Det är premiär för mig som "bloggare", jag kommer att använda den här bloggen för att bearbeta livets sorg. Jag kommer framför allt att skriva för mitt eget välbefinnande men kanske är det några där ute som vågar vara en del av vår stora sorg.
Det är 35 dagar sedan vår kära son valde att avsluta sitt liv, blott 13 år gammal. 35 dagar där vi börja vänja oss vid att vi är två vuxna och en massa djur i familjen MEN den som var viktigast av oss saknas. Det känns som om någon sitter på min bröstkorg och gör det omöjligt att andas normalt. Jag tycker jag hör hans steg på natten men vaknar och inser att det är fel. Vi ser hans saker och vill inte ta bort det för då blir det ännu mer tomt. Vi får vardagen att fungera men har ingen plan efter idag.
Jag kommer att dela min sorg och min kamp för Max upprättelse.
Vi ses snart igen
Linda, sörj, skrik och gör allt som du känner behövs. Svårt att hitta de rätta orden om de nu finns….men jag finns här ❤️
SvaraRaderaDet gör verkligen ont i hjärtat att läsa om din Max ,så fin och duktig kille, Jag kan inte fatta hur det kan bli så illa trots att jag har drabbats av samma öde.DET ÄR SÅ FEL .
SvaraRadera