Skit oxå! Idag är ingen bra dag, tårarna flödar vad jag än gör. Ibland känner och tänker jag att vi kommer att klara vara glada lite mer än vi är ledsna men sen kommer en sån här dag. Musik på radion påminner om Max, bilder i telefonen, kvitton som påminner om Max projekt och så den är förbannade tystnaden. Idag är dagen när Sverige går tillbaka till vardagen efter helgerna. Jag ser skolbussen, inte med goda minne bara men en påminnelse om en vardag med vår familj. Jag längtar tillbaka till samtalen från Max " Mamma får jag det, kan jag det, jag har ett nytt projekt". Istället sitter jag här med mängder med gamla mail och dokument som påminner om allt som inte fungerat i samhället. Dessa personer har haft julledigt när vi nu varit sjukskrivna istället för lediga. Inget i vårt liv är normal, allt är utanför normerna.
Idag ringde läkaren upp mig om eventuellt förnyad sjukskrivning. Där finns tydligen en norm för det här läget vi är i. Det är nämligen snart dags att börja jobba igen enligt normerna. Kan detta trauma jämföras med så många andra trauman? I samtalet relaterades till att det är enklare att bedöma om en snickare har ett benbrott kan man lättare förstå att det är svårt att jobba. När jag nämnde att vi har till exempel gravsättning kvar så är det inte skäl nog att vara sjukskriven utan det handlar återigen om fysisk förmåga. Är det inte mer fel om man kan gravsätta sitt barn på lunchrasten och sen jobba vidare? Jag tänker att det är precis det som är problemet, det vi inte ser finns inte. Under 2023 begicks 1617 självmord i Sverige, det är fler än vad som dör i trafiken. Detta i sig skapar otroliga ringar på vattnet för alla anhöriga till dessa personer. De lämnas med en massa frågor, känslor om otillräcklighet, ensamhet och inte minst en livslång sorg.
Idag delar det tal som jag skrev till Max begravning:
Kära Max, det finaste vi har! Jag hade hoppats få hålla tal till dig på din student, dina födelsedagar eller ditt bröllop men istället blev det på din begravning. Jag visste inte att man kunde älska någon så mycket som jag gör med dig. Du är modig och går din egen väg. Din nyfikenhet och din drivkraft har gett dig mer kunskaper än många andra får på hela livet. Du är teknisk och älskar finurliga konstruktioner. Du är varm, kärleksfull och omtänksam. Relationen med din häst Stickan har mer präglats av en fin samvaro och kärlek än prestation. Det har varit fantastiskt att dela livet med dig, jag har älskat att dela vardag, resor och fest med dig
Du gillar inte orättvisor och utanförskap vilket är ironiskt. I skolan blev du ensam och utanför, du har gett alla signaler till skolan att något är fel men där kunde ingen höra dig skrika trots att vi hjälptes åt.
Din pappa älskar dig minst lika mycket som jag, Din pappa har haft två enkla drömmar. Först av allt att ge dig trygghet att bli en fin människa och att få uppleva dig som vuxen. Drömmen att höra dig komma hem och säga "tja, har du någon god mat idag pappa" Ingen av dessa drömmar kan bli verklighet, då din pappa förlorat sin bästa vän och älskade son.
Du ska veta att vi älskar dig över allt annat, vi gjorde allt vi kunde ändå önskar vi att tiden kunde dras tillbaka. Vi hoppas att du får frid, vi kommer att bära din smärta vidare så som bara föräldrar kan ställa upp för sina älskade barn.
Jag älskar dig
Mamma
Bergasorkens Mamma
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaJag känner inte dig och din familj men jag är en Ulricehamnsbo som har blivit så berörd av er tragedi. Att det ska behöva sluta såhär är för mig ofattbart och att barn kan vara så elaka mot varandra är bortom denna värld. Jag åker förbi er gård till och från jobbet och tänker på er varje gång. Jag hoppas innerligt att ni får någon form av upprättelse för er fina kille och det är så fint att du delar med dig av dina tankar och Max liv. Kram från Malin
SvaraRadera