När ett system kollapsar helt

 Idag är det fredag, Max favorit dag. Max älskade fredagsmys med bara familjen. Han ville gärna ha Enchiladas, kex och ost. Krypa upp i sin fåtölj med katten och bara mysa. Det var lite helig tid och det krävdes mycket förhandling om vi skulle göra något annat en fredags kväll. Nu flyr jag fredag kvällarna, det gör så ont att Max inte är med oss. Vi vet inte ens vad vi skall välja på TV. Tur vi har fina vänner.

Nu skall jag försöka beskriva andra delen och kanske den avgörande till Max beslut om att nu är det nog. Det är en del personer som efter händelsen beskrivit att de själva gått i dessa tankar. Det som tycks vara ganska gemensamt för dem är att de längtade inte till döden utan mer att bli av med smärta eller att befria omvärlden från besvär. Det är värt att tänka på då Max behandlat som att han är problemet. Jag är ganska säker på att jag bara vet en liten strimma av det då han tillbringade minst 8 timmar på buss och i skolan. Slutet på denna historien startar redan i Gällstad skola. 

Det finns en process med olika steg på hur överlämning skall ske från mellanstadium till högstadium. Resultatet av deras fina process är att Max kommer i en ny klass utan killar från sin tidigare klass. Han får med en tjej från tidigare klass i sin nya klass men de är allt annat än vänner numera. Detta är ett avgörande steg till ett totalt utanförskap. Jag har tidigare berättat att Max har svårt att ta kontakt med nya barn och det är bara barn i klassen (givetvis). Vi har sökt anledningen till att det blev så här. Trots den  process som finns för överlämning så säger skolan att det inte finns någon dokumentation, jag undrar om det kan vara så illa. Vi har fått ett dokument som inte daterat eller underskrivet men verkar vara noteringar från den nya mentorn i åk7. Där står det så här "MYCKET stök kring honom, behöver nystart, inga kompisar. Uppfattas som negativ och gnällig (bara en stil). KÄNNER xx i klassen. Kontakt med hem fungerar."  Här har någon, oklart vem stämplat Max som stökig. Kontakten fungerar med hemmet ändå får vi inte denna information. I min tidigare text beskrev jag Max situation på mellanstadiet där han var mobbad, är det då han som är STÖKET? Hur kan skolan låtas göra en överlämning där det är oklart vem som säger vad och ingen plan på hur det skall hanteras. 

Max hamnar nu i en klass där han inte känner någon och han känner sig direkt utanför. Han går ensam på stan så snart han har en håltimma eller el lucka. Han ringer sin pappa varje rast han är ledig för att ha någon att prata med. Han möter några av sina gamla kompisar i bland. De är 4 killar från hans gamla klass som kom i samma klass på högstadiet. Dessa hänger han med så snart han kan. Hur tror ni det känns att han är ensam och de är 4 kompisar i samma klass? Hans gamla klasskompisar från Gällstad ser i att han är ofta är ensam men inget händer. I Max klass går nu speciellt 2 elever som väljer ut honom som hackkyckling men ingen vuxen ser något. Vi är i kontakt med dessa föräldrar som jag tror försöker från sitt håll men då skolan inte märker något blir varje samtal bara en anledning till att isolera eller hacka på Max. 

Redan första veckan på högstadiet mailar jag skolan att Max blivit retad för sin läppspalt på bussen. Mentorn svarar att de är egentligen inte ansvariga för bussen men ska se vad han kan göra. De säger till den andra eleven.

Sedan följer mängder med mail om att Max blivit retad och inte har kompisar. 9 september filmas Max av några i biblioteket, personalen märker inget utan avvisar bara barnen. Vi kontaktar både mentor och rektor, efter att Max blir filmad.  Mentor 2 för klassen hanterar det med VH för eleven men då blir det hämnd på Max i skolan. Mentorerna säger och skriver i mail att det är svårt att påverka högstadieelevers beteende men de ska se vad de vad de kan göra De föreslår klasstärkande aktiviteter. Ingen vet om något görs och det blir ingen skillnad.

Retorn har förövrigt fortfarande inte svarat på mitt mail från 9 september. Ingen i skolan väljer att se att Max vardag är en blandning av utanförskap/isolering. och mobbning. Jag mailar flera gånger om att vi önskar byta klass...

I slutet på september har vi ett utvecklingssamtal. Nu ser vi att Max börjar tappa fart i studierna men skolan har inte märkt så mycket. Vi tar åter upp att Max inte har några kompisar i klassen. Max är då snäll och säger att han börjar vänja sig vid att vara ensam! Svar från mentorn "ja du är ju ändå här för att studera" . Här tänker jag idiot och får ett utbrott! Vi enas om att försöka fram till novemberlovet i nuvarande klass. Skolan säger igen att det ska jobba med klassen. Skolan har tyvärr inga noteringar eller protokoll från vårt samtal. Min reflektion blir att det då blir det inga åtgärder.

Max går till kuratorn och beskriver att han vill försöka i sin klass men att det är jobbigt med konflikter. Hemma säger Max att han vill byta klass men vill inte vara till besvär i skolan. Jag tror det är ganska vanligt. 

Max går till skolsyster upprepade gånger med magont och huvudvärk. Ingen ringer oss eller kopplar det till hans situation. 

Max blir hackad på i form av att de nyper honom och smätter gummiband. När jag återkopplar till mentor tycker han att det var inte så farligt och det blev inga märken (jag har det på mail). Jag frågar efter möten med skolan men de har inte tid eller tycker inte det behövs. Max sa hemma att han bytte om i eget omklädningsrum till idrotten för att inte bli retad. Ingen från skolan har uppmärksammat detta eller verka tycka att det är onormalt. Vi har i efterhand funnit mail där lärare uppmärksammat problemet men inte hört av sig till oss och om de agerat vet vi inte. 

De värsta eleverna fortsätter under denna tiden med sina kränkningar. Det lättar när någon av dem är sjuk men inget verkar agera.

Max säger i skolan att han inte vill byta klass då han inte vill vara besvär ändå är det det som han vill. Det är ganska typiskt barn att inte vilja sticka ut. Jag beskriver i mail att Max säger hemma att han vill byta klass men jag talar till döva öron. 

I början av november får vi äntligen till att nu ska det ta upp Max önskan om klass byte på något som heter EHT -Elev Hälso Team, där fattas ett beslut om att Max inte behöver byta klass. De ska nu starta ett värdegrundsarbete igen. I Max elevakt finns noteringar om att det skall göras värdegrundsarbete för klassen men inga noteringar om vad man skall göra åt Max situation. Vi har inte kunnat få några protokoll, mail eller handlingar om varför de vägrar låta Max byta klass. Varför de inte gör något åt hans situation. Jag har nu i efterhand sett att mentorn skickat ett internt mail om att vårdnadshavaren alltså jag ofta ger en hård och förstärkt bild av situationen. Nu vet vi att så var inte fallet. Jag blir helt sjuk och utom mig av att något värderat mig så och när jag egentligen inte ens förstod omfattningen. 

Under Max tid på Stenbock mailar jag i princip varje vecka ibland varje dag men de tar mig inte på allvar. Jag bad skolan om möte efter EHT för att förstå och kunna ge vår bild men de hade inte tid mellan 11 november och 25 november... sen var det över.. De sa att de skulle starta ett värdegrundsarbete i skolan den 27 november. Hur skulle det kunna hjälpa en enskild elev? Tänk om Max trodde att han skulle behöva stå inför hela klassen den 27 november och berätta varför han kände sig mobbad, undra på att han var rädd. Kanske var det den utlösande faktorn, eller så hände det något den 25e som ingen sett, som vanligt. Det vi vet var att han även denna dagen var hos skolsyster med huvudvärk.  

Under hela tiden skrivs inga incidentrapporter på skolan. De har en omfattande plan för att motverka kränkningar men den gällde tydligen inte Max. Detta är den skola som formar de flesta barn i vår kommun. Jag kan inte för mitt liv förstå hur någon ansvarig person kan känna stolthet för det jobb man åstadkommit. 

Planen mot kränkningar finns i sin helhet här: https://prezi.com/p/tejptnieye9d/stenbocksskolans-plan-mot-diskriminering-och-krankande-behandling/

Jag frågade Max några gånger om han ville ha speciella kläder eller klippa sig för att sticka ut mindre. Den enda anpassningen han gick med på var att jag köpte ett par Nike Air skor. I övrig sa han att det ska inte behövas "Mamma, man får va som man vill". Jag kan inte döma hela personalen men det finns ett 10 tal personer som varit delaktiga och inte tagit saker på allvar samt en organisation som verkar ha sovit under en sten. Jag är övertygad om att vore denna skolan ett flygbolag skulle vi sett ett flertal flygkrascher. Hur kan det vara så att den som blir mobbad ska byta om själv, gå till skolsyster, gå till kuratorn, känna sig ensam, behöva försvara sig? Det låter helt ologiskt men är ett faktum. 

Jag har i mina inlägg bara fokuserat på trygghet och sociala sammanhang. Pedagogiken har jag ingen aning om men jag vet att Max blev bara sämre i denna skolan. I ett senare inlägg ska jag berätta mer om hans inlärningsförmåga som var utmärkt. 

Mitt hjärta blöder när jag tänker på det här. Skolan och kommunen gick på julledig och vi gråter.. I kväll blir det inget fredagsmys då den tiden är förbi hos oss på Berga.  Vi kommer att göra vad vi kan för att finna lite glädje här och där tillsammans med fina människor under helgen. På måndag väntar nya mentala utmaningar.

Max hade ingen aning om att det kan vara svårt att stå upp för sig själv men det borde vara lättare i en kommun i Sverige än i många andra länder. Kanske har vi skapat oss en falsk trygghet, ni får helt enkelt värdera själva utifrån det ni läser. Det är min nakna version och min enorma frustration över vår helt tillsynes onödiga förlust av det finaste vi skapat tillsammans <3. 

Bergasorkens Mamma