Fortsätt till huvudinnehåll

Dokument vs effekt

 Idag har varit en svart rand och en jobbig dag med tung sorg, nu framåt kvällen känns det som att mörkret skingrats tillfälligt. Jag har funnit att känslosamma inlägg förstör min redan sköra sömn så denna kväll blir fokuset ett annat.

Jag tänker denna kväll reflektera en del på vad som pågår eller faktiskt inte pågår i vår kommun (Ulricehamn). Ni är många som inte känner mig och kanske kan jag berätta mer om mig själv någon dag framöver. I detta inlägg kan jag dela att jag har i mitt yrkesliv ägnat stor del åt "controlling". Lite svengelska men det betyder i stora drag att jag granskat och följt upp aktuell status, föreslagna projekt, finansiella ärenden och policys. Det gör att jag nu tittar på en del dokument som kommer från skolan samt effekten av dessa. En policy, riktlinje, direktiv eller lag är helt verkningslös om den utformas så att den är omöjlig att följa och/eller följa upp. 

Stenbocksskolan har ett dokument som heter; "Stenbocksskolans plan mot diskriminering och kränkande behandling. Dokumentet går att läsa på kommunens hemsida, vill man ladda ner det eller skriva ut det kostar det 6,50 EUR. Mycket märkligt att en svensk kommun med offentlighetsprincip väljer att lägga något i ett system där medborgarna skall betala och i utländsk valuta för att ladda ner dokumentet. Kommunen har med 3 dagars handläggningstid delgett mig dokumentet utan kostnad. Dokumentet i sig är 90 sidor långt och påminner om något som skulle kunna kostat 500 KSEK av en konsult, vilket jag inte har några bevis för. Det måste ta elever och lärare minst en halv termin att harva igenom dokumentet och tolka hur de skall förhålla sig till det. Trots detta verkar inget av de handlingar som elever i skolan utsatte Max för lyckats klassas som något som betecknades som en kränkning. Jag undrar vad som krävs.. Där med kan jag konstatera att detta dokument är helt verkningslöst då det är ett papper men ingen lever efter det.

För er föräldrar som fortfarande har barn i Stenbocksskolan så kan ni läsa hela dokumentet på denna sidan: https://prezi.com/p/tejptnieye9d/stenbocksskolans-plan-mot-diskriminering-och-krankande-behandling/

Våra kommuner lyder under offentlighetsprincipen som innebär att handlingar, (pappersdokument och elektroniska dokument) som är inkomna till en myndighet eller upprättade hos en myndighet och som förvaras hos myndigheten som huvudregel är offentliga. Till detta har vi inom EU GDPR som reglerar hanteringen av personuppgifter. Jag tvekar på om detta fungerar i vår kommun. Vi har ännu inte mottagit alla dokument avseende Max som begärts ut redan i början av december. Förhoppningsvis handlar detta om oreda men det skapar ändå en osäkerhetskänsla på vad som faktiskt finns eller kanske till och med upprättas i efterhand.. Det är därmed också osäkert på vilken nivå vår kommun faktiskt kan leva upp till de regler som gäller. 

Jag har noterat att delar av skolan döljer sig bakom att man säger sig att man inte har dokumentationsplikt. Det kan så vara men betyder det att man då inte behöver ta ansvar för de beslut som man tog utan att dokumentera? Det låter som ett bekvämt förhållningssätt, där jag tolkar det som att om man inte dokumenterar så finns det inga bevis? Är det rimligt att en kurator talar med barnen och väljer att inte dokumentera? Har kuratorn då inget ansvar för att kunna återge det arbete som skett med barnen? 

Skolsyster har tystnadsplikt men den måste nog anses ha övertolkats när vårdnadshavare inte ens informeras om avgörande information i ex hälsosamtal. Ett hälsosamtal är helt verkningslöst om det dokumenteras och sparas utan att delas till de som faktiskt kan påverka barnens välmående.

Det är ändå intressant att vår kommun nu diskuterar ett nytt kulturhus när vi inte ens har en acceptabel basnivå på skolan i kommunen. Max gick i två av kommunens skolor och blev utsatt både fysiskt och verbalt utan att detta noterades trots en 90 sidor lång policy mot kränkningar. Jag får så mycket meddelanden från föräldrar som delar tragiska situationer som vittnar om att deras barn i detta nu är utsatta i våra skolor. Detta sker även efter att vår fantastiska son inte orkade det stora utanförskap som han utsattes för. Jag skulle råda föräldrar som är minsta osäkra på om allt står rätt till i skolan, begär ut alla dokument angående era barn så ni vet vad som pågår. 

Detta var mina reflektioner från dagen. Nu ska jag testa mitt tyngdtäcke som jag fått låna så får vi se om sömnen infinner sig.

Älskade Max vad vi saknar dig!!

Kram Bergamamman

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Normer

 Skit oxå! Idag är ingen bra dag, tårarna flödar vad jag än gör. Ibland känner och tänker jag att vi kommer att klara vara glada lite mer än vi är ledsna men sen kommer en sån här dag. Musik på radion påminner om Max, bilder i telefonen, kvitton som påminner om Max projekt och så den är förbannade tystnaden. Idag är dagen när Sverige går tillbaka till vardagen efter helgerna. Jag ser skolbussen, inte med goda minne bara men en påminnelse om en vardag med vår familj. Jag längtar tillbaka till samtalen från Max " Mamma får jag det, kan jag det, jag har ett nytt projekt". Istället sitter jag här med mängder med gamla mail och  dokument som påminner om allt som inte fungerat i samhället. Dessa personer har haft julledigt när vi nu varit sjukskrivna istället för lediga. Inget i vårt liv är normal, allt är utanför normerna.  Idag ringde läkaren upp mig om eventuellt förnyad sjukskrivning. Där finns tydligen en norm för det här läget vi är i. Det är nämligen snart dags att börja...

När ett system kollapsar helt

 Idag är det fredag, Max favorit dag. Max älskade fredagsmys med bara familjen. Han ville gärna ha Enchiladas, kex och ost. Krypa upp i sin fåtölj med katten och bara mysa. Det var lite helig tid och det krävdes mycket förhandling om vi skulle göra något annat en fredags kväll. Nu flyr jag fredag kvällarna, det gör så ont att Max inte är med oss. Vi vet inte ens vad vi skall välja på TV. Tur vi har fina vänner. Nu skall jag försöka beskriva andra delen och kanske den avgörande till Max beslut om att nu är det nog. Det är en del personer som efter händelsen beskrivit att de själva gått i dessa tankar. Det som tycks vara ganska gemensamt för dem är att de längtade inte till döden utan mer att bli av med smärta eller att befria omvärlden från besvär. Det är värt att tänka på då Max behandlat som att han är problemet. Jag är ganska säker på att jag bara vet en liten strimma av det då han tillbringade minst 8 timmar på buss och i skolan. Slutet på denna historien startar redan i Gällsta...

35 dagar...

 Det är premiär för mig som "bloggare", jag kommer att använda den här bloggen för att bearbeta livets sorg. Jag kommer framför allt att skriva för mitt eget välbefinnande men kanske är det några där ute som vågar vara en del av vår stora sorg. Det är 35 dagar sedan vår kära son valde att avsluta sitt liv, blott 13 år gammal. 35 dagar där vi börja vänja oss vid att vi är två vuxna och en massa djur i familjen MEN den som var viktigast av oss saknas.  Det känns som om någon sitter på min bröstkorg och gör det omöjligt att andas normalt. Jag tycker jag hör hans steg på natten men vaknar och inser att det är fel. Vi ser hans saker och vill inte ta bort det för då blir det ännu mer tomt. Vi får vardagen att fungera men har ingen plan efter idag.  Jag kommer att dela min sorg och min kamp för Max upprättelse.  Vi ses snart igen