Är eleverna viktigast eller är kommunen till för tjänstemännen?

Först av allt känner jag som många andra väldigt starkt med det som hänt i Örebro. Jag lider med anhöriga till offren men inser också att vi som samhälle troligen missat gärningsmannens lidande som ledde honom in på denna felaktiga väg. Var är vår empati, är det det som skapar så denna misär?

Vi göra alla våra prioriteringar i livet. Jag har själv tyckt att jag kunnat balansera ganska väl mellan arbete och fritid då jag växlat resor med hemarbete. I ljuset av Max tragiska självmord plågar jag mig med många tankar på om vi gjort tillräckligt, speciellt jag. Jag har varit närvarande men med tanke på utgången av livet och den sorg vi nu skall lära oss att leva i symbios med så är det naturligt och jobbigt att kämpa med dessa tankar. Det hjälper inte att springa ifrån tankarna, de hinner alltid i kapp. Min kära make är klok och hjälper oss båda att inte drunkna i tankarna. Saknaden och sorgen kommer givetvis ännu starkare när vi ser att Max klasskompisar börja fylla 14 år och nästa vecka ska de njuta av sportlov. Det gör så ont, så ont💔.

Jag har ett dilemma, igår gick jag igenom Max telefon ännu en gång. Jag fann en film som är 2 år dvs när Max började känna sig utanför.. Där ser man tydligt att två pojkar i Max gamla klass håller fast honom och ropar "filma då", sen springer Max iväg. Max har aldrig sagt något om denna händelse mer än att de varit generellt taskiga. Mitt dilemma är att jag slits mellan att det är ett tag sedan men ändå är det rimligt att gå tillbaka till dessa vårdnadshavare och berätta vad vi funnit. Jag får fundera innan jag beslutar mig för hur detta skall hanteras. 

Vi har träffat Ulricehamns Tidning som kommer att göra ett reportage om Max och vad som hänt. Vi tycker att det är viktigt att belysa vad utanförskap kan leda till, detta i kombination till att ta bort det tabu som råder runt självmord.

Jag hör rykten att det finns personer som tycker att jag sprider felaktigheter på min blogg. De verkar tycka att det är skolan mot oss men då undrar jag vem är de tillför? I mina ögon är det Max som är ett offer för att skolan inte agerat på utanförskap eller följer sina processer eller de lagar som är stiftade. Där med så handlar det inte om att välja en annan sida än Max och barnens. I ett företag är det tydligt att kunden är viktig, glömmer man det så brukar företaget inte överleva. Jag undrar om våra tjänstemän och politiker inser att deras "kunder" är invånarna. Det är invånarna som lägger sitt förtroende och sin skatt till dessa för att skapa ett gott samhälle. Grunden i ett gott samhälle är trygghet och att vi tar hand om de som är svaga. Detta bör gälla oavsett partifärg! 
Vi har fortfarande inte lyckats få ut all information om Max från skolan. Jag vet inte vad skall tro om orsaken, är de så värdelösa eller har de något att dölja? Vi kan se att de nu tagit bort följande dokument från sin hemsida: https://prezi.com/p/tejptnieye9d/stenbocksskolans-plan-mot-diskriminering-och-krankande-behandling/   De har förvisso inte levt upp till sin satta nivå tidigare men därifrån till att rensa verkar vara ett sätt att dölja sina misstag. När jag mötte vår kommunchef visste han inte vilka instanser som hanterar brott mot GDPR eller Offentlighetsprincipen men jag antar att han tagit reda på det. I kommunens egen Delegationsordning från kommunstyrelsen står det på sidan 14 att det är Kommunchefen som är ansvarig så han borde veta.

Sektor lärande har nu anmält sig själva till Skolinspektionen. Ulricehamn har sedan tidigare granskats på detta så frågan är om det är så verkningsfullt. Då skolan verkar undvika att  dokumentera för att slippa stå till svars och undviker bevis. Här är ett utdrag ur skollagen: 

Vad innebär personalens och rektorns anmälningsskyldighet? Förskollärare, lärare eller annan personal som får veta att ett barn eller en elev anser sig ha blivit utsatt för kränkande behandling i samband med verksamheten måste anmäla det till rektorn. Rektorn måste i sin tur anmäla händelsen vidare till huvudmannen. Rektorn får delegera uppgiften till en anställd eller uppdragstagare med tillräcklig kompetens och erfarenhet. Samma anmälningsskyldighet gäller för personalen och rektorn om ett barn eller en elev anser sig ha blivit utsatt för trakasserier eller sexuella trakasserier på sätt som avses i diskrimineringslagen.

Vi vet att skolan sett att Max varit utsatt. Kuratorer, mentorer och rektor har inte kunnat påvisa några bevis för att de agerat i enlighet med lagen. Vore jag fortfarande förälder skulle jag bevaka mitt barns skolgång nogsamt i vår kommun. 

Vi fortsätter kämpa med sorgen och saknaden efter vår fina Max💙. Glöm inte att "man få var som man vill". Vi gör nu ett tappert försök att ta lite mer kontakt med arbetet så får vi se hur det avlöper. En livskris leder ibland till nya val i livet... 

kram Bergamamman - mamma till den finaste ängeln som finns