Fortsätt till huvudinnehåll

Kompetens vs kunskap

 Dagen bjuder på en fundering om vad som är kunskap vs kompetens. Min tolkning är att kunskap är teorin bakom och kompetens är när jag kan tillämpa det. Det borde innebära att vi lär oss kunskapen i skolan eller teorin, de smartaste människorna lär sig sedan tillämpningen (kompetens). Det är inte i alla yrken man behöver ha kompetens men har man det brukar det komma till nytta i all typer av yrken. 

Det jag nu upplevt av mitt enda barn jag haft är att trygghet var inte viktigt då skolan tillät ett totalt utanförskap och mobbning utan att ens notera det. Man har bara i interna mail noterat att jag var en överdriven och förstärkande vårdnadshavare. Låt oss då fundera på hur gick det med kunskapen?

Vår första diskussion om kunskap i årskurs 7 var under utvecklingssamtalet. Jag vet vilket datum det var men skolan minns inte så jag tänker inte avslöja det. Max hade fått 5 frågor att förbereda men med tanke på vad som pågick utanför lektionerna så var väl den förberedelsen så där. Jag var dock på mötet så jag minns mycket väl vad som sas. Vi har nu efter många försök fått ett protokoll skrivet av en lärare med följande titel:speciallärare, svenska/engelska och förstelärare. Personen är också del av kommunens KSU(Kommunens särskilda undervisningsgrupp). Jag delar inte inte hela dokumentet men del av det, kanske någon av er kan förstå vad det står. Jag var en del av mötet som noteringarna avser ändå förstår jag bara delar av det.

"Har haft stöd i svenska tidigare – Behöver titta mera på detta, hur vi får till ett bra stöd vid

behov? Hur mycket stöd behövs?

Klassbyte? Funderingar kring samansättningen i klassen, varför är Max ensam i sin klass

medan de andra har med någon/några kompisar? Behöver testa fram till höstlovet och sedan

utvärdera och se hur det har fungerat (vet inte någon annan lösning just nu)?

(Får alltid inte så mycket gjort under lektionerna?)

Åtgärder:

Stöd i svenska? Jag behöver fundera på hur den ser ut.

Utreda hur det fungerar i klassen (efter höstlovet?)"


En tid efter mötet dyker skolans bedömningar upp, dessa skall göras i mitten på terminen. I bedömningen står det att Max inte har godtagbara kunskaper i läs- och hörförståelse i varken svenska eller engelska. Det finns inga åtgärder noterade utan jag får maila om dem. Det står inget nämnt om det som diskuterades på utvecklingssamtalet i form av extra stöd. Vem vill ha bara en bedömning utan en åtgärdsplan? Om skolan bara är tillför att bedöma kan barnen komma för test två gånger per år så får vi som föräldrar ansvara för utbildningen.  

Jag är väldigt nyfiken på hur dessa tester går till. Jag känner inte så många barn på djupet men Max kände jag. Han hade svårt att skriva men inte att läsa eller höra. Han hade ett mycket utvecklat språk med avancerade ord. Han kunde läsa en sprängskiss på en motor för att efter det starta jobbet med motorn. Han kunde läsa på Transportstyrelsen vilka fordon han fick köra och inte. Han kunde förstå motorstorlekar och hur dessa klassades. Han kunde läsa instruktioner på både engelska och tyska när han hade ett för honom viktigt projekt. Hörseln fungerade utmärkt när det var ett oljud eller fel på en motor eller ett redskap.  

Vad beträffar inlärningsförmågan var den utmärkt om motivationen fanns. Han kunde stora delar av sortimentet på Jula, Biltema och Amazone, han kunde funktioner, dimensioner och priser. Han hade väldigt god kunskap om prisnivåer och funktioner av utrustning till hästar. 

Dessutom var han mycket praktisk så han kunde laga och bygga nästan vad som helst med el, mekanik och motorer. Han har byggt egna eldstäder och kojor, dessa blev allt mer avancerade över tid. När han hade ett projekt blev han som besatt och kunde inte sluta innan det var klart dvs inga motivations problem eller slö. 

I tekniken finns det fortfarande ett moment där man skall koppla en kontakt på en sladd, det gjorde Max på under 5 minuter. Då blev han avvisad från lektionen för att han var klar. Det innebär att lärarna var inte nöjda i teoretiska ämnen utan suckade, när han var duktig blev han avvisad. Känn på den du!!

När jag summerar detta hade Max en mycket god kompetens om många saker. Jag sa ofta att han kunde bli världens bästa ingenjör men han var mer praktisk. Han hade redan planerat för att sin Prao i åk 8, planen var en vecka med rörmokaren och en vecka med elektrikern. Hur kan det komma sig att han då blev klassad som både långsam och nästan lite dum i skolan? Var det fel på Max eller är det skolan som har ett för snävt sätt att mäta människor på? Jag är övertyga att Max med sin kompetens skulle klarat livet utmärkt men då han blev helt intet gjord av lärare och elever så överlevde han inte skolan. Minns ni när jag berättade att lärarna i mellanstadiet klassade Max enligt följande "en glad kille som tycker att allt är tråkigt"? Det kan ha varit en förödande pre supposition att sätta på ett barn. Lärarna tog sig rätten att bestämma hur han var istället för att fundera på om de faktiskt gjorde lärande tråkigt. 

Jag vet att Max var väldigt smart och att han hade kunnat lösa det mesta. Max kompetens var långt över en vanlig 13 åring ändå blev han utsatt och tom fördummad. Han var unik med sitt tekniska kunnande och intresse. Han var omtänksam och klok. "Mamma man får va som man vill", det var naivt av Max att tro att det var sant för det gäller inte i Ulricehamn. 

Stort tack till alla er som orkar och vill följa mina brokiga tankar.

Kram 

Bergamamman som älskar Bergasorken över allt annat 💞

Kommentarer

  1. Tänk att man inte har kommit längre i skolan.

    SvaraRadera


  2. Som yrkesperson (gymnasielärare) vill jag dela mina tankar kring dokumentationen. Hoppas det är okej!

    ”Stöd i svenska tidigare”:
    Jag tolkar det som att Stenbock har fått en överlämning från Gällstad där det framkommit att Max haft stöd i svenska hos dom. Jätteenkelt att höra med Gällstad hur detta stöd varit utformat och se om Stenbock hade kunnat erbjuda samma eller liknande stöd. Sen är det VARJE enskild lärares skyldighet att genomföra extra anpassningar för att möjliggöra utbildningen för eleverna som behöver. Dessa anpassningar kan se väldigt olika ut: extra stor text, enskild genomgång, digitala hjälpmedel, placering i klassrummet, skärmar, läslinjaler, stressbollar mm. Om läraren har svårt att finna lösningar kan hen rådfråga skolans specialpedagog. OM eleven trots anpassningar inte når målen ska en utredning göras mellan skolans spec.ped., lärare, EHT och vårdnadshavare och elev för att kunna bedöma vilka behov som finns och sedan se över ptgärdee, här kan exempelvis särskilt stöd sättas in. Detta kan också se väldigt olika ut! Schemaändringar, förändrad kursplan, extra hjälpmedel mm. Efter utredning beslutar ALLTID rektorn om stöd samt vilket isf ska ges och i vilken form. Ett klassbyte hade mycket väl kunnat genomföras som en åtgärd. Rektor är högst ansvarig för detta, egentligen allt på skolan såklart. Rektor leder arbetet på skolan och ska se till att sin personal sköter sitt. Att Max hade få vänner bör ha kommit fram tydligt genom en sån här utredning vilket då hade kunnat vara av vikt för klassbyte. En utredning kan se olika ut också (olika frågor till olika personer typ) men att rutiner för sådant finns är en skyldighet skolan har.
    Sen ska tilläggas att vid kränkande behandling av elev ska detta alltid(!) rapporteras till huvudman, kommunen alltså, via rektor. Det är rektorns skyldighet att se till att sånt här arbete fungerar på skolor, men det är kommunernas att se till att rektorn har resurser för att det ska fungera på skolor. Och det står även att ”det” ska utvärderas fram till höstlovet, vad ska utvärderas? Det måste finnas något specifikt att utvärdera annars så kan man inte utvärdera något!? Med andra ord så betyder utvärdera i detta sammanhanget -låta det vara att se vad som händer-. Vilket uppenbarligen fått den absolut värsta tänkbara utgången, att en pojke blivit ängel.
    Det har blivit fel, mycket fel!

    Stor kram från Emma

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Midsommarpresent

 Inget är som vanligt ändå börjar det bli vårt nya normala. Vi har vant oss vid enkla saker som att tvättkorgen bara har våra kläder, vi köper mat till två, det är bara våra skor i hallen, inga nya konstiga fordon på gården. Vi har vant oss vi klumpen i magen och våra dagliga besök på kyrkogården. Jag har fått ärva/låna Max cykel så den står faktiskt utanför dörren precis som vanligt. Jag tror att på många sätt ser det ut att fungera ganska bra och vi gör vårt bästa. Jag vet inte när det räknas som att man fungerar? när man kan borsta tänderna? när man kan arbeta? när man kan skratta? när man kan mata djuren? Vi släpper mest fram sorgen och saknaden när vi gömmer oss i vårt hem.  Lagom till midsommar fick Max sin gravsten. Den blev så fin som vi hoppats på och nu vet vi att hästen på stenen symboliserar Max häst Stickan som dog för några veckor sedan. Så vackert men ändå så sorgligt. Mitt hjärta går i bitar och tårarna går inte att hejda när vi går till Max fina plats. Ig...

Maktmissbruk

 Idag har vi fått bevis på att i vår kommun är det onormala normaliserats. Vi är helt övertygade om att Max situation i skolan ledde till han inte orkade leva vidare. Vi grundar detta på att vi levde tight i vår lilla familj. Max hade allt färre kompisar och skolan blev ett allt större problem, på högstadiet blev det outhärdligt. Vi lät Max gå till en psykolog som bekräftade att skolan var det största orosmomentet. Vi har efter Max död tagit del av kuratorsjournaler, skolsköterskejournaler och mail att skolan var medveten om att Max kände sig utsatt och på slutet väldigt ensam. Jag kommer berätta mer detaljer i vidare blogginlägg. Jag har spenderat åtskilliga timmar att kartlägga det vi vetat, jagat information från kommunen samt summera allt som vi förstår finns men man vägrar dela med oss. Max lämnade oss 25 november. I mitten på januari hade skolan haft ledig och startade en intern genomlysning. Det är en medarbetare inom Elevhälsan som fått uppdraget. Det är ett omöjligt uppdra...

Påsklov men sorgen har inte lov

Det sägs att första året av förlust är det svåraste, man ska klara sig igenom alla högtider och traditioner en gång. Vi gör allt vi kan för att byta våra traditioner, frågan är om det räknas som att klara sig igenom det första året eller inte. Nu kommer första påsklovet utan Max. Påsken har varit en av våra favorit högtider med lång ledighet och få förpliktelser. Vi har njutit av varandras sällskap. Första året vi bodde på Berga så lämnade Max sina nappar till påskharen, i utbyte fick han ett stort påskägg. Jag minns att han var så nöjd ända till det var dags att sova, då krävde han att jag skulle leta upp påskharen och byta tillbaka. Jag "hittade" inte haren så napparna var borta. I år köper jag inget påskägg.  Denna påsken får vi inga gemensamma ridturer. Ridkompisarna i stallet är fantastiska men de ersätter givetvis inte Max. Max hade ett stort intresse för allt som hade motor. Vi den här tiden på året brukade någon av alla hans gräsklippare premiär köras. Nu är det så oä...