Fortsätt till huvudinnehåll

Dokument vs effekt

 Idag har varit en svart rand och en jobbig dag med tung sorg, nu framåt kvällen känns det som att mörkret skingrats tillfälligt. Jag har funnit att känslosamma inlägg förstör min redan sköra sömn så denna kväll blir fokuset ett annat.

Jag tänker denna kväll reflektera en del på vad som pågår eller faktiskt inte pågår i vår kommun (Ulricehamn). Ni är många som inte känner mig och kanske kan jag berätta mer om mig själv någon dag framöver. I detta inlägg kan jag dela att jag har i mitt yrkesliv ägnat stor del åt "controlling". Lite svengelska men det betyder i stora drag att jag granskat och följt upp aktuell status, föreslagna projekt, finansiella ärenden och policys. Det gör att jag nu tittar på en del dokument som kommer från skolan samt effekten av dessa. En policy, riktlinje, direktiv eller lag är helt verkningslös om den utformas så att den är omöjlig att följa och/eller följa upp. 

Stenbocksskolan har ett dokument som heter; "Stenbocksskolans plan mot diskriminering och kränkande behandling. Dokumentet går att läsa på kommunens hemsida, vill man ladda ner det eller skriva ut det kostar det 6,50 EUR. Mycket märkligt att en svensk kommun med offentlighetsprincip väljer att lägga något i ett system där medborgarna skall betala och i utländsk valuta för att ladda ner dokumentet. Kommunen har med 3 dagars handläggningstid delgett mig dokumentet utan kostnad. Dokumentet i sig är 90 sidor långt och påminner om något som skulle kunna kostat 500 KSEK av en konsult, vilket jag inte har några bevis för. Det måste ta elever och lärare minst en halv termin att harva igenom dokumentet och tolka hur de skall förhålla sig till det. Trots detta verkar inget av de handlingar som elever i skolan utsatte Max för lyckats klassas som något som betecknades som en kränkning. Jag undrar vad som krävs.. Där med kan jag konstatera att detta dokument är helt verkningslöst då det är ett papper men ingen lever efter det.

För er föräldrar som fortfarande har barn i Stenbocksskolan så kan ni läsa hela dokumentet på denna sidan: https://prezi.com/p/tejptnieye9d/stenbocksskolans-plan-mot-diskriminering-och-krankande-behandling/

Våra kommuner lyder under offentlighetsprincipen som innebär att handlingar, (pappersdokument och elektroniska dokument) som är inkomna till en myndighet eller upprättade hos en myndighet och som förvaras hos myndigheten som huvudregel är offentliga. Till detta har vi inom EU GDPR som reglerar hanteringen av personuppgifter. Jag tvekar på om detta fungerar i vår kommun. Vi har ännu inte mottagit alla dokument avseende Max som begärts ut redan i början av december. Förhoppningsvis handlar detta om oreda men det skapar ändå en osäkerhetskänsla på vad som faktiskt finns eller kanske till och med upprättas i efterhand.. Det är därmed också osäkert på vilken nivå vår kommun faktiskt kan leva upp till de regler som gäller. 

Jag har noterat att delar av skolan döljer sig bakom att man säger sig att man inte har dokumentationsplikt. Det kan så vara men betyder det att man då inte behöver ta ansvar för de beslut som man tog utan att dokumentera? Det låter som ett bekvämt förhållningssätt, där jag tolkar det som att om man inte dokumenterar så finns det inga bevis? Är det rimligt att en kurator talar med barnen och väljer att inte dokumentera? Har kuratorn då inget ansvar för att kunna återge det arbete som skett med barnen? 

Skolsyster har tystnadsplikt men den måste nog anses ha övertolkats när vårdnadshavare inte ens informeras om avgörande information i ex hälsosamtal. Ett hälsosamtal är helt verkningslöst om det dokumenteras och sparas utan att delas till de som faktiskt kan påverka barnens välmående.

Det är ändå intressant att vår kommun nu diskuterar ett nytt kulturhus när vi inte ens har en acceptabel basnivå på skolan i kommunen. Max gick i två av kommunens skolor och blev utsatt både fysiskt och verbalt utan att detta noterades trots en 90 sidor lång policy mot kränkningar. Jag får så mycket meddelanden från föräldrar som delar tragiska situationer som vittnar om att deras barn i detta nu är utsatta i våra skolor. Detta sker även efter att vår fantastiska son inte orkade det stora utanförskap som han utsattes för. Jag skulle råda föräldrar som är minsta osäkra på om allt står rätt till i skolan, begär ut alla dokument angående era barn så ni vet vad som pågår. 

Detta var mina reflektioner från dagen. Nu ska jag testa mitt tyngdtäcke som jag fått låna så får vi se om sömnen infinner sig.

Älskade Max vad vi saknar dig!!

Kram Bergamamman

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Midsommarpresent

 Inget är som vanligt ändå börjar det bli vårt nya normala. Vi har vant oss vid enkla saker som att tvättkorgen bara har våra kläder, vi köper mat till två, det är bara våra skor i hallen, inga nya konstiga fordon på gården. Vi har vant oss vi klumpen i magen och våra dagliga besök på kyrkogården. Jag har fått ärva/låna Max cykel så den står faktiskt utanför dörren precis som vanligt. Jag tror att på många sätt ser det ut att fungera ganska bra och vi gör vårt bästa. Jag vet inte när det räknas som att man fungerar? när man kan borsta tänderna? när man kan arbeta? när man kan skratta? när man kan mata djuren? Vi släpper mest fram sorgen och saknaden när vi gömmer oss i vårt hem.  Lagom till midsommar fick Max sin gravsten. Den blev så fin som vi hoppats på och nu vet vi att hästen på stenen symboliserar Max häst Stickan som dog för några veckor sedan. Så vackert men ändå så sorgligt. Mitt hjärta går i bitar och tårarna går inte att hejda när vi går till Max fina plats. Ig...

Maktmissbruk

 Idag har vi fått bevis på att i vår kommun är det onormala normaliserats. Vi är helt övertygade om att Max situation i skolan ledde till han inte orkade leva vidare. Vi grundar detta på att vi levde tight i vår lilla familj. Max hade allt färre kompisar och skolan blev ett allt större problem, på högstadiet blev det outhärdligt. Vi lät Max gå till en psykolog som bekräftade att skolan var det största orosmomentet. Vi har efter Max död tagit del av kuratorsjournaler, skolsköterskejournaler och mail att skolan var medveten om att Max kände sig utsatt och på slutet väldigt ensam. Jag kommer berätta mer detaljer i vidare blogginlägg. Jag har spenderat åtskilliga timmar att kartlägga det vi vetat, jagat information från kommunen samt summera allt som vi förstår finns men man vägrar dela med oss. Max lämnade oss 25 november. I mitten på januari hade skolan haft ledig och startade en intern genomlysning. Det är en medarbetare inom Elevhälsan som fått uppdraget. Det är ett omöjligt uppdra...

Påsklov men sorgen har inte lov

Det sägs att första året av förlust är det svåraste, man ska klara sig igenom alla högtider och traditioner en gång. Vi gör allt vi kan för att byta våra traditioner, frågan är om det räknas som att klara sig igenom det första året eller inte. Nu kommer första påsklovet utan Max. Påsken har varit en av våra favorit högtider med lång ledighet och få förpliktelser. Vi har njutit av varandras sällskap. Första året vi bodde på Berga så lämnade Max sina nappar till påskharen, i utbyte fick han ett stort påskägg. Jag minns att han var så nöjd ända till det var dags att sova, då krävde han att jag skulle leta upp påskharen och byta tillbaka. Jag "hittade" inte haren så napparna var borta. I år köper jag inget påskägg.  Denna påsken får vi inga gemensamma ridturer. Ridkompisarna i stallet är fantastiska men de ersätter givetvis inte Max. Max hade ett stort intresse för allt som hade motor. Vi den här tiden på året brukade någon av alla hans gräsklippare premiär köras. Nu är det så oä...