Bergamamman

Jag är så tacksam för alla som orkar höra av sig när det är tungt. Denna dagen har varit helt full späckad utan att vi kommit någonstans. Tanken var att idag var dagen när vi skulle få lite mer svar på varför tjänstemännen tittat åt andra hållet när Max blev utsatt. Det blev precis som vanligt. De har helt glömt att vi talar om ett barn som inte orkat leva, inte att skydda tjänstemännens inkompetens. Allt handlar om vår Max som inte orkade leva med den utsatthet han fick utstå. Vi har för länge sedan förstått att det hade varit svårt att få rätsida på detta. Vi hade behövt skydda Max från skolan.  Idag har allt handlat om hur mötet skulle genomföras. Våra välavlönade kommuntjänstemän i form av Grundskolechef, två rektorer och chefen för elevhälsan vägrade möta mig tillsammans med min vän M. Enligt Grundskolechefen handlade det först om att de kände sig otrygga då M är jurist. I nästa skede var det olämpligt då M hjälper en flicka i ett annat ärende. Det finns ingen rättslig grund f...

 Nu är jag riktigt heligt förbannad, så förbannad att jag är säker på att Max är stolt över mig. Jag kan höra honom "mamma du är grym, ge på idioterna". Det är 372 dagar sedan Max inte orkade leva, vi visste att det var förfärligt i skolan men den bild som framträder i vårt sökande är långt mycket värre än vad vi kunnat ana.  Jag har varit naiv i min uppfattning om kommuner, jag hade en illusion om att de är tillför invånarna och staden. Den bild som framträder allt tydligare av Ulricehamn är att de är till för tjänstemännen. Den som vågar ifråga sätta blir noterade på "svarta listan" och kallas för kommunens fiende. Ledande politiker verkar älska makten så de är mer intresserade av att LÅTA bra än att VARA bra. När invånare, företag eller andra politiker kritiserar kommunens handlingar så blir man satt på svarta listan. Det är kanske ännu värre för de enskilda medarbetare som vågar kritisera, de riskerar jobb och inkomst. Det allra värsta blir för barn och gamla, n...

Imorgon är det exakt ett år sedan Max lämnade oss.  Det är 1 år sedan utanförskapet gjorde att han inte såg någon annan väg än självmord. 25 november kommer alltid vara ett datum när blodet fryser i ådrorna. Max sista dagar i livet ägnades åt att göra saker som han älskade, kanske var det menat att vi bara gjorde saker som han verkligen uppskattade hans sista dagar. Max och hans pappa var i skogen och högg ved, Max var duktig med motorsågen. Besök på Biltema och Jula, jag tror Max kunde det mesta av deras sortiment utantill. Max red sin ponny Stickan och vi hann med ett restaurang besök. Den 25e november var en måndag. Max var uppe och gav mig en kram innan jag reste till Holland. Under skoldagen ringde Max flera gånger då han var ensam. Han gick ännu en gång till skolsyster och fick ännu mer Paracetamol, inte heller denna gången ringde hon till oss. Det samtalet kanske kunde varit livräddande... Förlusten av ett barn kan inte beskrivas, man kan inte föreställa sig smärtan. När jag...

​ Den senaste veckan har ännu ett av Ulricehamns kommuns problem offentliggjorts. Denna gången är det inte skolan utan ett demensboende i vårt samhälle Gällstad som är i fokus. De boende har vanvårdats, igen. Det är bara två år sedan som detta boende var i blåsväder pga missförhållanden. Det rapporteras i media om att det fanns tydliga signaler redan under vintern men i vår kommun så förminskas alla problem och ingen agerade. Nu löser kommunen saken med att säga upp och omplacera personalen men kommunen har fortsatt förtroende för chefen.  Det är så det fungerar i den här kommunen, man håller varandra om ryggen oavsett konsekvenserna. Det borde vara så att en chef leder och fördelar arbetet, säkrar lagefterlevnad, säkrar bemanning, kompetensutvecklar, inspirerar, motiverar och sätter rätt kultur med sitt eget beteende. Hade cheferna och ansvariga i kommunledningen skött sitt ledarskap hade detta inte hänt. Ett gott ledarskap hade skapat ett bra team och hanterat oönskade handlingar...

Allhelgona mer smärtsam än någonsin. Det är nu 341 dagar sedan Max lämnade oss och tiden stannade. Vår klocka står fortfarande stilla men världen utanför lever vidare som tidigare. Vi går med tunga steg till graven nästan var dag. Någon kanske tänker varför plåga sig? Andra förstår precis att det kan finnas en viss tröst i att visa sin kärlek genom att gå till graven, tända ett ljus och släppa på trycket. Förr kunde jag tycka kyrkogården var lite otäck, nu känner jag mig lugn och trygg. Vi åker gärna dit sent,’då är det bara Max och vi. Kyrkogårde blir vackrare när mörkret omsluter oss. Tiden läker inte alla sår, vi kämpar för att behålla fotfästet varje dag. Kommentarer om att vi starka, det kanske kan verka så eller så vågar jag inte visa sprickorna i fasade av rädsla för att alla fördämningar brister. Det finns bättre och sämre dagar, det är svårt att förutse vilken dag det är eller varför. Denna veckan har det varit novemberlov, det bränner i kroppen när jag tänker på vad vi m...

  Jag har så mycket jag så mycket saker som behöver skrivas så finns orken och orden kommer det bli ett mer frekvent skrivande en tid.  Idag fick jag veta att man på kommunledningen diskuterat mig, vilka jag kontaktat och mina frågor. Jag vet inte om jag ska ta det som beröm eller kritik. Det är ändå helt orimligt att de nu tar upp mig till diskussion. De borde ta upp frågan att barn i deras kommun varit utsatta och ingen av deras chefer eller medarbetare har reagerat inte ens när en 13 åring inte orkar leva. Skolchefen och grundskolechefen har inte förmågan att svara oss i skrift så de föreslog ännu ett möte. De hade kanske hoppats att vi skulle svara nej men nu har de föreslagit ett möte 3 december. Det blir intressant eftersom de verkar planera att ta med hela personalstyrkan på ett möte med oss. Jag tänker att de har ingen empati eller respekt varken för oss eller personalen. Det blir mycket intressant att se om mötet kommer avbokas.... Jag har tidigare berättat att kommun...