Fortsätt till huvudinnehåll

Operationen lyckades men patienten dog

Det är vår och möjligheternas tid när djur och natur väntar på en skön sommar. Vi känner en enorm tomhet som är omöjlig att beskriva med ord. Ljuset och solen hjälper till att stå ut med vår situation.

Vi tränar på att bära den sorg som vi av en outgrundlig anledning har drabbats av. Vi börjar vänja oss vid att vi bara är två i allt vi gör MEN det innebär inte att det är lättare. Människor pratar om att gå vidare vi gör inte det och kommer aldrig att tala i de termerna. När jag möter människor som förlorat sina barn så är det som att se sig i spegeln. När vi möter dem inser vi att sorgen inte minskar oavsett hur många år det går, människor blir bara starkare att bära den. Vi känner en enorm tacksamhet för de som är i vår närhet. All kärlek till er.

Våren är den tiden då vi som familj brukade njuta av att alla uteaktiviteter. Max älskade att köra gräsklippare andra finurliga fordon. Förra sommaren var hans stora intresse mopeder av olika slag. Han lagade, förbättrade och byggde om flera mopeder. Han hade så många spännande idéer. Nu är gården så otroligt tyst! Våren innebar också grill premiär, Max favorit rätt var kött med kött, grönsaker och potatis var helt överflödigt. Nu avslutar vi istället dagarna med att hälsa på Max vid hans grav vilket känns overkligt och omänskligt varje gång.

Det har gått två veckor sedan kommunen presenterade sin så kallade externa utredning av om skolan begått några fel under Max skolgång. På det sätt som detta har genomförts och på det sätt som det presenterades så upplever vi detta som ett fullständigt övergrepp på vår familj. Tänk att en kommunchef beställer en rapport för skattepengar för att mosa en redan krossad familj. Vilken liten ynklig ledare! Vi förstår att kommunchefen, skolchefen och politikerna bara vill ha en rapport som städar bort alla misstag. Kommunchefen tycker det är "tråkigt" att vi inte har samsyn i med honom och rapporten.

Vi vet inte hur valet föll på bolaget Leadership ARTS som gjorde utredningen men vi vet att de är inte jurister. Ändå har de på mindre än 4 veckor läst in sig på alla lagar som reglerar skolan, barnkonventionen, dokument för Max skolgång och summerat i en rapport. När vi nu ser rapporten så är det faktiskt pinsamt att kommunen valde att publicera den med så många fel som den innehåller. Rapporten börjar med att beskriva att Max valde att begå självmord! Väljer en 13 åring det?

-Utredaren har utelämnat eller förminskat alla kränkningar som Max fått utstå. Därmed har de bidragit till att nu är det ok och normaliserat för barn och ungdomar att kränka varandra. Personalen har fått mandat att titta åt andra hållet när barnen är elaka eller fryser ut varandra. 

-Utredaren har valt citat som initierar att vi som vårdnadshavare varit ofullkomliga. Vore så fallet så står det i deras egna instruktioner att de ska anmäla till socialen. De lyfter fram konstiga citat som att Max ska ha sagt att vi arbetade så mycket att han inte hade rena idrottskläder. Jag är säker på att om Max sagt det så ville han inte byta om då han väldigt ofta redan från 5e klass blev hånad vid ombytet till idrotten. Detta har de helt bortsett från trots att vi berättade för för utredaren, trots att det finns mail till skolan om saken. 

-Utredaren har felciterat oss vårdnadshavare vilket ger en helt annan betydelse än det som sades. Vi har begärt ut inspelningen men kommunchefen hävdar att den är raderad. Frågan är om det är sant..

-Utredaren beskrev att alla citat var anonyma men vår del är inte anonym då de valt att vinkla rapporten skolan mot oss. Detta bevisar att rapporten beställts för att mosa oss mer än att förstå vad som faktiskt hänt.

-Utredaren skriver att skolan inledde årskurs 7 med värdegrundsarbete redan första veckan. Ändå står det i Max elevakt att detta skulle göras först i november. OM detta gjordes första veckan så hade det uppenbart ingen effekt då Max var extremt utsatt under sin tid på Stenbockskolan. Jag tror inte att de som mobbar slutar för att man gör generella värdegrundsarbeten.

-Det finns åtskilliga mail inom skolan och med oss vårdnadshavare att Max är utsatt och ensam i klassen men ändå speglas det i rapporten att Max är en glad kille med kompisar.

-Det finns uttalanden om att Max inte verkade depressiv - de verkar inte vetat att det har inte med självmord att göra.

-Utredaren beskriver att vårdnadshavaren och skolan har olika bilder om dagarna i skolan. Enligt utredningen har personalen inte uppfattat att Max varit systematiskt utsatt utan det är konflikt med enskilda elever. Vi förstår nu att det är ok att kränka någon så länge skolan inte tycker det är som de kallar systematiskt. Vi undrar så här i efterhand vad betyder det?

-Utredaren hänvisar till att det inte går att styrka att de kränkningar vi kontaktat skolan om faktiskt ägt rum. Detta trots att vi ringt, varit i skolan, SMSat, kuratorn har skrivit det i journalen och skolsköterskan har skrivit det i journalen.

-Utredningen beskriver att man inte i efterhand kan styrka incidenter och kränkningar då de inte dokumenterats ändå beskriver man att de gjort alla rätt.

-Utredningen nämner inget om att skolan protokollfört att Max ”ville vara ett offer”. Detta utan att kontakta oss eller göra en åtgärd.

-Utredningen säger att skolan har goda förutsättningar att uppfylla sitt uppdrag. Då tolkar jag det som att det är slapphet eller dålig styrning som ligger bakom detta totala misslyckande.

-Utredaren beskriver klimatet i skolorna som öppet och transparent trots att 44% av personalen svarat att de tycker att det råder en tystnadskultur. 

-Utredaren fick under sekretess ta del av Max journaler där det tydligt framgår att han inte mådde bra och ingen meddelade oss. Detta har man inte noterat i rapporten trots att Elevhälsan var en del av genomgången. Utredaren har oxå brutit mot sin sekretessavtal genom att citerar kuratorsjournalen.

-Utredningen beskriver att skolsköterskan kan ge Paracetamol för diverse åkommor bla Viperök utan att kontakta vårdnadshavare. Tänk om vi vetat om alla tillfällen Max varit hos skolsköterskan och ropat på hjälp sista gången var 25 november, dagen då Max lämnade oss för alltid.

-Utredningen påstår plötsligt att Max varit hos kuratorn vid tillfällen som vi inte fått information om. De kan dock inte säga exakt datum, vem han träffade eller vad som sades då de inte tycker att detta behöver dokumenteras. 

-Utredningen förbiser att dokument tillkommit och att datum hittats på när möten hållits beslut tagits. Därmed kan ingen vårdnadshavare lita på vad som sägs eller skrivs.

Vi hade hoppats att vår kommun hade goda intentioner med utredningen men vi insåg direkt att "utredare" från företaget Leadership ARTS hade bestämt sig för slutresultatet redan innan. Det är verkligen oprofessionellt men kanske en affärsidé att tvätta bort inkompetenta chefers misstag. Det är kommunstyrelsen som är huvudmän för skolan vilket innebär att de är ytterst ansvariga för verksamheten. Är de beredda att ta ansvar för den kultur som råder i skolan där kränkningar nu är normaliserade? Att barn som är utanför och inte mår bra orkar leva så är det deras eget fel? Vi vet att vi var aktiva föräldrar men det hjälpte inte Max utan det slutade i en kamp där skolan till varje pris skulle ha rätt och absolut inte ville ha en dialog. Vore jag förälder med barn i kommunens skolor skulle jag var riktigt orolig. Allt ansvar landar på er föräldrar och kommunerna har inget ansvar trots att vi avlönar dem via skattsedeln. Våra huvudmän dvs kommunstyrelsen tar inget ansvar för att tjänstemännen faktiskt gör det som de är avlönade för. Vår kommunchef tar inget ansvar utan köper utredningar för att ta bort sina misstag. Han hade dessutom fräckheten att uttala sig om Max motiv till självmord i radion. Är det så man hanterar sina kommuninvånare?

Denna gången fick tjänstemän och politikers slapphet en ödesdiger konsekvens... Ingen borde behöva utstå det som vi ser i Max dokument. Kommunchefen är stolt och inga allvarliga fel har begåtts då kränkningar och utanförskap är normaliserat i vår kommun. Därmed kan jag summera att operationen lyckades men patienten dog.

Vi saknar Bergasorken så det värker💔. Max sa alltid att "man får va som man vill" , under bara unge som jag saknar hans kramar. 


Bergasorkens Mamma 💕 



Kommentarer

  1. I den här kommunen får man inte vara bättre än andra, sett genom deras ögon. De som jobbar på skolan och inom kommunen har säkerligen barn som mobbar och det beror på att det sitter vuxna i dessa hem och pratar skit om andras familjer och det genomsyrar allt. Avundsjuka. De vill skydda sina egna ryggar, de struntar i familjer som inte följer normen och som har det bättre än de själva. Barnen tar efter och sen skyller man på att det var alla andras fel. Tror inte de är intresserade av någon förändring överhuvudtaget.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är nog tyvärr sant. Vi vet tex vilka av Max kompisar som diskuterat hemma vad vi betalt för vår gård. Max kom hem från kompisar flera gånger och berättade att de talat om saken. Det var säkert inte med Max men kompisarna hade hört sina föräldrar och sedan frågade de Max.
      Våra fina grannar varnade oss för flera år sedan att Max kunde bli utsatt pga hur vi bor och att Max kanske upplevdes som bortskämd med sina prylar. Vi slog bort varningen men kanske var det en trigger för barnen att man retade sig på oss. Kommunchefen spekulerar öppet om hur vi köpt gården. Personalen tycks ha retat sig på var jag jobbade. Vi har lyckats genom hårt arbete men vi har varit närvarande. Christian har anpassat eller reducerat sin arbetstid sedan Max föddes. Det har alltid funnits en förälder hemma.
      Jag hoppas att de som pratat strunt förstår att de borde bära en del av vår sorg!

      Radera
  2. Har följt Din sida sedan den startade och blir så ledsen och förtvivlad å Era vägnar av varje inlägg. All kärlek och värme till Er!!!
    Både Max och Ni blir så respektlöst behandlade och bemötta, jag finner inte ord!
    Jag förde en kamp med Stenbocksskolan under de tre år min dotter gick på skolan. Något är väldigt fel där och inget tycks bli bättre...

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Normer

 Skit oxå! Idag är ingen bra dag, tårarna flödar vad jag än gör. Ibland känner och tänker jag att vi kommer att klara vara glada lite mer än vi är ledsna men sen kommer en sån här dag. Musik på radion påminner om Max, bilder i telefonen, kvitton som påminner om Max projekt och så den är förbannade tystnaden. Idag är dagen när Sverige går tillbaka till vardagen efter helgerna. Jag ser skolbussen, inte med goda minne bara men en påminnelse om en vardag med vår familj. Jag längtar tillbaka till samtalen från Max " Mamma får jag det, kan jag det, jag har ett nytt projekt". Istället sitter jag här med mängder med gamla mail och  dokument som påminner om allt som inte fungerat i samhället. Dessa personer har haft julledigt när vi nu varit sjukskrivna istället för lediga. Inget i vårt liv är normal, allt är utanför normerna.  Idag ringde läkaren upp mig om eventuellt förnyad sjukskrivning. Där finns tydligen en norm för det här läget vi är i. Det är nämligen snart dags att börja...

35 dagar...

 Det är premiär för mig som "bloggare", jag kommer att använda den här bloggen för att bearbeta livets sorg. Jag kommer framför allt att skriva för mitt eget välbefinnande men kanske är det några där ute som vågar vara en del av vår stora sorg. Det är 35 dagar sedan vår kära son valde att avsluta sitt liv, blott 13 år gammal. 35 dagar där vi börja vänja oss vid att vi är två vuxna och en massa djur i familjen MEN den som var viktigast av oss saknas.  Det känns som om någon sitter på min bröstkorg och gör det omöjligt att andas normalt. Jag tycker jag hör hans steg på natten men vaknar och inser att det är fel. Vi ser hans saker och vill inte ta bort det för då blir det ännu mer tomt. Vi får vardagen att fungera men har ingen plan efter idag.  Jag kommer att dela min sorg och min kamp för Max upprättelse.  Vi ses snart igen

När ett system kollapsar helt

 Idag är det fredag, Max favorit dag. Max älskade fredagsmys med bara familjen. Han ville gärna ha Enchiladas, kex och ost. Krypa upp i sin fåtölj med katten och bara mysa. Det var lite helig tid och det krävdes mycket förhandling om vi skulle göra något annat en fredags kväll. Nu flyr jag fredag kvällarna, det gör så ont att Max inte är med oss. Vi vet inte ens vad vi skall välja på TV. Tur vi har fina vänner. Nu skall jag försöka beskriva andra delen och kanske den avgörande till Max beslut om att nu är det nog. Det är en del personer som efter händelsen beskrivit att de själva gått i dessa tankar. Det som tycks vara ganska gemensamt för dem är att de längtade inte till döden utan mer att bli av med smärta eller att befria omvärlden från besvär. Det är värt att tänka på då Max behandlat som att han är problemet. Jag är ganska säker på att jag bara vet en liten strimma av det då han tillbringade minst 8 timmar på buss och i skolan. Slutet på denna historien startar redan i Gällsta...