemensamma ridturer. Ridkompisarna i stallet är fantastiska men de ersätter givetvis inte Max. Max hade ett stort intresse för allt som hade motor. Vi den här tiden på året brukade någon av alla hans gräsklippare premiär köras. Nu är det så oä...
En kommentar
Läs mer