Fortsätt till huvudinnehåll

Maktmissbruk

 Idag har vi fått bevis på att i vår kommun är det onormala normaliserats. Vi är helt övertygade om att Max situation i skolan ledde till han inte orkade leva vidare. Vi grundar detta på att vi levde tight i vår lilla familj. Max hade allt färre kompisar och skolan blev ett allt större problem, på högstadiet blev det outhärdligt. Vi lät Max gå till en psykolog som bekräftade att skolan var det största orosmomentet. Vi har efter Max död tagit del av kuratorsjournaler, skolsköterskejournaler och mail att skolan var medveten om att Max kände sig utsatt och på slutet väldigt ensam. Jag kommer berätta mer detaljer i vidare blogginlägg. Jag har spenderat åtskilliga timmar att kartlägga det vi vetat, jagat information från kommunen samt summera allt som vi förstår finns men man vägrar dela med oss.

Max lämnade oss 25 november. I mitten på januari hade skolan haft ledig och startade en intern genomlysning. Det är en medarbetare inom Elevhälsan som fått uppdraget. Det är ett omöjligt uppdrag att vara objektiv i sin egen organisation speciellt när det råder en tystnads kultur. Skolchefen sa att den var nästan klar i februari men ingen vet om det är klar.

I mars beställde kommunchefen en extern utredning av företaget Leadership ARTS. Företaget är ett relativt nystartat bolag som inte säger sig vara revisorer ändå säger man nu att granskningen är gjord utifrån lagar och regler. Kostnaden för utredningen är 500.000 kr plus resor, behövs ytterligare timmar så erbjuder de det för 2450 kr/timma. De har på 5 veckor blivit både experter på lagar och gått igenom all information. Utredarna har intervjuat ett antal personer i organisationen samt oss. Under vår intervju så upplevde vi att frågor vinklades mot Max och från ansvar i skolan. När vi fick utdraget från vår intervju hade allt som var av betydelse tagits bort. Det var rena felaktigheter i rapporten om vem som har gjort vad och när men då mycket är dåligt dokumenterat är det enkelt att ljuga eller uppfinna en verklighet.

Vi hör att personer som blivit intervjuade frågade om hur mycket jag var bortrest som om man letade fel hos oss. Vi fick inte frågan om mina resor eller våra arbetstider, då hade de fått veta att Max pappa var i närheten alla dygnets timmar. De glömde beskriva att lärarna i 6 och 7 klass var mer upptagna med annat än sin lärarroll, undra om de också fick frågan om hur mycket de arbetade och var de befann sig.

Vi får idag beskedet att inga fel har begåtts. Där med är det i vår kommun och på Leadership ARTS en ny normal där följande är normaliserat; att barnen får komma hem med blåmärken utan att någon reagerar, barnen får smätta gummiband på varandra utan reaktion, man får filma varandra och lägga ut på sociala medier, personalen får hänvisa mobbade barn till eget omklädningsrum, kuratorn behöver inte agera på kränkningar, kuratorn behöver inte meddela om barnen är försvunna, skolsyster får dela ut Paracetamol var dag utan att meddela vårdnadshavare, man raljerar över överdrivna föräldrar, man pressar barnen att säga att man inte vill byta klass, man låter studieresultaten sjunka, rektorn får så ofta mail om kränkningar att han inte svarar på dessa, man dokumenterar inte möten, man ljuger om möten, utsatta barn får inte byta klass, mobbare får kränka, ensamma barn får vara ensamma, att man skyller på att barn vill vara offer.

Jag känner inte vår kommunchef men har mött honom vid ett tidigare tillfälle på mitt initiativ. Då hade han mage att fråga om vi fått köpa vår gård av en släkting för han hade inte råd att köpa en sån gård. Vem säger så när någon förlorat sitt barn? Jag har frågat kommunchefen om den interna genomlysningen är klar, svaret blev att det sköts inom sektor lärande så han vet inte. Idag hade han mage att beskriva att han är stolt över sin personal. Trots att vi vet att de normaliserat en kultur där våld och kränkningar är normalt. Jag undrar om han skulle ha samma uppfattning om det var hans barn eller barnbarn. Dessutom har han fräckheten att uttala sig om orsaken till Max suicid. Är det den mannen som ska leda vår kommun? Är det inte dags att våra politiker vaknar? Vi har inte fler barn men kommunen har många barn, vore jag förälder skulle jag överväga andra skolor utanför kommunen. 

Vi kommer att få leva med sorgen och kampen att orka leva som är ett resultat av denna nya normal. Oavsett vad kommunchefen säger så vet vi att det finns ett antal anställda som kommer att få leva med att en pojke, vår Max inte orkade leva med deras nya normalisering. I vår kommun får man inte "vara som man vill" man får bara "göra som man vill".

Jag vill rikta kärlek till alla er som stödjer oss och på alla sätt uppmuntrar oss 💗.

kram 

Bergamamman, mamma till finaste ängeln 

Kommentarer

  1. Jag har kämpat i denna kommun i över 10 år med mina barn men som sagt du kommer inte komma någonvart om du inte tar till högre instanser, tyvärr lider jag av svår PTSD och ångest pga av detta och har svårt att våga uttrycka mig. En person som kanske kan vara till hjälp är Jörgen Tholin som jobbade på skolan när jag var ung och som nu är professor, tror att han gjorde lite uppror när betygsystemet skulle ändras på 90 talet. Han såg i alla fall mig på Stenbocksskolan när ingen annan gjorde det.

    SvaraRadera
  2. Beklagar verkligen över det helvete ni går igenom. Man känner sig maktlös när huvudmän inte tar ansvar. Själv har jag jobbat med mobbningsfrågor sedan 2008, föreläst om det, drivit hemsida om det (antimobbning.wordpress.com), varit med i medier för att förmedla kunskap om hur vi kan agera och ta ansvar osv. Sedan utbildade jag mig till Socialpedagog just för att jobba med dessa frågor på skolor inom elevhälsan, men jag upplever att det är enormt svårt att som enskild anställd på en skola jobba då påtryckningar uppifrån påverkar för mycket och när det sker stora nedskärningar. Eldsjälar är viktiga, men det får inte bli så att dem är de enda som tar ansvar. Huvudmän, rektorer och politiker måste skapa förutsättningar för att dem på golvet kan göra sitt jobb.

    SvaraRadera
  3. Leadership ARTS, med ett företag som består av kvinnor i ledningen? Hur är det möjligt att kommunen väljer detta bolag, ser det bättre ut med kvinnor så man kan gömma sig? Mötesdesigner är ju bara ett hittepå jobb. 500 000 + tillägg?? Trevligt och lätt att köpa en tjänst som får kreti och pleti att lugna sig och att kommunen får dem att tro att kommunen och skolan är oskyldiga och få dem att tro att i själva verket är det du och jag som är svinen som inte bryr oss ett skit om våra barn... vore bra om jag kunde få kontakt med dig på något sätt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. vill man komma i kontakt med mig för att berätta mer finns jag på bergagard01@gmail.com alt 0703142176

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Midsommarpresent

 Inget är som vanligt ändå börjar det bli vårt nya normala. Vi har vant oss vid enkla saker som att tvättkorgen bara har våra kläder, vi köper mat till två, det är bara våra skor i hallen, inga nya konstiga fordon på gården. Vi har vant oss vi klumpen i magen och våra dagliga besök på kyrkogården. Jag har fått ärva/låna Max cykel så den står faktiskt utanför dörren precis som vanligt. Jag tror att på många sätt ser det ut att fungera ganska bra och vi gör vårt bästa. Jag vet inte när det räknas som att man fungerar? när man kan borsta tänderna? när man kan arbeta? när man kan skratta? när man kan mata djuren? Vi släpper mest fram sorgen och saknaden när vi gömmer oss i vårt hem.  Lagom till midsommar fick Max sin gravsten. Den blev så fin som vi hoppats på och nu vet vi att hästen på stenen symboliserar Max häst Stickan som dog för några veckor sedan. Så vackert men ändå så sorgligt. Mitt hjärta går i bitar och tårarna går inte att hejda när vi går till Max fina plats. Ig...

Sorgeår

 Tiden går och livet går på något sätt vidare utan vår finaste Max 💗. Jag somnar av utmattning men sover inte så bra. Jag vaknar många gånger och varje gång jag vaknar påminns om att det är sant att det ofattbara har hänt. Det var inte ett val Max gjorde utan jag tror att hans synfält var smalt i stunden, paniken som ett trängt djur som inte kommer undan. Han var en kille som bara ville få vara och göra det som han gillade och tyckte var roligt. Han ville inte bli hånad eller bortgjord stup i kvarten av vuxna och barn. Max gav mig ett gott skratt en dag när ett av hans många hyss dök upp. Han hade bytt ut alla vitaminer i en burk mot vatten. När jag öppnade burken blev det blött över allt. Det skämtet är så mycket Max, jag blev lite glad i stunden.  Det har gått snart en månad sedan Max födelsedag och jag har hunnit fundera mycket. Det har varit en sommar med många svåra tankar och jag har faktiskt funderat själv på när når jag botten. När tankarna kommer känner jag så mycket...

Idag har den finaste ängeln födelsedag

 Idag är det Max födelsedag, idag skulle Max fylla 14 år. Det är nu 229 dagar sedan Max lämnade oss och det är fortfarande helt obegripligt och jag vet inte hur jag kan vänja mig vid aldrig mera... Tänk er att fira födelsedagen med att tända ljus och gråta vid en grav. Vi har funderat på vad Max skulle önskat sig i födelsedagspresent, troligen ännu en moped eller kanske en båt till. Det är få gånger som Max faktiskt kunnat säga en sak han önskar sig, det brukade ändra sig ända till sista dagen. Han hade alltid så många projekt och vill inte vänta på födelsedagen utan köpte själv det han ville han, han var trots allt duktig på att jobba ihop pengar. Den mest uppskattade presenten var nog på 4 årsdagen när han fick sin första elektriska 4 hjuling. Max ville gärna vara delaktig i att ordna sina kalas, laga mat och göra tårta eller glass. Det är dock inte lätt att fylla år i juli. När vi hade kalas var det oftast flera som inte kunde komma pga semester och det var alltid svårt att...