Fortsätt till huvudinnehåll

Utsatthet

​Jag har varit lite tystare en tid. Sorgen tar på krafterna och riktigt glad blir jag nog aldrig mera. Sorg syns inte, på ytan ser det ganska normalt ut men inget är normalt. Den som tror att den som bär på sorg vill vara i fred har inte förstått något alls. Om du inte förlorat någon nära så som barn eller respektive så försök tänk dig in i situationen. Jag tror att få känner att de vill vara i fred.

Jag är så tacksam för all omtanke vi får och har fått av många människor. Vi har inte orkat eller hunnit återgälda till alla som funnits och finns för oss. Det kommer när vi orkar. Vi flyr in i arbete på gott och ont.

På torsdag ska vi på begravning, den första efter Max begravning. Det kommer troligen att bli väldigt tungt men känns ändå rätt att gå. Vi vill ta avsked av en väldigt fin man, familjen har kommit att bli viktig för oss i krisen. Till och med när man är i kris kan det vara fint att finnas för varandra ♥️.

Det närmar sig publicering av SvDs dokumentär om Max. Vår fina Max kommer att vara i fokus. De vuxna och barn som tittade bort när Max självkänsla tillintetgjordes kommer att manas till eftertanke. 

För en tid sedan sprang jag på skolchefen. Hon vill mötas och samtala. Jag kan möta henne när hon erkänner att kommunen brustit vilket troligen aldrig kommer ske. Jag tror hon vill kunna berätta för SvD att hon har dialog med oss, det kommer INTE att ske. 

I Max gamla skolor är kränkande behandling vardag. Elever som inte tål att bli misshandlade kallas känsliga. När Max gick i Gällstad skola hade de värsta mobbbarna immunitet då deras släktingar arbetade på skolan alternativt deras föräldrar var vänner med personalen. Vi hade inte de kontakterna så trots vår kamp nådde vi inte en förändring. Den senaste tiden har jag mött några av plågoandarna och deras föräldrar. De hälsar så käckt så, de verkar inte känna skuld. Jag har inte träffat någon av lärarna, när den dagen kommer hoppas jag att de kan visa på självinsikt.

Jag uppmanar alla att reagera på osunda beteenden.

Jag kommer att delta i Almedalen i juni. Det är en perfekt arena att få berätta vilka konsekvenser utanförskap och kränkningar kan få. Jag återkommer till det senare

Jag har idag vågat vara öppen på LinkedIn. I kampen för Max är även den arenan en möjlighet att berätta om vikten av en hälsosam arbetsmiljö.

Vi försöker njuta av små saker i livet. En kopp kaffe i solen, ett bra pass med hästen eller Max fina katt. Bergasorkens katt heter Musen 😻.

Styrka till er som har civilkurage att stå emot dålig kultur 

Bergasorkens 🧡 mamma 

Kommentarer

  1. Jag vill uttrycka mitt djupaste deltagande i din oerhörda sorg.
    Även om vi inte känner varandra blev jag djupt berörd när jag hörde vad som hänt. Det är svårt att ta in, och mitt hjärta gör ont för dig och din familj.
    Ingen förälder ska behöva gå igenom något sådant här. Jag kan inte ens föreställa mig din smärta, men jag vill att du ska veta att det finns människor som tänker på dig och känner med dig.
    Det som hänt har också väckt en stark rädsla i mig som förälder. Mitt eget barn går igenom svårigheter i skolan, och jag känner mig maktlös inför situationen. Din sons historia har berört mig djupt och fått mig att inse hur allvarligt detta är.
    Jag önskar av hela mitt hjärta att du får styrka att ta dig igenom denna tid.
    Du är inte ensam – även människor du inte känner bär dig i sina tankar.
    Med all min respekt och medkänsla

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Midsommarpresent

 Inget är som vanligt ändå börjar det bli vårt nya normala. Vi har vant oss vid enkla saker som att tvättkorgen bara har våra kläder, vi köper mat till två, det är bara våra skor i hallen, inga nya konstiga fordon på gården. Vi har vant oss vi klumpen i magen och våra dagliga besök på kyrkogården. Jag har fått ärva/låna Max cykel så den står faktiskt utanför dörren precis som vanligt. Jag tror att på många sätt ser det ut att fungera ganska bra och vi gör vårt bästa. Jag vet inte när det räknas som att man fungerar? när man kan borsta tänderna? när man kan arbeta? när man kan skratta? när man kan mata djuren? Vi släpper mest fram sorgen och saknaden när vi gömmer oss i vårt hem.  Lagom till midsommar fick Max sin gravsten. Den blev så fin som vi hoppats på och nu vet vi att hästen på stenen symboliserar Max häst Stickan som dog för några veckor sedan. Så vackert men ändå så sorgligt. Mitt hjärta går i bitar och tårarna går inte att hejda när vi går till Max fina plats. Ig...

Maktmissbruk

 Idag har vi fått bevis på att i vår kommun är det onormala normaliserats. Vi är helt övertygade om att Max situation i skolan ledde till han inte orkade leva vidare. Vi grundar detta på att vi levde tight i vår lilla familj. Max hade allt färre kompisar och skolan blev ett allt större problem, på högstadiet blev det outhärdligt. Vi lät Max gå till en psykolog som bekräftade att skolan var det största orosmomentet. Vi har efter Max död tagit del av kuratorsjournaler, skolsköterskejournaler och mail att skolan var medveten om att Max kände sig utsatt och på slutet väldigt ensam. Jag kommer berätta mer detaljer i vidare blogginlägg. Jag har spenderat åtskilliga timmar att kartlägga det vi vetat, jagat information från kommunen samt summera allt som vi förstår finns men man vägrar dela med oss. Max lämnade oss 25 november. I mitten på januari hade skolan haft ledig och startade en intern genomlysning. Det är en medarbetare inom Elevhälsan som fått uppdraget. Det är ett omöjligt uppdra...

Påsklov men sorgen har inte lov

Det sägs att första året av förlust är det svåraste, man ska klara sig igenom alla högtider och traditioner en gång. Vi gör allt vi kan för att byta våra traditioner, frågan är om det räknas som att klara sig igenom det första året eller inte. Nu kommer första påsklovet utan Max. Påsken har varit en av våra favorit högtider med lång ledighet och få förpliktelser. Vi har njutit av varandras sällskap. Första året vi bodde på Berga så lämnade Max sina nappar till påskharen, i utbyte fick han ett stort påskägg. Jag minns att han var så nöjd ända till det var dags att sova, då krävde han att jag skulle leta upp påskharen och byta tillbaka. Jag "hittade" inte haren så napparna var borta. I år köper jag inget påskägg.  Denna påsken får vi inga gemensamma ridturer. Ridkompisarna i stallet är fantastiska men de ersätter givetvis inte Max. Max hade ett stort intresse för allt som hade motor. Vi den här tiden på året brukade någon av alla hans gräsklippare premiär köras. Nu är det så oä...