Riksdagen

 

Jag har så mycket jag så mycket saker som behöver skrivas så finns orken och orden kommer det bli ett mer frekvent skrivande en tid. 

Idag fick jag veta att man på kommunledningen diskuterat mig, vilka jag kontaktat och mina frågor. Jag vet inte om jag ska ta det som beröm eller kritik. Det är ändå helt orimligt att de nu tar upp mig till diskussion. De borde ta upp frågan att barn i deras kommun varit utsatta och ingen av deras chefer eller medarbetare har reagerat inte ens när en 13 åring inte orkar leva. Skolchefen och grundskolechefen har inte förmågan att svara oss i skrift så de föreslog ännu ett möte. De hade kanske hoppats att vi skulle svara nej men nu har de föreslagit ett möte 3 december. Det blir intressant eftersom de verkar planera att ta med hela personalstyrkan på ett möte med oss. Jag tänker att de har ingen empati eller respekt varken för oss eller personalen. Det blir mycket intressant att se om mötet kommer avbokas....

Jag har tidigare berättat att kommunen tog beslut om en suicid preventiv plan 2021. Där anges att händelseanalys är ett prioriterat område för att lära av varje självmordoch för att hjälpa anhöriga att komma vidare, det skall göras för att minska självmordstalen i Sverige. Jag och andra anhöriga i kommunen har efterfrågat analyserna för våra nära och kära. Det finns inga analyser. Det jag förstår av svaren är att kommunen har ingen ambition eller vilja att prioritera detta område. De verkar tycka att det är oviktigt med självmord i vår kommun bara ingen skugga faller på lokala tjänstemän eller politiker. 

Jag förstår mer och mer att enda vägen för att ge Max upprättelse är att arbeta på riksnivå #visitulricehamn#. Förra veckan var vi inbjudna till Riskdagen för en dag med fokus på att minska självmordstalen bland barn. Där var både Social ministern samt väldigt empatiska politiker från Socialutskottet. Vi hoppas att de kan bidra till att initiera en ändring i samhället för att minska självmordstalen bland barn. Det var en känslosam dag där barn fick berätta hur de upplever skolan, de fick berätta hur det är att förlora en kamrat i självmord. Föräldrar berättade om sina förluster, forskare, lärare, skyddsombud och rektorer bidrog till debatten. Det var svårt men jag fick chansen att berätta om vem vår fantastiska Max var men också att... vi efter Max död funnit att han berättat för alla vuxna i skolan att han kände sig utsatt, att han inte mådde bra, men kanske det värsta vi har inte funnit ett enda tecken på att någon gjort något åt saken #visitulricehamn#.

Dagens skola verkar inte vara för barn, kommunerna försöker skapa en skola där alla ska passa i samma form för att det skall var enkelt och rättvist. Det som nu händer är att den tycks inte passa för allt mindre andel av barnen. Personalen mår inte bra och är sjukskrivna i allt högre grad. Det verkar vara ett generellt systemfel där varken barn eller personal passar. De politiker som deltog i debatten ger ett visst hopp om att det finns några som vill skapa en skola som passar för barn. De politiska vindar som blåser där man vill straffa barnen i skolan, ta bort mobiler, uniformer och andra konstiga förslag skulle mer skapa en diktatur. Jag undrar vem som skulle vilja vara barn där och jag har svårt att tro att det ökar lärandet eller välmåendet?

I samband med vårt möte i Riksdagen mötte vi andra föräldrar som förlorat sina barn. Jag reflekterade över att vi hade en liknande situation med ordnade hemförhållanden men att barnen hade det extremt kämpigt i skolan. De föräldrarna är fantastiska människor som lever med den största förlusten, tjänstemännen i kommunerna lever vidare som om inget hänt. 

Jag kommer fortsätta kämpa för Max. Jag orkar länge till!!

 Max mamma 💔