När sanningen börjar sippra fram

 Förlusten av ett barn är obeskrivlig. Det är allas stora skräck men helt omöjligt att förstå om man inte upplevt det. Nu har det gått en tid, närmare 419 dagar sedan vi förlorade Max💔. Vi är på många sätt fungerande men ändå finns inte energin, glädjen eller framtida planer på samma sätt som tidigare. Få människor nämner Max utan att vi gör det först. När jag har en bra dag är livet enklare, när det är en dag som idag är det svårare. Redan när jag vaknade idag kändes det som en kall hand höll om hjärtat. Jag får svårt att andas, det gör ont över allt och all energi går åt till att bara kontrollera känslorna. Inget blir bättre av att jag bryter ihop. Ibland tänker jag att fått ett straff för att jag inte var en tillräckligt bra människa, mitt logiska jag förstår förstås att det inte fungerar så. Ändå tror jag att trots min ilska är jag ödmjuk för olikheter på ett helt annat sätt, ”man får va som man vill”.
När jag var gravid med Max skulle man gå på förlossningskurs, vilket trams! Vi hade behövt en kurs i hur man ska få sitt barn att överleva i det offentliga systemet. Jag kunde ingenting om diagnoser eller NPF, hade jag vetat mer hade Max fått byta skola för i våra skolor kan man inget och vill inte lära sig. Han var en smart kille men hade egna vägar att lära sig vilket inte passade personalen. Max kämpade hela skoltiden med ett utanförskap som tog riktig fart under mellanstadiet, genom att även personalen spädde på utanförskapet. Max berättade mycket men långt ifrån allt, vem orkar erkänna att både lärare och kompisar tycker att man är fel..Lärare har beskrivit det som att det var mycket "stök" runt honom och att han hade dålig attityd. I veckan fann jag nedanstående beskrivning som stämmer så väl, skolan la med de de kommentarerna hela ansvaret på Max. De ville absolut inte ha vår inblandning.

Max har fått en advokat då vi inte lyckas få svar på våra frågor. Vi har via advokaten fått svar i skrift att den externa utredning som kommunen betalat 500.000 kr för inte är korrekt. I utredningen hänvisas till olika dokument som underlag för deras analys. Nu har Max advokat fått svar på flera av frågorna att dokument som hänvisas till faktiskt inte existerar alternativt så har dokumenten destruerats av kommunen. För att ni skall känna att jag inte far med osanning så delar jag två av frågorna och de svar vi fått.

Kommunen säger att man gett ut all information om rapporten trots att den allra sista kommentaren i rapporten är ett tillägg. Där det tydligt framgår att det finns annan information som lämnats till beställaren. Antingen är rapporten felaktig, någon har gömt underlagen eller kanske destruerat dem.

Detta innebär att kommunen betalt en rejäl hacka för att rentvå sig men rapporten är i själva verket fel. Vore jag politiker skulle jag bli djupt oroad över hur långt dessa tjänstemän är beredda att gå för att dölja sina misstag. Våra politiker är inte intresserade av att göra rätt… är inte en kommun till för invånarna? Är inte en skola till för eleverna? Med nuvarande ledning skulle jag som invånare med barn i skolan vara väldigt beskyddande.

Jag har tidigare berättat att skolan hade ett EHT möte våren i åk 6 där protokollet råder: ”Max är socialt destruktiv. han satte sig i utsatt position och vill vara ett offer”. Vi fick kännedom om mötet efter Max död. Vi har ett flertal gånger efterfrågat vad som gjordes åt en så allvarlig situation, ingen vill vara ett offer!  Vår advokat har nu fått bekräftat från skolan att de gjorde inga åtgärder trots en så allvarlig situation. Vi tolkar det som att de tyckte att Max kunde få vara ett offer.

Det känns helt overkligt att man arbetar i en skolan men inte är intresserad av barnen. Att man inte vill ha kontakt med vårdnadshavarna. Vår historia känns helt overklig men är sann. Max historia och det han utsatts för kommer att skrivas i en bok som politiker på riksnivå kommer att få ta del av. Jag tänker #visitulricehamn#. 

Riksmedia har gjort en omfattande research av Max livshistoria som kommer publiceras inom kort. Jag har svårt tro att någon ansvarig i denna kommun kommer vara stolt. De lät systemets svagheter mala ner

Max självkänsla, de köpte en rapport för att friskriva sig. Snart kommer en annan version publiceras, då kan man själv välja vad man tror på.Kanske är det dags att ansvariga agerar om de vill ha en värdig karriär. 

Jag är med på ett Facebook forum för människor som mist någon i Sucid. Så sent som igår skrev en mamma att hennes son blott 14 år gammal hoppat framför tåget. Orsaken var den mobbning han utsattes för. Vi vuxna har ansvar för att sätta kulturen i samhället. Det är dags att vakna! I vår kommun sätter man en 5 åring utan vänner i en ny skola, det föder utanförskap. Varför inte se till barnets bästa? 

Jag får leva med vårt öde. Vår saknad och sorg över förlusten och det vi aldrig får. Vi bor i en liten håla här tvingas vi möta personal, mobbare och deras föräldrar på stan och i affären. Det är lika plågsamt varje gång. 

Vi går till Max nästan var dag men det är en grav😭💔. 

Tack alla ni som finns för oss och hjälper oss framåt 🩷. 

Max Bergasorkens mamma