Fortsätt till huvudinnehåll

Trappor ska städas uppifrån

Självmord är inte frukten av ett rationellt val utan konsekvensen av ett psykiskt lidande. Detta var den början jag planerat för nästa inlägg. Innan jag han skriva publicerade BT en mycket tänkvärd insändare skriven av Marie-Louise Weise. Jag önskar att fler hade det civilkurage som hon uppvisar. Del av hennes insändare: När en kommun beskriver en skolas insats som "mer än förväntat", trots att en elev dött i suicid efter långvarig utsatthet - då har vi nått en semantisk härdsmälta. Språket slutar skydda de sårbara och börjar istället skydda systemet. Vår kommunchef har i BT bett om ursäkt för att sitt uttalande om att Max valde att begå självmord. Vi tolkar det bara som att han försöker förbättra sitt varumärke för han har INTE bett oss, Max föräldrar om ursäkt för sitt uttalande. Detta trots att vi haft upprepad mail kommunikation där jag även påtalat hans plumpa uttalande. Även kommunchefen har en chef men kommunstyrelsens ordförande tycks inte värdera ett gott ledarskap. Min uppfattning är att en kommun är till för att skapa de bästa förutsättningarna för sina invånare som skulle kunna likställas med ett företags kunder. 

Vi lever i en kommun som visar på ett dåligt ledarskap i så många avseenden. Jag har tidigare beskrivit den rapport man fabricerat för att förminska skulden i Max dåliga mående. Jag tror inte att Max bara hade otur i flera år utan jag är övertygad som att det är ett haveri i systemet. Trots att Leadership ARTS beskrev att ingen gjort några fel så finns det faktiskt tydliga punkter även i deras polerade rapport som beskriver brister. Det finns brister i hur man dokumenterar, hur man hanterar incidenter, det finns uppenbara brister i deras värdegrund, hur man kommunicerar med föräldrar osv. Rapporten beskriver att verksamheten är öppen och transparent trots att tystnads kulturen är utbredd. Skolan har inte gjort någon incident rapport på Max självmord men ändå har de bekostat en dyr utredning. 

Vi hör att det finns personal som även efter Max död säger fula saker om honom, chefer låter detta ske och i vissa fall så till och med uppmuntrar det. De som har kurage att säga emot straffas. Vi hör exempel på anställda som får minimal löneökning trots god prestation pga kontakten med oss. Vi hör fackliga som inte vågar agera. Det finns barn och vuxna som behöver krisstöd pga det som hänt men då ingen erkänner problemet så får de som behöver troligen inget krisstöd heller. 

Det pågår en förundersökning om eventuellt tjänstefel, detta baserat på en polisanmälan vi gjort. Vi hör att det pratas mycket om huruvida det kommer leda till åtal eller inte. Det ryktas till och med att poliser i närstående till anställda uttalar sig om förundersökningens förlopp. Finns det poliser med koppling till skolan i Ulricehamn som snokat rätt på information är det i sig ett tjänstefel. De som inte har gjort fel behöver väl inte vara rädda? om ingen har gjort fel så förstår jag inte varför de oroar sig? Jag vet att fel har begåtts oavsett om det leder till åtal eller inte. 

Skolchefen var i tidningen redan tidigt under året och beskrev att en intern genomlysning skulle göras. Den torde vara klar men är inte kommunicerad. Det kanske är så att den visar att fel begåtts? Oavsett har vi inte sett den. Jag har begärt den från skolchefen men vi får se om vi får ett svar. Chefer in den här kommunen har en extra ordinär förmåga att svara utan att ha gett svar på frågorna som ställs. 

Nästa vecka kommer skolinspektionen till Stenbocks skolan. Jag gissar att rektorn och sektor lärande har fullt upp att försöka städa och skriva policys så det skall se fint ut. Skolinspektionen har fått in flera anmälningar men vill vi förändra behöver vi agera. Jag hoppas att alla som upplever brister i skolan rapporterar till skolinspektionen. 

Stenbocksskolan tillåter inte energidryck men de tillåter att barnen Vejpar. Vi har noteringar i Max journal från skolsyster att han varit i Vejp rök så han fick Paracetamol. Ingen ringde till oss utan detta fann vi efter Max död. Där med tolkar jag det som att Vejpa är godkänt på skolan. De har mobilförbud i teorin men i verkligheten är det inte implementerat. Kanske var det inte viktigt men såg kanske bra ut i media och man framstod i stunden som handlingskraftig.

Vi förväntar oss fortfarande att få en ursäkt från kommunchefen av hans dumma uttalande att Max valde att ta sitt liv men troligen kommer den aldrig. 

Slutligen det finns ett fint husmors knep, en trappa bör städas uppifrån. Vår kommun skulle må bra av en rejäl rensning av dåliga ledare. Dåliga ledare är som rutten frukt, det räcker med ett fåtal ruttna frukter i skålen för att allt ska ruttna. Vi väljare kan göra skillnad, medborgare som Marie-Louise Weise och andra som höjer sina röster kan göra skillnad. 

Vi saknar Bergasorken så det värker💔. Ikväll fann jag bilder från när Max var riktigt liten och på en millisekund är klumpen tillbaka i magen..

Bergasorkens Mamma

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Midsommarpresent

 Inget är som vanligt ändå börjar det bli vårt nya normala. Vi har vant oss vid enkla saker som att tvättkorgen bara har våra kläder, vi köper mat till två, det är bara våra skor i hallen, inga nya konstiga fordon på gården. Vi har vant oss vi klumpen i magen och våra dagliga besök på kyrkogården. Jag har fått ärva/låna Max cykel så den står faktiskt utanför dörren precis som vanligt. Jag tror att på många sätt ser det ut att fungera ganska bra och vi gör vårt bästa. Jag vet inte när det räknas som att man fungerar? när man kan borsta tänderna? när man kan arbeta? när man kan skratta? när man kan mata djuren? Vi släpper mest fram sorgen och saknaden när vi gömmer oss i vårt hem.  Lagom till midsommar fick Max sin gravsten. Den blev så fin som vi hoppats på och nu vet vi att hästen på stenen symboliserar Max häst Stickan som dog för några veckor sedan. Så vackert men ändå så sorgligt. Mitt hjärta går i bitar och tårarna går inte att hejda när vi går till Max fina plats. Ig...

Maktmissbruk

 Idag har vi fått bevis på att i vår kommun är det onormala normaliserats. Vi är helt övertygade om att Max situation i skolan ledde till han inte orkade leva vidare. Vi grundar detta på att vi levde tight i vår lilla familj. Max hade allt färre kompisar och skolan blev ett allt större problem, på högstadiet blev det outhärdligt. Vi lät Max gå till en psykolog som bekräftade att skolan var det största orosmomentet. Vi har efter Max död tagit del av kuratorsjournaler, skolsköterskejournaler och mail att skolan var medveten om att Max kände sig utsatt och på slutet väldigt ensam. Jag kommer berätta mer detaljer i vidare blogginlägg. Jag har spenderat åtskilliga timmar att kartlägga det vi vetat, jagat information från kommunen samt summera allt som vi förstår finns men man vägrar dela med oss. Max lämnade oss 25 november. I mitten på januari hade skolan haft ledig och startade en intern genomlysning. Det är en medarbetare inom Elevhälsan som fått uppdraget. Det är ett omöjligt uppdra...

Påsklov men sorgen har inte lov

Det sägs att första året av förlust är det svåraste, man ska klara sig igenom alla högtider och traditioner en gång. Vi gör allt vi kan för att byta våra traditioner, frågan är om det räknas som att klara sig igenom det första året eller inte. Nu kommer första påsklovet utan Max. Påsken har varit en av våra favorit högtider med lång ledighet och få förpliktelser. Vi har njutit av varandras sällskap. Första året vi bodde på Berga så lämnade Max sina nappar till påskharen, i utbyte fick han ett stort påskägg. Jag minns att han var så nöjd ända till det var dags att sova, då krävde han att jag skulle leta upp påskharen och byta tillbaka. Jag "hittade" inte haren så napparna var borta. I år köper jag inget påskägg.  Denna påsken får vi inga gemensamma ridturer. Ridkompisarna i stallet är fantastiska men de ersätter givetvis inte Max. Max hade ett stort intresse för allt som hade motor. Vi den här tiden på året brukade någon av alla hans gräsklippare premiär köras. Nu är det så oä...